Den sista staden. (privat)

[Förlåt för dröjsmålet, har inte haft tiden att vara inne. ]

”…och jag funderar allvarligt på att vara med i nästa fight. Vi kan vinna lite pengar och …”
Marwins ord som vanligtvis Quin aldrig lyssnade på sjönk in i hans huvud och innan Marwin avslutat meningen hade Quin gett honom en blick som fått honom att tystna.
De var på väg till sin hydda för att de båda behövde tvätta av sig blodet som färgat Quins ansikte och det ljusa bomullsskjortan. Marwin hade likt Quin fått mannens blod på sig men Marwin tillskillnad ifrån Quin verkade gilla det på något sätt.
”Ifall du börjar slåss på någon arena vet du vad som kommer ske”, sade Quin lågt, varnande.
Marwin skulle inte enbart riskera sitt liv utan också bli utkastad ur Artj Marte och en andra massa påföljder skulle följa. När de väl börjat etablerat sig efter Marwins senaste påhitt skulle han komma med någon annan dum ide.
”Du bestämer inte över mig, du är inte min mamma”, utbrast Marwin.
Quin frös till is för en sekund innan han drömde till Marwin med näven. Marwin som hade basebollträet slog tillbaka. Quin kände hur det varma blodet rann nedför sin hjässa. Nästa slag blockerade han med armen som knakade till. Det skulle minst bli ett rejält blåmärke för att drämma till Marwin ännu en gång över käken. Båda föll de till marken. Marwin tappade basebollträet och de rullade runt i leran precis som de gjort de varit yngre och brottas men då hade det varit lek, nu var det blodigt allvar.

Sheremone sitter och väntar ett bra tag, hon vet inte hur många gånger hon gått igenom sin plan i huvudet, även fast det är samma plan som alltid, aldrig annorlunda för den har alltid fungerat som det borde göra den nu också. Sheremone minns knappt hur Sheerena faktiskt hände, hennes far hade tjatat om att det bara var samma gamla visa med de som varit i arenan och att han inte kunnat hitta något nytt stjärnskott - eller något. Sheremone hade inte trott att hon skulle komma undan med den konstiga upprorsakten hon utförde, masken var något hon köpt, kläderna var något som bara låg, lien hade tillkommit senare i hennes fightingkarriär. Så hade det bara blivit, inget speciellt kan man tycka. Fast när man slagits mot alla sorters människor så är man rätt inne i det, och det roligaste var ju att hon till och med tyckte om det. Speciellt den konstigt skuldfyllda euforin hon får av att ta ett liv. Men Sheremone har en förmåga att överanalysera och reflektera, men så är hon tillbaka i arenan och allt verkar liksom skapt för henne. Även om hon blivit halvt om halvt ihjälslagen varje gång i början och det bara varit av ren lycka hon inte blivit dödad samt ha lyckats gömma skadorna. En betjänt stör henne i tankarna när han kommer in i rummet och liksom signalerar att det är dags att åka till arenan. Fast han sa ingenting, hennes far hade nämligen skurit ut hans tunga, det är priset för att vara faderns närmaste betjänt och ha tillåtelse att bo i slummen.
"Tack, Charlie." Säger Sheremone och som av vana ger hon honom extra pengar, hon gör liksom samma sak eftersom hon vet hur illa man blir behandlad häromkring. Sheremone går ned till lobbyn där de andra står och väntar, förutom deras mor som ändå inte kommer komma.

[Jag vet hur jätte dåligt detta är. Förlåt! ]

Quin torkade sitt blodiga ansikte med den fuktiga trasan. Näsblod, fläskläpp, ett blått öga och ett hack invid ögonbrynet som fått hans ansikte att bli täckt av rött blod. Som att det inte hade räckt med den brutna eller stukade armen men Marwin hade inte lidit mycket bättre. Sist då Quin såg honom hade han legat i leran, avsvimmad. Kanske hade det varit fel av honom att lämna honom där men för ögonblicket kunde han inte känna annat än avsky för sin broder som han alltid försökt skydda.
Han hörde hur deras far kom in i den fallfärdiga hyddan. Quin hade sett hur den bättre halvan levde och i jämförelse så levde de i palats medan han och de andra levde i hålor. Quins familj hade i alla fall ett tak över huvudet som inte läkte och som faktiskt var ganska okej. Lukterna hade han växt upp med och var van vid, han var också van vid att se skiten på vägarna, människorna och
”Quin?” hörde han sin fars spruckna röst.
Det hördes på långa vägar att han var drucken. Det enda bra Quin kunde säga om sin far var att han inte hade fallit för frestelsen av att testa de olika trolldryckerna. Det fanns alla de olika, man kunde få precis vad man önskade sig. Kärleksdrycker, förbannelser, de som fick en att hitta vad man sökte, de som fick en att glömma, de fanns allt men samtidigt var de farliga. Quin hade sett deras verkan på nära håll, han hade använt sig av dem själv ett flertal gånger och det var hans tanke i detta nu med.
”Far”, sade Quin och lämnade det lilla badrummet som inte bestod mer än ett hål i golvet, en spann med vatten och den gamla spegeln som var så skitig att spegelbilden förvrängdes något.
”Var har hänt?” svamlade han fram men Quin bara avfärdade hans glasartade blick.
”Jag måste gå, ifall Marwin kommer hem säg honom att jag är vid arenan.”
Det var en varning, ifall Marwin skulle gå emot hans önskan så skulle han veta om det och vara där för att stoppa honom.

