Zombies rollspel

[Nu har Mort gjort lite research dvs, kollat på de tre första filmerna men hinner inte skriva just nu, ska iväg på student idag men ska försöka hinna skriva efter jag kommit hem ikväll. Fortsätt ni utan mig så länge om ni vill så hoppar jag in då med ett dundrade inlägg och en badass karaktär. hoppas vädret hos er är bättre än hos mig, ha-de
Btw, varför är zombie filmer alltid så skrattretande? x) gillar dock Warm Boodies och rekomenderar den filmen varmt. ]

(Hahaha du har varit duktigare än jag då xD Jag sitter dock och kollar igenom andra spelet nu ^^ Skriv när du hinner ♥ och ha så kul på studenten ^^)

(( behöver man ha sett filmen? Jag har inte sett den ))

(Har inte heller sett den ^^ XP)

(( ^^ oki. jag får väll ta och börja skriva ändå c: ))

Katherine slog upp ögonen. Hon såg att hon befann sig i en okänd del av staden och när hon tittade upp på himlen såg hon att det var tidig eftermiddag.
Hon suckade och reste sig upp. Hon hade sovit ända tills nu, och mindes nästan ingenting av natten. Hon såg sig omkring och såg att hon befann sig på en tomt vid ett övergivet hus.
Hon suckade igen och började gå mot den mer del av staden hon kände igen.

(Ni behöver verkligen inte ha sett filmen ^^)

Jill stod uppe i tornet med Chris och såg ut över vad som en gång varit en stad. Hon såg på New Canton borta i fjärran.
"Att de fortfarande inte kan samarbeta med oss" sa Chris lågt och Jill såg på honom.
"Jag är glad så länge de inte förvandlas till zombies, gör de det ligger vi illa till" sa hon och han nickade. Jills blick fastnade på en rörelse i den övergivna staden.
"Ge mig kikaren" sa hon till Mike som stod och höll vakt.
"Miss" sa han och räckte över kikaren till Jill. Hon tog tacksamt emot den och sökte med blicken över området och fann snart att det var en människa.
"Chris se här" sa hon och gav honom kikaren och såg hur han bleknade.
"Claire" sa han lågt och Mike såg frågande på dem. "Min syster, vi måste hjälpa henne"
"Jag är redan på väg" sa Jill och rusade ner för trappan. De hade skiljts från Claire för flera månader sedan. Det enda de visste var att hon hade letat efter Chris i Raccoon city som de lämnat bakom sig efter uppdraget på mansonen. Jill tog med sig sina vapen och såg på Chris som nickade och grindarna öppnades och de sprang ut.

[Kan vara en aning överambitiös ibland. ]

Ronnie drog en hand genom det håret som stannades upp av några tovor. Sakta började hon reda ut dem och suckade ljudligt. Miles som haft sin blick slickad vid vägen släppte den nu och vände den emot henne.
”Uttråkad?” frågade han, log och höjde ena ögonbrynet.
Bakifrån hördes snarkningarna från Maggie och Liam. Liam, Miles bror och Maggie som de funnit för endast någon vecka sedan nu.
”Öken, öken och åter öken. Jag är så jävla trött på all sand som letar sig upp överallt och vi har inte ens en jäkla borste så jag kan reda ut tovorna ordentligt.”
Ronnie slog ena handen i instrumentbrädan av irritation men fortsatte sedan med sin syssla. Miles däremot skrattade till som om hon sagt något roligt vilket irriterade Ronnie ytterligare.
”Lägg av med det där”, muttrade hon till honom och drog upp bibeln som Liam alltid hade med sig. Hur Liam av alla överlevt var ett mysterium för Ronnie. Han var så oskuldsfull på något sätt, hans själ var ren men kanske var det därför. Kanske fanns Guden han alltid bad till och pratade om och kanske hade hen sett Liams godhet och därför låtit honom leva. Fast hade det inte varit mer skonsamt att låta honom dö då? Och ifall nu hans Gud fanns, varför hade han inte räddat alla som Liam? Varför fanns fortfarande Ronnie själv vid liv? Hon var mycket men ett helgon var inte något av det.
Miles visste vad som var bäst för honom och återgick till vägen med blicken. Båda visste att de befann sig på en alldeles för öde plats för att de skulle finna några infekterade och levande människor hade de inte sett på månader förrän de hittat Maggie.
”Det är någonting där framme”, hörde Ronnie Miles röst säga.
Ronnie kollade upp ifrån boken som endast vilade i hennes hand med ett stort kors på framsidan. Framför dem, några hundra meter framåt verkade det vara en stad.
”Omöjligt”, mumlade Ronnie lade ifrån sig bibeln och drog upp kartan ifrån handskfacket. ”Den borde inte vara där.”
Miles kastade en blick på henne och hon visste vad han ville säga även om han inte yttrade orden. Istället nickade hon svagt, vände sig om och började försöka få liv i de andra två därbak.

