Landet inanför

Mallen kommer här då;

Fullständigt namn: Dawn Felicia Lidén
Kallas: Dawn
Smeknamn: Inget.
Ålder: 17
Kön: Tjej
Personlighet: Dawn är en ovanligt glad tjej, om man räknar med dessa oroliga tider. Hon ställer oftas upp för andra, och det är sällan hon är tyst. Hon är väldigt blyg mot folk hon inte känner eller gillar, men mot sina få vänner är hon så älskvärd någon kan bli.
Hon är väldigt bra på att komma på olika idéer också, och hon kan hålla en hemlighet.
Familj: Hon bodde med sina föräldrar och en bror vid namn Alexander innan kriget, men brodern dog i strid och föräldrarna hungerstejkade tills de dog av förkrossan över hans död, så Dawn fick leva själv ett långt tag.
Bakgrund: Dawns mamma kom från USA, men flyttade sedan med Dawns pappa till Sverige, Stockholm och fick ett år senare Dawns bror Alexander. Ytterligare tre år senare fick dom Dawn och har levt i Stockholm ända sedan dess.
Gillar: Dawn älskar godis, och innan kriget började var hon lite av en tjuv. Hon älskar djur, och när hon var mindre hade de en hund vid namn Dip, men han dog några år innan kriget började. Hon älskade smink också väldigt mycket, men när kriget började slutade hon med att använda det för... ja, det var krig.
Gillar inte: Hon gillar inte sina föräldrar och kan nästan inte komma på ett enda gott minne om dom. De älskade Alexander för mycket, och även om de inte nämnde något visste Dawn att hon var oönskad.
Hon hatar att rita också, tycker att hon kluddar för mycket, och så hatar hon att läsa eller sitta still.
Intressen: Hon brukar vara ute och åka skatebord även när kriget härjade, och även om hon hatade att läsa, så älskade hon att skriva.
Övrigt: Dawns bästa vän var hennes bror Alexander. Hon brukar alltid ha pistol på sig, och det är hennes bästa vapen. Fast om det behövs kan hon använda kniv.
Utseende:


Duger den? c:

Kriget hade varit fruktansvärt Ebba tog sig loss från spillrorna av ett hus som hade rasat hon såg sig om. Hon blev förskräckt av vad hon såg Stockholm en gång så vacker stad fullt av glada människor låg nu i ruiner varför gjorde människorna såhär mot varandra?? varför kunde inte alla bara leva i frid och harmoni?? Ebba ville hjälpa fler överlevande men vart skulle hon hitta dom?? hon gick lägst gatorna och tog sig över spillror från hus och sökte efter överlevande eller folk som behövde hjälp i denna svåra stund

Dawn gjorde ett till trick med skateborden innan hon tog upp den och såg sig omkring. Det var svårt att förstå att för något år sedan hade det varit hennes hem. Dawn ryckte till över att hon hörde en bomb landa någon kilometer bort.
Hon bestämde sig för att gå till hennes gömställe. Dawn började småjogga mot ruinerna av ett höghus.

Kira satt uppe på ett tak, ett av de få tak i området som var helt. Hon såg ut över staden, den såg precis ut som man kunde förvänta sig att den skulle göra i ett krig. Den såg ut som bilderna i de skolböcker hon läst när hon varit mindre. En tid hon helst ville glömma. Hon lekte med kniven i handen och tänkte på Jillian. Hennes vän som hade dött för att någon hade funnit det roligt att döda kvinnor som inte lydde. Kira kunde bli arg bara hon tänkte på det. Hon försökte skjuta undan tankarna och tänka på något viktigare, hur hon skulle få mat.

Gillian kunde inte hitta sin familj. Hon fick väl bege sig någonstans ensam då. En häst gick lös på gatan, eller numera den före detta gatan. Jill sprang fram till den och hoppade upp. Det kanske skulle hjälpa. Men vart skulle hon rida? Hon började rida rakt fram för att se vart hon kom.

Dawn kom tillslut till sitt gömställe och tyckte att hon hade lyckats bra. Hon hade packat allting hon hade och gömt det här, och några dagar senare så bombades deras hus. Gömstället låg undangömt, men nära en flod där hon brukade bada i bland så hon höll sig ren. Och ibland fiskade hon, men det blev alltmer sällan för fisken smakade så äckligt.
Så istället brukade hon springa till affären och sno lite grejer en gång i veckan, och hon hade aldrig kommit fast.
Dawn lade sin skatebord vid hennes "säng" och tog fram sitt svarta nerklottrade skrivblock och bläddrade till en ny sida. Hon började skriva.

Ebba hittade ingen men gav inte upp hon hörde ett rop på hjälp och hjälpte en liten flicka som hade fastnat. Hon hjälpte flickan loss och tog henne till hennes gömställe bomber hördes och flickan grät men Ebba lugnade henne
" Allt kommer bli bra bara vi inte förlorar hoppet sa Ebba till flickan
" Men varför är det såhär?? frågade flickan
" Jag vet inte sa Ebba med en suck

"Jag trodde att det hade slutat!" ropar Gillian ut i regnet som faller över henne och hon blir bara våtare och våtare, men bra kläder har hon inte. Hade hon med några extrakläder? Jill kollar snett bak och har en full ryggsäck på ryggen. Men nu skulle hon inte kolla. Då kanske hästen smet och så fick hon gå igen. Barfota. Skorna var i väskan. Fast det var lite tur för i fall hon hade haft det på sig skulle de vara dygnsura nu. Hon ökade tempot för att komma bort. Mot ett säkrare ställe, på något sätt. Hon skulle dit!

Kira gick ner för trappan och ut på gatan. Hon puttade undan en kvinna som kommit fram till henne och dragit i hennes kläder och bett om mat.
"Jag har inget" ljög hon och gick vidare. Hon bestämde sig för att söka igenom någons hus. Hon gick in i ruinerna och fann ett kök. Hon började genomsöka det.

Ebba tog fram lite bröd och gav flickan lite hon åt själv lite men hade ingen vidare matlust nu när det som var vackra stocholm nu låg i ruiner. Hon suckar och märke att flickan började bli trött hon sjöng en vaggvisa för flickan så hon somnade