Bellatrix's hemlighet

Jag lägger eventuellt ut en till del ikväll om jag får ihop något

YAY!

Ja super bra

Jag kom ut från hissen och kände hur jag kunde slappna av lite. Den där tanten i receptionen var en total idiot. Fattade hon inte att jag skulle komma om några dagar och döda henne ändå? Jag steg in i rummet som det stod ledigt på och möttes av en helare. Han såg rädd ut och jag log falskt mot honom.
- Hej, jag skulle vilja undersöka mig själv, sa jag lugnt och jag såg hur han andades ut lite, men han såg fortfarande ut att vara lite spänd.
- Okej, sa han och rösten skar sig. Vad gäller det? Rösten gick upp i falsett i slutet.
- Jag har haft mått illa de senaste två veckorna och jag undrar vad det kan vara för fel.
- J-jag ska kolla upp vad jag kan göra, vänta här.
- Okej, men skynda, jag gillar inte att vänta!
Helaren bokstavligt talat sprang ut från rummet, och kom tillbaka efter redan två minuter.
- Lägg dig här på britsen och vänta så ska jag ta ett blodprov. När jag tagit blodet så kommer jag blanda blodet med en trolldryck och om det är något så kommer det ändra färg.
Det stack till i fingret och jag såg hur några droppar blod rann ner i drycken.
- Det kommer ta ett par minuter och sen får vi resultatet, jag måste gå och lägga den i en speciell behållare, så jag kommer tillbaka om ett par minuter.
- Okej, men jag gillar inte att vänta som sagt, jag jag reserverat.
Helaren muttrade något ohörbart och gick raskt iväg. Jag satt och tänkte på vad jag skulle göra när helaren kom tillbaks.
- Nå? Sa jag förväntat.
- Jag har en god nyhet och en nyhet som du får tolka hur du vill.
- Jaha, fram med det då! Utbrast jag otåligt.
- Den första nyheten är att du är inte sjuk på något vis, men den andra nyheten är att du är gravid.
Den nyheten kom som en bomb, jag gravid? Det kunde inte vara sant! Jag kände att chocken kom och ilskan bubblade upp inom mig.
- Avada kedavra, fick jag fram och helarens förvånade ansiktsuttyck speglade sig i hans tomma ögon.
Jag rusade ut från St. Mungos och när sprungit en stund kände jag att jag hade sansat mig tillräckligt mycket så jag kunde transfrerera mig utan att bli spilttad.
Jag sprang till porten och sparkade på dörren av ilska. Jag lät ett rasande skrik slippa ut från mina lungor och när jag lugnat ner mig så såg jag att Lucius stod där och kollade shockat på mig.
- Är Narcissa fortfarande i Edinburgh? Frågade jag andfått.
- Ja, hon kommer hem om två dagar, sa Lucius förvånat. Vad har hänt?
- Kommer du ihåg vad som hände för två veckor sen?
- Ja, sa Lucius och en lätt rosa färg dök upp på hans kinder.
Bilder dök upp i mitt huvud. För mycket eld-whisky och sen några luddiga bilder.
- Jag var på St. Mungos nyss, sa jag och jag såg på Lucius att han förstod vad som hänt.
- Vad tänker du göra? Frågade han lugnt.
- Jag vet inte, jag vill egentligen inte ha ett barn, men just nu förmår jag mig inte att döda barnet.
- Du? Kan inte döda något så enkelt som ett foster?! Frågade Lucius chockat.
- Jag vet, jag är jättelarvig, men jag kan absolut inte behålla barnet. Har du någon idé?
Lucius funderade ett tag. Till sist rättade han till kavajen och tittade nöjt på mig.
- Kom in till vardagsrummet, sa han självsäkert.
- Vad har du nu i kikaren? Jag himlade med ögonen
- Det får du veta när vi kommit in.
Vi gick in till det enorma vardagsrummet. Det var inrett i gråskalan och det fanns vissa små detaljer som var gröna och slivriga, det visade vilket elevhem vi tillhörde. Vi satte oss ner och Lucius kallade på Dobby som staplade in och bugade lätt mot mig och Lucius.
- Vad önskas? Frågade Dobby med sin pipiga röst.
- Gör te åt oss, och ta med några av de där kakorna som vi brukar äta.
- S-som ni vill, herre, sa Dobby och bugade.
- Och skynda dig, lade jag till argt och Dobby sprang iväg.
- Nå? sa jag och lyfte på ena ögonbrynet.
- Du behåller barnet, men när barnet är ute så tar jag och Cissy hand om den.
- Men hur ska du få Cissy att ta hand om vårt barn? Då måste vi berätta alltihop och hon kommer lämna dig och skära av våra släktband, vill du att det ska hända?
- Du har rätt, vi måste hitta på något annat, som får henne att vilja ta hand om barnet. Imperiusförbannelsen?
- Nej, hon kommer ha flera månaders minneslucka, och dessutom precis när hon ska föreställa gravid? Hon kommer misstänka något direkt.
- Du har rätt igen, suckade Lucius. Har du någon idé?
- Vi kan plantera in falska minnen hos henne så att hon tror att hon var gravid, då kan hon inte misstänka något! Hon har ju egna minnen som hon tror är sanna. Vi får bara hoppas att barnet blir mest lik dig, så den inte ser ut som en levande kopia av mig.
- Dobby! Skynda dig eller så blir det stryk! Ropade Lucius argt.
- Jag är här, sa husalfen skakigt och kom med en bricka. Tekopparna klirrade för att han skakade så mycket. Han klev på sin egen fot och snubblade. Tekopparna flög iväg i alla håll. Jag ställde mig snabbt upp. Ursinnig stegade jag fram mot Den lilla husalfen som skakande ställde sig upp.
- Din lilla klantskalle, du klarar inte ens av att servera te! Du är smuts som måste bort!
Jag höjde min trollstav och kastade cruciatusförbannelsen mot husalfen. Han låg ner och vred sig i smärtor. Jag slutade efter ett tag och gick mot honom med raska steg. När jag kom fram till honom så flinade jag elakt och sparkade iväg honom som en fotboll. Han flög iväg som en fotboll och landade på andra sidan rummet.
- Låt han ligga där, sa Lucius lugnt som om jag hade lekt med Dobby och han tittat på med nöje.
- Men, han måste straffas!
- Jag tror att han fått sitt straff, och jag vill ju ha kvar min tjänare trots allt.
- Jag måste ändå gå, jag måste fråga Mörkrets herre hur man gör med minnet. Om någon skulle veta så är det han.

Superduper bra

Jättebra ;D

MERRRR

ÅÅÅh jättebra! Bevakar. Men whut, är Bella typ mamma till Draco *I*

Bra! *bevakar*

Awesome.
*Bevakar*