Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag log bredare och vände mig om. "Jag har inga pengar för tillfället, men kom över imorgon när jag har fått min lön. Rakt in i skogen så ser du en stuga!" ropade jag över axeln och skyndade iväg hemåt.

"Okej, Adjö och vi ses väl då imorgon" hann Adele säga innan Ethan skyndade iväg. Hon fortsatte själv gå dit hon tänkt medan hon var en aning överraskad över det som hänt. Men fortfarande glad också, hon såg fram emot teet.
Adele insåg att hon inte hade några ärenden kvar så hon började gå hemåt mot det stora huset som var hennes hem.

Nästa dag gick jag till arbetet så tidigt som möjligt hos hovslagaren. Jag fyllde på fodret till hästarna och ryktade deras trassliga päls ända fram till tre-tiden då jag var klar. Hovslagaren betalade mig 30 mynt och jag gick för att köpa te till i kväll.

Nästa dag gick långsamt för Adele. Hon satt mestadels inne och läste och sydde eller småpratade med sin mor. Hon hade nämnt att hon skulle på te sen och modern var såklart lite nyfiken.
Tillslut när Adele trodde att klockan var tillräckligt mycket gick hon upp på sitt rum och bytte om till en enkel, ljusblå/grå klänning och satte upp sitt röda hår i en fläta och gick sedan ut och mot skogen.

Jag visste att mitt hem inte var något speciellt. Utan föräldrar eller ett bra arbete var det inte lätt att klara sig, men jag tyckte i alla fall att stugan såg acceptabel ut nu. Jag slängde en blick på fickuret. Kvart i fyra. Adele borde komma snart. Jag skyndade mig att lägga upp några hembakade havrekakor och hällde upp det kokande teet innan jag satte mig ned för att vänta.

Adele gick genom skogen och en liten bit fram såg hon en stuga. Det var säkert Ethans. Hon undrade om han hade någon familj som bodde med honom, det såg inte direkt ut som om stugan kunde innehålla så många människor.
Adele kom fram till stugan och knackade på dess dörr och tog sedan ett steg bakåt.

Jag for upp samtidigt som en knackning ljöd. Jag hade sett en skugga utanför fönstret och trott att det var en tjuv, men när jag hörde knackningen lugnade jag mig. En tjuv skulle inte knacka, det måste vara Adele. Jag öppnade leende dörren och tappade hakan när jag såg henne. Hon var ofattbart vacker i den blåa klänningen. Jag hade inte tänkt på vad jag hade på mig! "Stig på", sade jag vänligt och öppnade dörren på vid gavel.

"Tack" sa Adele och steg in i stugan. Hon lät blicken svepa runt för att få in omgivningen. Den var enkel men hon tyckte om den. "Du har ett vackert hem" sa hon och gav honom ett leende.
Hon uppskattade skönheten i olika saker eller personer, som till exempel en stuga, men hon värderade inte skönhet särskilt högt. Hennes mor hade alltid lärt henne att en vacker insida var bäst.

Jag kände hur jag rodnade vid hennes beröm och skyndade fram till bordet och drog ut stolen för Adele att sätta sig.

Adele log fortfarande lite då hon såg hur Ethan rodnade och gick fram och satte sig samtidigt som hon upprepade sitt "Tack".