"Jill ducka" sa Chris och hon duckade instinktivt och han svingade ett järnrör och zombiens huvud flög genom luften.
"Tack" sa hon och han nickade. Egentligen behövde aldrig några tack mellan dem, de hjälpte varandra utan att tveka, de fanns alltid där för varandra.
"Låt oss fortsätta" sa Chris och Jill började springa igen.
"Hon är framför er, men ni får springa till väster, för rakt fram är en hord av zombies" Sams röst guidade dem. Hon hade blivit förvånad när hon fått reda på att Abel hade kommunikation med sina löpare. Men hon var tacksam att de hade.
"Uppfattat" sa Jill och de sprang åt väster.
"Jag ser henne" sa Chris och de ökade farten. Jill såg på Chris och de båda motstod frestelsen att ropa ut efter Claire. De kom fram till henne där hon sprang emot New Canton.
"Inte det hållet" sa Chris och log emot sin syster. Claire stirrade på honom en kort ögonblick innan hon sken upp.
"Vi får ta artigheterna senare" sa Jill och Claire såg tacksamt på dem.
"Du vill inte springa ditåt" sa Chris och såg på New Canton. Det var den större bosätningen, och dem de var i mer eller mindre krig med. De hade inget aktivt krig, men de kom inte överens. De fortsatte öster ett tag innan de svängde söder emot Abel. De såg grindarna öppnas för dem och de sprang igenom dem.

[skriver från mobilen nu så blir inte så bra. just so you know. ]

"Vad är det?" muttrade Maggi och vände sig om. 
Ronnie hade inte varit med om en mer svår väckt människa men det fick Liam ta hand om. Hon drog upp dörren samtidigt som hon greppade tag om armborstet. Miles hade stannat och tagit fram kikaren. 
"Människor", sade han och räckte den emot Ronnie. 
Ronnie tog emot kikaren och satte den till ögonen. Dess gummi pressade emot ögonlocken på ett obehagligt sätt men trotts det såg hon vad Miles sätt. Stora stängsel och runtomkring infekterade. De fanns vakter runt stängslen, mänskliga sådana. 
"Fristad?" sade Miles frågande till Ronnie. 
Aldrig hade de sett något liknande. Ronnie såg hur tre figurer kom emot grinden som öppnades och släppte in dem. 
"Räddade!" utbrast Liam med lättnad. 
Han kom emot dem med ett enormt leende på läpparna med Maggi släppande efter sig. Miles kollade skeptiskt emot honom och Ronnie räckte kikaren vidare till Maggi. 
Så olika, Miles beväpnad med alla möjliga slags vapen, gevär, pistol, knivar och han hade tillochmed ett svärd som han inte var särskilt duktig med medan Liam beväpnad endast med sin bibel. 
"Problemet är väl bara hur vi tar oss dit", sade Maggi fortfarande sömndrucket.  

Jill andades ut när grindarna bakom dem stängdes.
"Chris" Claire slängde sig runt halsen på sin bror och Jill log. Hon visste att syskonen Redfield hade ett starkt band även om de inte setts på några år.
"Claire, vart kommer du ifrån" sa Chris när han sett efter om hans syster var oskadd och Jill fått en kram av den unga kvinnan.
"Raccon City" sa hon och Jill slängde en blick på Chris.
"Hon måste anlänt direkt efter Barry hämtade mig och Carloss" sa Jill och Claire såg på henne.
"Var du också där?" sa hon chockat.
"Jag stannade kvar efter att Chris gett sig av, jag ville försäkra mig om att ingen var kvar i staden. Det ledde nästan till min död, som tur fann jag Carlos, en legoknekt, lejd av Umbrella, men inte direkt lojal emot dem. Vi tog oss igenom det och tillslut fann Berry oss innan staden förstördes av missilen" sa hon lättat.
"Jag, Leon och Sherry han precis ta oss därifrån innan staden blev förstörd. Har ni sett någon av dem?" frågade Claire och Jill såg frågande på dem. "Ingen som har kommit hit i alla fall"
"Leon var det Leon Kennedy som skulle börja på polisstationen?" frågade Chris och Claire nickade.
"Jag mötte honom när jag anlände till staden, han lika förvirrad som jag. Jag fann Sherry på polisstationen, hennes far William som blivit muterad efter att ha gett sig själv viruset planterade ett embryon i henne. Vi räddade henne men sedan skildes jag och Leon åt. Han skulle föra Sherry till säkerhet och jag försökte finna dig. Jag hörde att det fanns en stor bosättning mellan Washington och Annapolis" sa Claire och såg på dem.
"Det är New Canton, men du vill inte bege dig dit!" sa Jill och Claire såg frågande på dem.
"En annan gång, låt oss möta de andra" sa Chris och de började gå emot barackerna där Barry, Rebecka, Sam, Eugene, Jack, Maxine ochde andra befann sig.