Arras [PRS]

((Jag börjar då x)
Jag ändrade namn också, hoppas att det var okej? ))

"Har du verkligen allt du behöver?" Valery tittade skeptiskt på den lilla ryggsäcken vid Ash's fötter.
"Jadå", log hon till svar. "En riktig äventyrare behöver inte mycket för att klara sig.
Utan förvaning tog hennes förmyndare några steg fram för att omfamna henne.
"Ash", suckade Valery ner i skyddslingens eldsröda hår. "Ta hand om dig."
"Jag ska göra mitt bästa."
Valery lösgjorde sig från omfamningen för att se henne i ögon. "Jag gillar fortfarande inte tanken på att du inte ska vara här och se efter oss."
"Jag behöver göra det här", sa Ash dystert och sänkte blicken.
"Jag vet, kära barn." Till hennes förvåning log Valery svagt. "Jag vet."
"Jag kommer tillbaka. Det vet jag att jag kommer", lovade Ash.
Förmyndaren tog hennes ansikte i händerna och kysste hennes panna.
"Du kommer att hitta dem, Ash."
Ash nickade medan hon satte på sig sin ryggsäck. "Jag hoppas det."
Hon försvann ut i natten.

(Course it is.)

Vector reser sig upp från sjukhussängen då han inte riktigt bryr sig något vidare om att behöva ligga här och slöa hela dagen lång bara för att han råkade testa lite riskabla metoder att resa levande döda slavar så han skulle slippa slåss. Eftersom det uppenbarligen inte varit hans grej, inte ens från dag ett har det varit något han ens har funnit en smula intresse för så det behöver han inte bry sig i. Dessutom så råkar han befinna sig mitt i ett hus fullt med rebeller så det där med att ha odöda beskyddare kan ju ses som lite onödigt om man tänker efter lite extra. Vector lämnar sjukhussängen bakom sig - som egentligen är nere i källaren - och vandrar ut till baksidan för att se vad som har hunnit hända under tiden han varit utslagen.

"Kom igen", mumlade Ash. Hon sträckte åter igen ut handen mot högen med grenar och löv. Energin i hennes fingertoppar fanns där, men magin ville inte ge med sig.
"Skit också." Hon satte sig ner på marken och suckade tungt. Varför var magi så irriterande svårt?
Ash drog uttråkat fram sin konstnärliga silver dolk ur bältet. Linjer skapade mjuka mönster över dess yta. Hon visste inte vad de symboliserade. Men det spelade inte så stor roll. Hon kunde bara tänka på att den kom från Romen, hennes hem. Hon undrade vad Valery gjorde därhemma nu. Förmodligen bakade hon bröd som byns barn sedan kunde njuta utav. Ash insåg att hon saknade dem. Mer än hon kunnat förutspå då hon först gav sig av.
"Jaja", sa hon högt till sig själv. "Jag träffar dem snart igen."

Uppenbarligen, har knappt någonting hänt. Det är löjligt hur lite som hänt egentligen. Vector blir snarare bombarderad med frågor om råd och allt möjligt när han väl kommer och folk ser att han mår bra, bättre iallafall.
"Vector! Vector!" Halvskriker en av hans lärlingar och släpar iväg honom genom skogen inom ett par sekunder. Lärlingen heter Tanya, Tanya är mörkhyad, har svart lockigt hår och är endast knappa 12 år gammal. Men ändå är Tanya troligen den mest obehärskade och nyfikna andebesvärjaren Vector någonsin stött på men också den mest framgångsrika i att hitta nya sätt att lära sig fler formler. Tanya stannar i en glänta och Vector stannar välvilligt kvar i kanten samtidigt som Tanya ställer sig i mitten.
"Titta nu, titta nu!" Säger en superexalterad Tanya, hon har redan ritat en besvärjarcirkel och börjar uttala formeln. Men något kommer spåra ut, Vector känner Tanya mer än vad han önskar. Såpass att hon blivit en av de viktigaste för honom.

((Jag vet inte hur de ska mötas? ;3 ))

Ash fick igång elden. Lågorna slickade försiktigt grenarna, men fräste till då de kom i kontakt med löven.
Hon hängde försiktigt den flådda kanin över eldstaden. Den hon så målmedvetet träffat med dolken.
Hon väntade tålmodigt tills den började bli klar. Det var en ständig kamp mot hungern och rastlösheten.
Kaninen var inte god utan krydda, men det var kött, Ash kunde nästan stå ut. Hon tänkte att det vore smart om hon kunde hitta en alternativ vänlig by som kunde fylla på hennes minimala förråd.
Snart la hon sig tillrätta vi elden och slöt matt ögonen.

(I don't really know...)

Otroligt nog lyckas Tanya med sin besvärjelse, det är åtminstone vad man skulle kunna tro när en ande sakta bubblar upp ur marken. Anden ifråga kallas för skuggande vilket är en sorts ande som inte blivit tillåten att gå över till andra sidan och därför bara är en skugga kvar av den eftersom resterande tynat bort. Tanya blir överlycklig, såpass att hon tappar koncentrationen och anden ifråga går till attack mot Tanya. Vector, alltför van vid att det brukar gå snett stoppar med lätthet skugganden. Det enda problemet med att inte riktigt kunna besvärja och sedan utföra en smått avancerad formel brukar vara att det inte bara blir en ande som dyker upp. Utan snarare tio stycken lite överallt. Så, det var ju lite olycksbådande. Men förhoppningsvis blev det bara en.

((Jag kan hitta ditt "ställe"? Hur ser det ut? X) ))

((Där de är nu eller där de var förut? xD))