Familjen Potters sista timmar

Hahaha xD

Ibland orkar jag inte med att jag är så flummig ibland... Som i min profil. Jag kunde inte låta bli att göra det asflumig...inte låta bli! Märkte nu att du har en rätt tråkig profil, bara ett "rawenclaw" cotat, dina saker och en smilie...

Ditt mugglis namn passar dig

AWESOME!!

Tack! :3 ja, Luna Lovegood är min favokaraktär, och 21 är min lyckosiffra, så ja, det passar! :3

Del 3
Någonting var fel. Det berodde inte bara på en otäck känsla längre, Peters beteende hade definitivt konfirmerat att något inte var som det skulle. Åhh vad hon önskade att James kunde komma hem så att de hade kunnat ta ett rationellt beslut ihop. Men James var ännu inte tillbaks och Lilys oro för honom växte sig bara ännu starkare. På toppen av allt hade Harry kört rakt in i vitrinskåpet och hela vardagsrummet var nu fullt med glassplitter. Med en snabb trollstavssvängning återställde hon vardagsrummet till sitt ursprungsläge. Hon lade trollstaven i fönsterkarmen och gick fram till sin son för att se om han hade blivit skadad. Lyckligtvis var han oskadd.
Lilly kände att hon behövde prata med någon och det illa kvickt. Hon hade en känsla av att något stort var på gång och mycket stod på spel. Hon funderade på till vem hon skulle höra av sig. Förr hade hon pratat med antingen Severus eller Petunia, men ingen av dem stod henne särskilt nära i nuläget. Det fick bli Sirius. Hon gick återigen fram till eldstaden och denna gången möttes hon av åsynen av ett mycket rött rum som strålade ut känslor av hemtrevlighet. Mitt i rummet stod en ung man med ett vänligt leende på läpparna.
”Lily, vilken trevlig överraskning!” Utropade han vi åsynen av henne. När Sirius sa det, lät det helt annorlunda gentemot Peters välkomnande. ”Men Lily hur är det fatt?” frågade han, uppriktigt oroad, när han såg hennes bleka ansikte.
”Sirius, jag vet inte riktigt, men jag tror att vi gjorde ett misstag när vi gjorde Peter till hemlighetsväktare. Jag pratade med honom nyss och han betedde sig jättekonstigt… Jag är så orolig Sirius, jag vet inte vad jag ska göra!” Frustrationen i hennes röst gick nästan att ta på.
”Lily, Lily, lugna ner dig. Andas.” Hans sätt var så varsamt, man kunde knappt tro att han hade varit en riktig bråkstake när de gick på Hogwarts. ”Ni är inte ensamma, ni kanske bor i ett osynligt hus, men vi ser er, vi vakar över er konstant. Inget ont kommer att hända er. Inte dig, inte James och framförallt inte min gudson.”
Tårar började falla från Lilys ögon. Hon var oerhört rädd, men Sirius fick henne att slappna av. Det hade varit helt rätt att kontakta honom.
”Berätta nu om Peter, varför har du tappat hans tillit” fortsatte Sirius.
Lily berättade om samtalet som hon haft med Peter och Sirius fick ett allvarligt uttryck i ansiktet.
”Jag ska skynda mig över till hans ställe direkt och ta reda på vad det är med honom. Jag lovar att återkomma så snabbt jag har fått tag i honom. Ta hand om dig Lily och hälsa Harry från mig!” avslutade han.
Lily drog ut huvudet ur elden och drog en suck av lättnad. Hon kände sig genast mycket lugnare. Men lugnet var kortvarigt. En blick på väggklockan fick henne att inse att James skulle ha varit hemma för flera timmar sedan...

Awesome!!!

TACK!



