Weasleys andra dotter

Jag såg hur mamma ryckte till när mannen sa sitt namn. Hon stirrade på honom med öppen mun. Sen stammade hon fram:
-Me....men d..du sa.....att.....hon al....a......aldrig skulle....gå dä....där! Du får inte hämta henne! Vadå hämta, undrade jag men jag sa ingenting. Var skulle jag?
-Seså, ta och lugna ner dig nu, så jag kan förklara för lilla Alice Weasley. Jag reagerade inte först men sen kom det fram för mig vad han sagt. Weasley? Men jag heter ju Johnson! Eller...?
-Hon heter INTE Wessly eller vad du nu sa!!, skrek mamma. Hon heter Johnson!!!!!
-Såja såja Mrs Johnson, hon kommer få det bra på Hogwarts, och så får hon ju träffa sin riktiga familj igen, sa Dumbledore som han nu hette.
-Men jag är hennes riktiga familj!!, skrek mamma, (eller var hon verkligen mamma?) och tårarna sprutade. Lina var framme och försökte trösta mamma, men utan framgång.
-Ma....mamma?, sa jag försiktigt och hest. Vad menar ni? Dumbledore såg på mig genom sina halvmånformade glasögon.
-Om man kunde få be om lite te, medans jag förklarar den lustiga historien för lilla Alice, sa han lugnt. Jag sprang till köket och hämtade mer te. Sen satte jag mig, och tittade nervöst på Dumbledore. Mina händer skakade, ja hela jag skakade. Vad var det han skulle förklara, som inte mamma kunde förklara?
-Joo, lilla Alice Weasley, sa han med djup röst. Mamma snyftade högdjupt när hon hörde efternamnet. Men jag frågade inte varför han kallade mig Weasley. Jag hade så många andra frågor i huvudet.
-För elva år sedan så släppte jag av dig här, började han. Jag hade just varit hos din riktiga familj. Du har en tvilling Alice, och i din familj hade dom redan ett tvillingpar. Och det får man inte ha i trollkarlsvärlden. Jag drog efter andan. Vad menade han? Fans det magi? På riktigt?! Mamma begravde ansiktet i händerna och började gråta igen. Dumbledore fortsatte.
-Du är en häxa Alice, du har det i blodet, sa han. Och du har ärvt det röda håret ser jag, sa han och log. Jag satt bara och gapade. Jag, adopterad? Var jag en Weasley? Hade jag en tvilling? En annan mamma och pappa?
-Och du ska få börja på Hogwarts, en skola för häxor och trollkarlar. Men först, ska du återförenas med din riktiga familj, sa han. Jag hörde knappt det sista han sa innan allt blev svart.



Bra? Kommentera! Jag blir så glad och peppad av det!

Superbra!!!
Ny läsare ofc. Att jag bevakar!

Jättebra!! Ny läsare!

Åh mer ny läsare här!

Nästa kapitel kommer här! Och tack till alla fina kommentarer!!! Jag blir så peppad av det!


-Såja min vän, allt är bra nu, sa en sprucken ljus kvinnoröst, som hördes långt borta.
-Jag tror hon fick en chock, sa en lugn röst. Men hon måste få tänka lite på det som sagts. Jag öppnade ögonen. Två rödgråtna ögon tittade på mig. Det var mamma.
-Ma....mamma?, började jag, men som om hon visste vad jag skulle fråga, så sa hon:
-Ja, vännen, allt Proffesorn sa är sant. Du är en häxa, och jag är inte din riktiga mamma. Jag såg hur hon kämpade för att inte börja gråta. Jag satte mig upp. Jag märkte att jag legat på golvet. Men sen kom alla frågor och tankar tillbaka som en blixt i mitt huvud. Jag, en häxa? Trolla, gå på trollskola, annan familj, annan mamma? Var allting på allvar?
-Men dåså, Alice, sa Dumbledore. Jag tror du ska gå upp och packa.
-O..okej, stammade jag fram. Jag ställde mig upp, och gick ut ur rummet. Jag gick uppför trappan, där jag var tvungen att hålla mig i för att inte ramla. Ville jag åka till min riktiga familj? tänkte jag hela tiden när jag packade. Ja! Det är klart jag ville! Men ville jag lämna min såkallade mamma? Nej.... Jag smällde igen kofferten medans jag försökte övertala mig själv om att jag skulle få det bättre där. Jag tog min koffert, och gick ner för trappan där alla väntade på mig.
-Bra Alice, sa Dumbledore. Men jag tror du vill säga adjö till Emmy innan vi åker, sa han och tittade på mamma. Hon gick fram till mig, och gav mig en stor kram.
-Hej då lilla Alice, sa hon tyst och hest medans hon kramade mig hårt.
-Hej då, Ma...Emmy, sa jag och såg hur Emmy ryckte till när jag inte kallade henne för mamma.
-Dåså, Alice, då flyger vi iväg, sa Dumbledore. Jag bara nickade.
-Accio koffert, sa han och plötsligt kom mitt bagage flygande till honom. Jag drog efter andan. Magi fanns verkligen! Han öppnade dörren, och vi klev ut i solskenet. Han tog plötsligt upp en kvast. Och wow vilken fin kvast det var! Den skimrade i solljuset och var som en dröm. Han lyfte upp mig på den, och lev sen upp själv.
-Hej då Emmy, sa han. Jag bara vinkade till mamma, jag var såkonsentrerad på att njuta av flygturen jag snart skulle få. Sen gungade kvaste till, och vi lyfte. Sen körde vi frammåt. Och wow!! Vilken underbar känsla det var! Det pirrade i magen och vinden blåste i mitt röda hår. Vi flög högt uppe i himlen och allt såg så litet ut härifrån! Efter ett tag började kvasten sakta ner, och sen landade vi med en duns på marken framför ett konstigt byggt hus. En kvinna med lika rött hår som jag kom ut ur huset.
-Åhh, Alice!, sa hon. Äntligen är du tillbaka!



Kommentera! Vad det något som var bra? Eller vad det något jag skulle ändra på? Jag blir så glad över alla kommentarer!!

ärligt talat det är jättebra hur du skriver men jag skulle vilja att du andvänder " när dom talar annars är allt bra

Ok! Bra tips! Och vad kul att du gillar den!

Så fortsätt skriva på

Jajamensan!

Jättebra!!!
Håller med om att du borde använda " " ^^