Harry Potter, Draco Malfoy & Cara Delevingne - Kär i fiendens dotter.

Missnöjd?! Är du inte KLOK?! (Jo det vet jag att du är men ibland kan man ju undra!) den är ju störtgrym! När får jag mera?!
Nu?! du skriver underbart, du får inte sluta skriva på någon av dem, jag är tok kär i cara, och jag älskar verkligen att hon är med i rollspelet som vi är med i tillsammans, hon är verkligen grym och det är du också! ♥

Du är bara bäst. ♥ Du ska veta att jag älskar diig, du får mig att känna mig trygg i mitt skrivande. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig. ♥3333 Älskar digg och kan inte beskriva med ord. Du ska veta att jag är kär i Elli också jag vill att hon ska bli min fru. (låter lite ahhh duvet) men det är verkligen sant hon är bara för bäst och det är du också. ♥

Kan bara säga detsamma ♥!
och att du gör mig obeskrivligt mega glad!!!
Kommer det ett nytt kapitel från dig idag?! Ååå vad jag hoppas...♥

Det kommer om nån timme när jag skrivit klart det. ♥

När kommer nästa kapitel???

braaaa!

Snart




Tack!

Så bra

Kapitel 2 - Mellan det goda och onda.

Jag satt i Gryffindors uppehållsrum, jag satt vid den öppna spisen och läste i min bok. Det var helt tyst eftersom alla bar i stora salen och åt. Jag va inte med som vanligt eftersom jag hade kommit försenad som varje år, den här gången skulle jag skipa att lyssna på Dumbledores tal och sånt. Jag vet att pappa skulle bli rasande men han förlåter mig som alltid. Jag skakade på mitt huvud så tankarna över pappa skulle raderas från mitt huvud just nu, jag ville bara vara ensam i tystnaden utan att tänka på någon.
Jag fortsatte att läsa vidare men kunde inte eftersom jag tänkte vad som hände tidigare idag, det med Harry och Cho. Men allt var ju hennes fel inte mitt. Ska Harry hämnas eller?
Ugh, vilka frågor jag ställer mig själv. Kan jag för en gångs skull bara sluta tänka.
Jag slängde boken på golvet och reste mig upp genast, jag stod helt stilla eftersom jag hörde en röst som talade till mig.
"Cara, Cara jag är din far." Sade rösten och försvann efter ett par sekunder. Jag blev skräckslagen och letade med sökte med blicken om någon annan var i uppehållsrummet, men jag var helt ensam.
"Cara, gör din far stolt. Gör din far stolt." Sade rösten och försvann efter ett tag.
"Vem där?" Sa jag, jag lät verkligen skrämd i rösten. Jag blev rädd, vem var det som talade med mig. Jag började gå sakta bakåt.
"Cara gör mig stolt nu!" Sade rösten igen, jag fortsatte att söka med blicken och gick bakåt.
"V-v-v-em där?" Sade jag oroligt, jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag springa ut från uppehållsrummet och säga att det finns någon här inne? Skulle jag stanna här och se om det finns någon här?
"Cara?" Sade rösten igen jag kände hur någon försökte lägga hanen på min axel men jag vände mig skräckslaget om och skrek till.

Kort kapitel eftersom jag är inne på mobilen.

Kort men.... FANTASTISKT! ♥