Del 4
Klockan nio på kvällen, då Lily höll på att ge upp hoppet om att någonsin återse sin älskade make, återvände James äntligen. Efter att Lily hade stoppat om Harry i spjälsängen hade hon suttit och stirrat ut på trädgårdsgången oavbrutet i flera timmar. När hon fick se James gå in genom grinden trodde hon först inte sina ögon. Men när hon förstod att det inte var en fantasi, utan verklighet, släpptes alla spärrar och hon rusade ut i trädgården för att krama om honom.
”James! Jag har varit så sjukt orolig!” tårar av glädje strimmade ner från hennes ögon och träffade hans axel. Lily höll James stenhårt i famnen och han besvarade hennes kram med att lyfta henne några centimetrar från marken.
”Åhh Lily!” svarade James lent i hennes öra. ”Förlåt för att det tog så lång tid, jag stötte på lite trassel på hemvägen”.
”Trassel? Trassel som i dödsätare?” sade Lily förskräckt.
”Mm, makarna Lestrange och Crouch hade vågat sig in i Hogsmead. Om det inte hade varit för den här…” James tog ut ett silkeslent skynke ur sin väska ”hade det nog varit ute med mig vid det här läget.”
Förfärad över tanken på James duellerande med tre dödsätare fick Lily att rysa. Men hennes mörka tankar skingrades då hon började undersöka osynlighetsmanteln. Tyget, med sin silvergråa färg, kändes alldeles flytande i hennes hand. James la tyget över hennes hand och Lily tjöt till av glädje när handen försvann framför hennes ögon.
”Den är helt otrolig” sade Lily vördnadsfullt.
”Inte alls, jämfört med dig” svarade James med ett flin.
Makarna Potter gick gemensamt in i deras lilla mysiga hus och satte sig tätt intill varandra i deras lilla tresitssoffa. James tog Lilys hand och kramade den hårt.
”Lily, du anar inte hur mycket du betyder för mig. Det kvittar om vi behöver gömma oss här förevigt, så länge jag får göra det med dig och Harry, är jag lycklig.”
Lily kände hur hela hjärtat blev varmt och för första gången på dagen kunde hon känna ett lugn. Nu var livet så bra det kunde bli.
”Jag har tänkt på en sak” började Lily ”nu när vi har osynlighetsmanteln så kanske vi kan gå ut lite oftare? Vi skulle kunna gå ut och sätta oss i parken och mata ankorna, även om de inte kommer att kunna se var brödet kommer ifrån. Sen skulle vi kunna åka hem till Sirius och äta middag!”
James log mot henne.
”Jag skulle kunna transformera mig till min animagusform och så skulle vi kunna åka på utflykt till skogen med Harry, vi skulle kunna ha en picknick” svarade James.
James och Lily log mot varandra, osynlighetsmantel skulle ge dem mer frihet och de skulle kunna börja leva igen!

Åhh, jättebra! Älskar den här ficen ♥

Pixi Bara för det får du en del till idag



Del 5
Ett brus i öppna spisen fick paret att hoppa till. Ut ur elden kom ett ansikte. Det var Sirius. I glädjen av att återse James hade Lily fullkomligt glömt bort alla tankar på Peter Pettigrew, men nu kom rädslan som en stöt tillbaks i kroppen.
”Sirius!” utropade James glatt.
”James!” svarade han tillbaks, men inte alls lika glatt. Hans vanliga bekymmerslösa nylle hade bytts ut mot ett kallt och hårt ansikte, han såg med ens mycket äldre ut. ”Vi har problem, stora problem” började han.
”Vad då för problem?” frågade James.
Sirius ansikte vände sig mot Lily. ”Har du berättat för honom?”
Lily skakade på huvudet.
”Berättat vad?” James såg mycket förvirrad ut.
”Har inte tid, förklarar sen” svarade Sirius snabbt ”Jag tog mig till Pettigrews koja, men han var inte där. Jag gick in i hans hus och hittade något som besvärar mig mycket…” Sirius orkade knappt fortsätta, för det han skulle säga var så hemskt och det gjorde så ont i hans hjärta. ”…jag hittade ett meddelande, det var kodat, så det tog ett tag för mig att tyda det. Skriften som jag sedan kunde urskilja förfärar mig och jag fruktar nu för era liv…"Sirius ögon var blöta "Meddelandet var från den mörkaste av trollkarlar, Lord Voldemort, och mörkrets herre hade skrivit treord; de dör inatt”
Chocken var påtaglig. Lily fick grabba tag i James för att inte ramla omkull på golvet och James pupiller växte sig dubbelt så stora på en millisekund.
”Du..du.. du menar inte att han…” James kunde inte slutföra meningen.
”Bedragit oss?” Sirius röst var kallare än is. ”En förrädare är vad han är, han är en smutsig, falsk liten råtta och om han var här nu skulle jag göra råttmos av honom på momangen!”
Lily hade aldrig sett Sirius så arg, han var riktigt skräckinjagande. Lilys hjärta var krossat och det kändes som blodet i hennes kropp inte längre flöt i en bestämd riktning. Hon hade litat på Peter. Hon hade lagt hela hennes familjs liv i hans händer och han hade kallblodigt sålt dem till deras ärkefiende…