[Hahaha, glömde skicka det först. ^^ ]

Sheremone har aldrig förstått sig på fordonet de reser i. Hon vet att det går på en sorts trolldryck, det var åtminstone så maskin-pojken beskrivit det, men Sheremone är relativt säker på att det troligen har ett annat namn. För att komma till arenan från hennes familj hus, man borde kalla det ett mindre slott då det har nästan samma design som ett av slotten i en av Mavis illustrerade sagoböcker, så finns det ett flertal vägar.
Idag så kände tydligen fadern på sig att det inte kommer gå för bra för de han satsar på då han beordrar chauffören att ta den långa vägen och sätter sig och grubblar. Mavis blir besviken då hon sitter vid fel fönster för att få se slummen som den yngre flickan finner otroligt intressant. Sheremone har växt ifrån triviala barnsliga fantasier och har insett att slummen inte har någon intressant att ge förutom dumdristiga slagpåsar eller kanske slaktdjur skulle vara en bättre beskrivning, det med bara en övergripande bild på vad som hänt med de okända från slummen som hoppat in utan träning. Sheremone är rätt säker på att det inte finns någon överlevande från den skaran. Jo, förutom de första som slagits i arenan överhuvudtaget, de kom ju i princip överallt ifrån. Överklassen hade ju förstås inte deltagit på samma sätt, de är liksom likadana som de alltid varit. Slagit vad och satsat pengar på vem som blir ihjälslagen och hur många slag de får mot huvudet och allt sånt går i samma stil.
När de åker förbi får Mavis ett ryck och klättrar över Sheremone och pressar sig mot rutan för att hon ska få någon skymt av slummens invånare. Deras far struntar i deras beteende då han diskuterar någon med en klient - med andra ord en av de som satsar alltså en av hennes far vänner. Vilket också betyder att de inte är så fruktansvärt långt bort från arenan som sakta börjar torna upp sig över husen.

(Ditt var bättre än mitt. xD)

[Vet att detta tagit långt tid och sådant men här är det. ]

Quin hade klätt sig i sin läderrustning men hade över den en gammal skitig kappa som skymde större delen av den, inte ville han bli överfallen av någon för att de skulle ta den ifrån honom. Han hade också blottat sin högra arm där det röda märket var intatuerat för att visa vem han var.
Efter att han anlänt på arenan hade han mött två av sina Artj Marte kompanjoner och i hemlighet hade han spanat efter Marwin. Det skulle inte vara första gången han gått emot Quins order men det skulle bli den sista för Quin tänkte inte dras ned med Marwin, inte igen.

De stannar utanför ingången och Sheremone drar vant med sig sin lillasyster in i byggnaden och av en dålig vana så ser hon alltför lugn ut fast hon just vandrar in på en överdrivet stor arena i vilken man kan se den ena slå ihjäl den andra med knytnävarna. Eller så har man tur och så är det vapendags och därför så får har man lyckan att se på när någon pressar in en kniv genom någons öga och sedan hoppar av glädje med näven högt uppe i luften av lycka att man faktiskt vunnit. Fast ibland så blir det inget mord alls eftersom ledaren - Sheremones far - inte tillåter att hans favoriter dör på en gång. Mavis rusar i för väg till båset där de brukar sitta och Sheremone undrar om hon borde gå dit hon också. Lite senare kommer hon ändå dra, hennes pappa berättade att Sheerena skulle slåss ikväll så Sheremone har inte mycket till val. Fast lite roligt blir det väl eftersom hon får använda lien, det var jättelänge sedan hon fått chansen att använda den.

Figherna hade satts igång och ännu hade Marwin inte dykt upp. Troligtvis skulle han det inte heller. Quins huvudvärkte och armen hade börjat svullna upp. Han undrade för sig själv om någon skulle våga nämna hans blåslagna ansikte eller inte.
”Quin”, hörde han en röst bakom sig och vände sig snabbt.
Det var en hans så kallade vänner men om sanningen skulle fram så hade ingen några vänner där han bodde. Allt handlade om hur man kunde utnyttja varandra för att själv få fördelar.
”Mark säger att du ska komma”, sade mannen.
Han såg en aning skärrad ut men Quin visade inte sin egen rädsla utan följde mannen endas emot Marks kontor.

