Privat roman roll med Jessica Tonks

Hon slängde ner pennan i bordet och slog händerna för huvudet.
Hon kände inte till värme, sol eller något som har med det varma att göra.
I Alaska där hon kom ifrån var det kallt året om.
Man fick gå med tjock jacka, vantar mössa och tjocka sockor.
Här var det varmt och skönt hon hade gått utan jacks till skolan och så skulle dom skriva om hur värmen skapades.
Hon kände inte till om hur värme skapades så hon blev så frustrerad.

Nathan såg hur Laura verkade vara väldigt frustrerad. "Vi kanske ska hjälpa den nya tjejen lite?" frågade han Cassandra som nickade instämmande.
Han reste sig och gick fram till henne. "Hej...behöver du hjälp så kan du komma till mitt och min kompis bord". Han kliade sig lite i håret innan han vände sig om och gick tillbaka. Dock råkade han stötta i ett bord innan han kom fram. Förbaskade öga.

Hon reste sig och gick sakta fram till dom och satte sig ner.
"Vad är värme?" frågade hon och tyckte det var en pinsam fråga.
Hon tittade lite skammset på dom.
"Vad heter ni?" frågade hon igen och höll så hårt i sin penna att den gick av.
Hon letade efter en ny i sin väska.

Cassandra såg en stund på Laura för att avgöra om hon skämtade eller inte, att lära sig vad värme var var väl en av de mest grundläggnade sakerna i NO? "Jag är Cassandra" sa hon sedan.
"Och jag är Nathan" sa Nathan. Han försökte sedan förklara så gott det gick vad värme var.

"Det låter lättare en när jag fick reda på vad en svart myra var" sa hon och såg att dom trodde att jag skämmtade.
Laura tittar allvarligt på dom.
Hon fick tag i en penna och började antäkna det Nathan sa.
Hon tyckte det blev bra skrivet och lämnade in det till läraren.
Hon gick ner till sitt skåp och tog ett äpple.

Cassandra och Nathan lämnade också in det de skrivit och gick till sina skåp. "Det är gympa nu..." sa han till Laura så hon visste vart de skulle förhoppningsvis.
Han började gå neråt mot gymnastiksalen och läraren mötte honom. "Cornwall, du får titta på idag, vi ska kasta boll". Nathan suckade ltie lättat ut, skönt.

Laura byte om och sprang in i gymnastiksalen och fick en boll i huvudet.
Hon ramlade ner på golvet och rese sig sedan upp.
Hon hade slängigt i huvudet hårt i marken och försökte så gott som möjligt på gympan men hon hade fått en lätt hjärnskakning.
Hon ramlade ihop mitt i boll kastningen.

Nathan hade stått vid sidan av hela tiden och sett på medan de andra spelade.
Läraren var med lite i spelet och hejade på eleverna då han plötsligt sätt att den nya verkade få problem. "Laura du får stå bredvid med Nathan".

Alla i salen började skratta åt Laura.
Hon satte sig bredvid Nathan.
Hon fick titta på när alla kastade med bollar och fick en is påse att sätta på huvudet efter den lilla hjärnskakningen.
"Varför är inte de med?" mumlade hon till Nathan.

"Jag är blind på ena ögat...jag kan knappt ta emot flyagande saker för att jag inte ser de..." sa Nathan. Han drog undan håret som döljde ena ögat och det gick ett långt ärr över det.
"Hur mår du?" frågade han sedan.