I'm with you [PR]

((Mörkgröna. Vad har din?))

"Ja, jag bor på nummer 15", sa Sally och försökte le. "Den ser väldigt tung ut..." hon nickade mot kartongen. Det stod Adam med slarviga bokstäver. Vem var Adam?
Sallys ögon sökte sig till huset istället. Alla fönster var öppna och täcken hängde ut lite var stans.
"Ska jag hjälpa dig att bära in kartongen?"

((Tack Gråa tror jag min har ))

"Tack, men jag tror jag klarar mig", svarade Aria vänligt. "Det här är den sista. Eller rättare sagt; Adams sista." Hon himlade trött med ögonen.

"OK", sa Sally och nickade långsamt. Den här tjejen kändes speciell, som om hon av gjord för att träffa denna Aria.
"När du är färdig kan du komma över till mig, om du vill alltså..." sa Sally innan hon hunnit hejda orden.

"Åh", sa Aria förvånat och bytte grepp på kartongen igen. Hon var chockad över att det kunde vara så lätt att träffa någon efter bara några timmar i staden. "Det vill jag gärna, men jag måste bara bära in den här."
Hon tog några steg mot huset innan hon hejdade sig och vände på huvudet.
"Du... Sally." sa hon. "Vänta där. Jag hittar ju inte här ännu."
Utan att vänta på svar gick hon in och satte ner flyttboxen bredvid de övriga i hallen.
"Mamma?" ropade hon. Men det var inte Eloise som svarade, det var hennes pappa.
"Mamma började vädra huset", förklarade han. "Vi tyckte det luktade lite skumt härinne."
Aria nickade förstående, men bytte sedan samtalsämne.
"Jag blev nyss hembjuden av en tjej som heter Sally. Hon verkar trevlig och bor dessutom nära oss."
"Vem?" frågade han tveksamt.
"En tjej, hon står där ute." Hon nickade i riktning mot den vidöppna ytterdörren.
Ben stack pinsamt nog ut huvudet för att få sig en ordentlig titt på att hans dotter talade sanning.
"Pappa, får jag gå?"
"Njaa."
"Vill du inte att jag ska få några vänner?" sa Aria, som visste exakt vilka knappar hon skulle trycka på.
Han suckade tungt. "Jaja, låt gå då, men kom hem snart."
"Tack", log hon och gick ut.
"Vänta Aria!" ropade Ben. "Glöm inte mobilen!"
"Jag har den." Aria viftade med den framför honom. "Hejdå."
Hon gick fram till Sally. "Okej, nu är jag klar."

Sally log och de började gå längst gatan.
"Vilken skola ska du börja i?" undrade Sally

((OK det blev väldigt kort))

((Det gör ingenting ))

Aria ryckte på axlarna. "Jag har ett guldfiskminne. Mamma nämnde det tidigare, men jag kan inte komma ihåg namnet."
Hon fingrade av ren vana på sitt enkla infinity-armband medan hon pratade.
"Var går du då?"

"Jag går i Hamnarskolan, den är helt OK. Men jag blir lätt förvirrad i den, och då är det tur att jag har Thea", sa Sally fundersamt. "En annan sak som jag inte gillar är hur hårt indelade vi är i "poppis-grupper". Men nu nog om mig, var kommer du ifrån?" skrattade hon och kollade på Aria.

"Jag kommer ifrån Göteborg", svarade hon. "Det är en ganska stor omställning.
Jag vet ärligt talat inte hur det kommer att gå för mig. Jag är så van vid att allt är... jag vet inte... liksom igång. Det verkar vara ganska dött här." Hon bet sig i läppen och hoppades att hon inte sagt något alldeles för dumt om Sallys stad.

"Du kan redan den här staden!" sa Sally och skrattade. "Vad ska vi göra hos mig?"

((Ojdå, jag trodde jag hade svarat O.O Förlåt ♥))

Aria log när Sally skrattade. Det kändes som om de redan kände varandra.
"Vad ska vi göra hos mig?" frågade Sally sen.
Aria ryckte på axlarna, fortfarande med ett leende på läpparna. "Jag vet inte ens vad det finns att göra."