(Sorry for segt svar. ._.)

Sheerena skulle slåss senare så Sheremone sitter glor på hur den ena dör efter den andra. En del blir bara riktigt svårt skadade innan hennes far avslutar det. Troligen för att han anser dem värdiga att överleva så de kan bli slaktade när de slåss nästa gång.
"När kommer Sheerena?" Frågar Mavis egentligen för Sheremones räkning.
"Varför frågar du alltid det? Hennes matcher är alltid äckligt blodiga." Suckar Sheremone.
"Det är ju därför du alltid går när Sheerena ska dyka upp, Sheremone. Efter de här så är det en till och sedan kommer Sheerena, Mavis." Svarar fadern som verkar stolt över Mavis för att hon frågade.
"Aja, då går jag redan nu, jag känner inte för att se folk få sina huvuden separerade från kroppen eller liknande idag." Säger Sheremone föraktfullt och lämnar hennes plats och vandrar bort från fighterna för att gå ut ett slag.

[Jag är segare än segast. Så no problemo. C: ]

Quin följde villigt mannen men då ytterligare två slöt sig upp längst hans sidor kände han sig åter igen osäker. Så här behandlades ofta enbart förändrare eller då någon gjort något oerhört dumt som att inte lyda order.
Mannen till vänster av honom hette Derek och var egentligen en av Quins män men nu verkade Derek inte ens som om han kände Quin även om Quin en gång hjälpt Derek. På hans högra gick Marks högra hand, mannen som många var rädda för. Ifall man ville behålla sitt liv så aktade man sig för honom. Quin visste inte hans riktiga namn men alla kallade honom för klimpen och det gjorde även Quin.
De anlände till dörren och där innanför satt han, Mark. Ifrån sitt kontor kunde Mark se allt som hände på arenan och större delen av publiken. Han hade full koll där ifrån och med de hökögonen missade han nästan inget.
”Quin, bra! Sätt dig ned”, sade Mark utan att kolla upp på Quin ifrån sina papper han kollade igenom.
Förutom skrivbordet i rummet och några skåp var det mer eller mindre tomt. Det mörka betonggolvet såg inte särskilt inbjudande ut i Quins ögon så han stod kvar.
Utan varning hade någon, som han senare insåg var Derek tryckt ned honom emot marken. Allt gick mycket snabbt och stöten då Quins huvud föll i marken hördes med en liten dov duns.
Chocken fick Quin att flämta efter luft. Den fysiska behandlingen indikerade åter igen på att något var så fel. Quin vände upp sitt huvud emot Mark för att se vad som var på gång och han mötte de kalla gråa ögonen.
”Din bror var här tidigare och berättade om ditt svek, Quin. Inte trodde du väl att du skulle kunna lura oss?”
Quin kände sig ännu mer förvirrad. Vad hade Marwin nu gjort för djävulskap? Visst älskade han sin bror men han började bli rysligt trött på honom.
”Du kan var lugn, vi ska inte ta ditt liv.”
Quin kände hur hans hår på armarna reste sig. Vad Marwin än hade sagt till dem så var det illa och Quin kände väl till rutinerna. Ifall de trodde han hade förrådit dem och ifall de inte skulle döda honom tänkte de göra ett exempel av honom.
”Du vet ju vem Sheerena är och förhoppningsvis tar hon ditt liv på det mest brutala sätt nere i arenan.”
Quin kände en kyla sprida sig inom sig. Han hade sett den kvinnan slåss ett flertal gången. Fortfarande mindes han hennes första gång i arenan men hur mycket stryk hon än åkte på så kom hon alltid tillbaka och han hade alltid beundrat henne för det. Samtidigt så var han lika säker som Mark på att detta skulle vara slutet av hans liv.
”För ut honom.”
Derek och klimpen drog upp Quin i var sin arm. Quin gjorde inget motstånd utan lät sig enbart föras undan, vad skulle han annars göra?

Sheremone vandrar runt ett tag, som vanligt ut ett slag för att ingen ska kunna säga att hon inte varit ute innan hon slinker in på sitt eget sorts "gömställe" som råkar vara ett skåp som alltid är låst, förutom för Sheremone som både fått det placerat där och är den enda som har nyckeln till det. Hon lämnar sina egna saker däri och kommer som vanligt ut med mask och som Sheerena. När hon går in i arenan så blir hon som vanligt inte förvånad över att det plötsligt kommer fram både män och kvinnor som är glada över att se henne, en del som självklart tippar på att hon ska vinna. Men de flyttar sig snart när Sheerena drar upp sin lie och låter den vila mot axlarna. Inge vill egentligen vara i närheten av henne och hennes lie. Vem skulle? Nästa match var tydligen hennes tur, och den här matchen skulle snart vara slut. Det såg ut så åtminstone när den ena reser sig helt blodig från marken.