Sjunde året på Hogwarts

(Kan du kopiera upp min mall med de andra? söta du c: )

Solara sträcker på sig och gäspar då en solstråle kittlar hennes bleka ansikte. Hon log, Hogwarts igen och inget skulle vara sig likt, det skulle bli underbart.
Hon och hennes far hade levt på fattigdomens kant men tack vare att han åter kunde ta jobbet som snappare hade de fått en lägenhet och mat på bordet.
Hon var fortfarande blek och mager, men nu skulle tiderna bli annorlunda och hon var myndig med, sitt sista år och herren hade makten.
Solara skrattar till då hon känner lukten av bacon från köket och hennes far som visslade på en melodi hon hade inte hört sedan hon var liten.

"- Lewina? Hallå, har du packat än? Lewina? LEWINA?!"

Lewina satt på golvet i sitt rum och läste i den senaste Quidditch-.tidningen som hon fått hem dagen innan. Hon satt och läste om ett väldigt spännande reportage om en av hennes favoritspelare då hon plötsligt vaknar till ur sitt läsande av att hennes mamma ropar på henne!

"- Jaa, mamma! Jag har packat! Jag sitter och läser just nu, stör mig inte tack"!

Cara gick in i köket och hennes far tittade upp från tidningen.
"Jag visste inte att du var intresserad av skvaller" sa Cara och hennes far log roat.
"Nej men det kan vara roande att se vad de skriver. Jag har inte orkat ta tag i tidningarna än" sa Voldemort och hon nickade när hon satte sig ner.
"God morgon Sev" sa hon och log emot sin gudfar som serverade henne pannkakor.
"God morgon Cara" sa han och satte sig sedan ner. "Nervös inför skolan?"
"Nej inte direkt. Så länge ingen avslöjar vem jag är" sa hon och tittade upp när Bellatrix kom in skrattande i köket.
"Du skall vara stolt över den du är" sa hon och Cara log.
"Jag är stolt över den jag är, men jag har ingen lust att folk skall få veta. Det är enklare att leva sitt liv då och jag får välja själv när jag avslöjar vem jag är. Och sedan avslöjar folk mer för mig om de tror att jag står på de godas sida" sa hon leende och åt upp maten och log emot sina föräldrar.
"Vi ses vid jul" sa hon och kramade om dem och gick emot hallen. "Syns på skolan Sev" sa hon och tog sina väskor och transfererade sig till King Cross.

((Bara en snabb fråga: kan jag hoppa in nu, eller är det försent?))

(Hoppa in du ^^)

((okok, då gör jag mall nu ))

Solara drar på sig jeansen och en svart tröja, uniformen ligger nerpackad i kofferten och hon känner sig för första gången glad att återvända till Hogwarts, inte för att hon hade några vänner, förutom böckerna då.
Men Zabini kanske skulle märka hennes existens? Varför inte hennes far hade fått ett jobb, och ett betydande i dagens samhälle och hon? Ja, vad skulle hon göra.
Hon får sin frukost och kramar om sin far, "Skriv, vi ses." säger hon och kramar om honom innan hon transferar sig till Kings Kross.

namn: Nicoline Chamberlain
ålder: 17
familj: Marilyn (mor) och Stephen (far) och Emmy (syster, 9 år) Chamberlain
utseende:
Elevhem: Slytherin
Personlighet: Snäll mot de hon känner, kylig, avvisande och ganska elak mot andra
status: Renblodig
patronus: Uggla
sida: Den onda
övrigt: -
rollare: sanna1324567

Cara stod på perrongen, den var ovanligt tom. Hon saknade nästan alla människor, men ändå inte. Att perrongen var tom betydde att hennes fars skräckvälde hade satt sina spår. Hon tog upp sina väskor och klev på tåget. Att finna en tom kupé var inget problem. Hon placerade väskorna på hyllan och satte sig ner på sätet. Cara slängde upp fötterna på sätet framför sig och väntade på att hennes vänner skulle finna henne, särskilt Draco. Hon hade saknat honom.

Med ett pang kom Solara till den nästan öde perrongen. Verkligen att Voldemorts herrarvälde hade satt sina spår. Många skulle inte våga eller ens få återvända nu som läget var. Hon hade tur att hennes blod och hennes fars jobb skyddade henne, inte för att det var helt säkert, men nästan.
Hon kliver på tåget och drar in sin koffert i en av de tomma kupéerna, vad skulle hon göra nu?