Rollspel mellan Safrina och Mily Avatar the last airbander

När Sue kom fram till byn sprang hon direkt till hamnen eftersom hon visste att det alltid var där det fanns flest människor. Hon sprang fram till en man som stod och arbetade med sin båt. Hon kände igen honom, även om hon inte kunde hans namn. Hon rabblade snabbt ur sig vad hon hade att berätta och bad honom att sprida det vidare så att hela byn kunde evakueras.
Sen vände hon och sprang mot utkanten av byn där hon bodde med Shell. Bara det inte var för sent...

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nu försvinner jag ett tag, jag ska äta. Men jag kommer tillbaka snart

Adam fick byns folk att fly till kajen och till båtarna det han viste var att något öppehål eldnationens förstök att komma till byn. Adam fick hela byn dit och nu fattades bara 2 personer innan de kunde ge sig av

"Shell!" ropade Sue när hon slet upp dörren. "Shell, vart är du?"
Men inget svar kom. "Shell!" skrek hon desperat. Varma tårar rann nedför hennes kinder. Om hon inte hittade sin syster snart skulle de inte hinna lämna byn i tid.

Edwin hindrade sin pappa från att skada en liten flicka.
" Vad tror du att du gör?? frågade han ilsket
" Hindrar dig från att skada fler personer sa Edwin lilla flickan sprang till tjejen Edwin hade stött på förut
" Spring ropade Edwin till dom

"Sue!"
Sue vände sig om och såg Shell komma springande mot henne. Sen såg hon pojken som sagt åt henne att varna byn. När han uppmanade de att springa lyfte Sue upp Shell och började springa mot kajen.
Hon förstod fortfarande inte varför pojken hade hjälpt de, men hon var djupt tacksam.

Edwin såg de komma fram till kajen och hur de hoppade i båtarna och båtarna åkte från kajen. Hans pappa tog hårt i hans arm och såg rakt in i ögonen på honom
" Hur vågar du hindra oss ditt missfoster skrek han argt. Edwin kände smärta i armen och bränmärken börjar synas

Från båten kunde Sue se hur en man tog tag i pojkens arm. Hon var inte säker, men det såg ut som att han gjorde honom illa. Det gjorde ont i henne att han fick lida för att han räddat byns befolkning.
Hon önskade att hon kunde göra något, men båten var redan för långt borta.

Edwin försökte att inte skrika hans pappa drog tillbaka honom till båten och drog med honom under däck. Hans pappa slog till honom hårt. Edwin fölll om kull

Sue kunde inte se vad som hände på land längre, båten hade hunnit för långt ut på havet. Hon höll om Shell som satt i hennes knä. Hon grät med huvudet mot Sue's axel.

Edwin kröp in i hörnet
" Din lilla odåga sa hans pappa argt och gick iväg men låste dörren så Edwin inte kunde följa efter Edwin kände tårarna komma