hogwarts? Nej!

Jag visste inte att mugglarfödda kunde hoppa av! Och ingen på barnhemmet vet någonting om Hogwarts så... Men här kommer

Kapitel 2.

Det var bara några dagar sen jag hoppas att resten av mitt liv på barnhemmet skålle bli lååångt. Att jag skulle stanna tills jag blev stor! Men så blev det visst inte alls! Den 1:a september närmade sig med stormsteg, och snart var det den näst sista augusti. Då kom jag på det.
"Skolböckerna!" Jag utbrast det mitt i lunchen.
"Vad är det med dom?" undrade mrs Green.
"Jag måste ha dem till skolstarten i övermorron!
"Va i... Det var ju skolstart förra veckan!"
"Men! Jag ska ju... Ju... Gå på hogwarts..."
"Hogwarts? Svinvårtor?!"
"Nej! Skolan!"
"Vilken skola?"
"Trollkarlsskolan!" Jag visste ju ingenting om trollkarlssekretessen, så...
"Du ska väl inte gå på den?" Sa Una oroligt. Hon hade väl trott att jag hade fixat så att jag slapp gå på Hogwarts.
"Struntprat!" sa mrs Green. "Du ska gå i skolan här!"
"Nej det kan jag inte!" Sa jag. "Jag är tvungen!" Alla i matsalen stirrade på mig.
"Ja, det är jag..." sa jag.
"Merida, du får diskutera det där med mrs Hellington.
__________________________________________________
Så, vill ni ha mer?
Jag vet, det är rätt kort men...

Superbra! ♥ det gör inget att det är kort. : )

Bra!

Ja!!!

Super!!

Jätte bra!

Efter lunchen gick jag upp till mr Hellingtons kontor.
"Ursäkta mig, mr Hellington, men jag måste till..." jag läste på lappen."till Diagongränden i London och köpa mina trollsaker..."
"Jaså?" undrade mr Hellington. "Får ni inga böcker?"
"nej, tydligen inte!"
"Men... Jag har aldrig hört talas om "diolångränden", och jag vet mer än de flesta om london!"
"Ja, du har väl aldrig heller trott på magi?
"Inte sen jag var 6, nä"
"Och jag pratar om en gränd där man kan köpa trolldomssaker, så..."
"Så du tror att jag inte heller tror på dem gränden nu heller... Och det gör jag inte!"
"Du kan inte, visst?
"Nej! Det är för otroligt!"
"Och... Jag vill inte tro på det! Jag vill inte åka! Men jag måste! För jag har ingen uggla att skriva ett nej med!
"Du är galen! Kan vi inte bara skriva med post?!"
"Nej, för det stod ingen adress!"
"Jaja, jag ska beställa en tåg biljett, ge dig 300 pund och låta dig åka tåg dit."
"Jag har en tågbiljett! Det följde med en!"
"Och vart går den?"
"Från plattform 9 3/4 på kings crosstationen till hogwarts..."
"Ja, den tågbiljetten finns inte! Jag följer med dig till stationen, men inte längre!"
"NEJ! jag vill inte till Hogwarts! Jag vill stanna här!"
"Men Merida! Du är så gott som tvungen!"
"MEN jag vill INTE!
"Merida, sluta bete dig som ett småbarn! Du är tvungen!"
Du började tårarna rinna igen. Att bara träffa Una på lov... Hon kommer väl inte ens ha samma lov som jag!
"Såja Merida, nu åker vi till tågstationen!"
"Men...! Una!"
"Såklart du får säga hej då!"
Jag gick ner till Una.
"Una, jag... Åker nu..." sa jag.
"nej! Inte nu! Du måste stanna!" svarade Una.
"Jag vill inte heller, men har jag ingen uggla så är jag tvungen!" sa jag, nog lite FÖR agt.
"Då så Merida... Hej då!" sa Una sviket. "Vi ses på höstlovet nästa månad..."
Varför skulle allt gå fel precis när det var perfekt?
Jag och Una ovänner, mr Green tycker jag är ohövlig (och det är mycket för mrs Green) mr Hellington tycker jag är galen, och jag måste lämna barnhemmet med alla. Jag vet inte vad jag ska göra. Förutom att hänga med.
____________________$_______________$______________$______________$_____
Så.... Jag skrivet vidare!

Kapitel 3. Det kanske inte är så dumt...

Det var nästan tomt i tåget. Jag satte mig i en tom kupè, ocxh såg på naturen därute. Det var vackert, och fick mig på andra tankar än på Hogwarts. Det fick mig att tänka på alla ängar som var gula av maskrosor, alla söta kaniner som tittade fram ur sina bon, alla gigantiska träd, och det oändliga havet.

Efter ett tag var vi vid gråare, fabriksområden. Jag tittade ut och hatade den där stora bolaget, för det förstörde allt det vackra, och fick mig att sakna Una. Una som jag sovit brevid, Una som jag lekt med, Una som jag kunnat berätta allt för, Una som jag älskat. Nu skulle hon bara bli en person långt borta som man saknade, och som saknade en tillbaka. Det gjorde ont att tänka sådär.

Jag försökte komma på bra saker med att åka till Hogwarts. Det enda jag kom på var vilka coola tricks jag skulle kunna visa Una, och jag ville inte tänka på henne. Jag började fantisera om vad jag skulle lära mig. Kanske besvärjelser som fick saker att förvandlas, att sväva, att lagas... Kanske drycker som kunde få en att bli osynlig, kärleksdrycker, så man ändrar utseende...
________$___$_______$________$__$________$_______$__$____
Mer?

Superbra! ♥

Märkte du att jag fortsatte ett kapitel och började ett i samma inlägg?

Ja, det gjorde jag.