PRS Nessie & Reiku Black

Amanda log svagt och såg ut över de suddiga landskapen. Hon sneglade på pojken som såg ut att nästan somna. Hon tog upp en kudde från sätet och kollade på honom med ett hånflin innan hon kastade den på honom.

Han vaknade genast till när han fick kudden i ansiktet och tryckte bort den.
- Vad gör du?! Utbrast han ilsket och kastade tillbaka kudden. Det måste vara något fel på henne, går runt och kastar kuddar på folk hon inte ens känner. Precis när han bestämt sig för att somna också!

Amanda blängde på honom.
"Oj, förlåt" sa hon och hörde själv ironin. "Du såg ut
att behöva en kudde"
Hon hånflinade och blängde fortfarande på honom.

Han fnös.
- Svarthåriga.. Sa han och dem andra orden blev till ett mutter av fula ord. Han ogillade redan den här flickan. Han hoppades att resan var slut snart. När han tänkt det så sa en röst i högtalarna: Vi är framme om fem minuter, lämna er packning på stationen.

"Blekunge.." väste Amanda innan hon kollade ut genom fönstret. Hon väntade på att skylten om Hogsmead skulle dyka upp. Hon vred inte blicken mot pojken.

Tåget retarderade och stannade sen helt. Han reste sig upp och gick ut ur kupén i snabb fart för att komma ifrån henne. När han kommit ut från själva tåget så var han nära att klampas ner av allt folk.
- Förstaårselever hitåt! Ropade en hög röst. Nicholaus kämpade sig mot rösten som tillhörde en enorm jätte.

Amanda hånflinade efter honom. Hon ställde sig upp och lämnade tåget. Hon gick emot den enorma jätten som ropade.
Hon granskade honom, han såg ut som hennes syster beskrivit.

Nicholaus följde med jätten till båtarna och höll sig i utkanten. Han hoppade i en båt och lät vem som helst sitta där. Den fylldes av två andra, sen inga mer. Flickorna började prata med sina gälla röster och Nicholaus ville helst hålla för öronen. Eller säga åt dem att hålla tyst. Försiktigt började båten glida ut på vattnet.

Amanda satt bredvid två andra flickor i båten. Den ena hade lika svart hår som henne själv medan den andra hade ljusbrunt. "Kolla" sa den med ljusbrunt. Hon pekade på slottet.

Ett sus gick igenom eleverna när fler och fler fick syn på slottet. När man väl sett det tog det inte lång tid innan man hade kommit fram till stranden. Eleverna följde efter jätten in i slottet.
Nicholaus såg sig omkring i slottet, det såg ut ungefär som hans bror hade sagt att det skulle.