PRS mellan Mikaela120 och Selma...

Jag hoppar vant undan och kollar på den.
"Kila iväg nu och låt knivarna vara, personen som äger de kommer inte bli glad", säger jag på det gamla språket och ser hur mullvaden försvinner iväg.
"Hm", säger jag. "Det var inget vidare hot. Vill du följa med mig hem eller något?" frågar jag och snubblar lite över orden. Kniven var och är min. Jag plockar upp den och lägger den i en av klänningens fickor.
"Så att ett djur inte gör sig illa på den, och att ha en täljkniv är alltid bra", ler jag.

"Alltså..." börjar jag "jag hade tänkte rymma"
Jag stirrar på mina händer. "Och jag undrar om du skulle vilja följa med. Alltså du måste inte..."

Jag känner hur jag biter ihop käkarna så hårt att jag får ont. Jag pressar fram ett ansträngt leende som måste se ur som en grimas.
"Varför i Jords namn skulle du vilja det?"

Jag ger henne en blick som tydligt säger "-__-'".
"Därför"

"Jaha..." säger jag och märker att även Elfiro börjar bli irriterad.
"Jag har Max och Laurina om du inte har glömt det?" frågar jag surt. Varför skulle jag vilja lämna Gordanien? För att sluta som Altero? Knappast.
"Vart hade du tänkt ta vägen då?" frågar jag.

"Jag vet inte... Lite i utkanterna av Gordanien. Se hur det är utanför slottet" Jag håller på att skita på mig, tänk om hon säger att jag bara är korkad och släpar mig tillbaks till det där förbaskade slottet?

Jag kollar skeptiskt på henne.
"Vet du hur stort Gordanien är? Och hur många gånger du har försökt gå runt i riket fast svimmat av utmattning och sen är det jag som måste bära hem dig?" frågar jag.
"Jag säger bara att om du vill rymma rym, men du kommer sluta som Altero och sen kommer din mor slita dig i stycken", säger jag och vet att jag kanske tar i lite för mycket, men det är det som kommer att ske. Om hon rymmer kommer hon sluta som Altero och sen kommer hennes mamma jaga henne bara för att ta slut på det lilla av hennes själ som är kvar. Hennes far kommer gråta tillsammans med hela riket, men hennes mor kommer bara tycka att det är idiotiskt för hon valde det själv, ingen vettig person försöker söka längsmed gränserna i Gordanien, åtminstone i den ljusa delen, ingen vet hur stort Gordarnien egentligen är på grund av mörkret runt om.

"Men vadå så du följer inte med mig?" säger, dock ganska lättat,

[Du förstör ju hela rollet XP)

[Du förstör det! Du skapar en ny karaktär alltså så skapar jag en ny Misitra...]

"Självklart inte", svarar jag. "Jag ber Maxelius släpa hem dig efteråt, eller så meddelar jag drottningen. Jag tänker inte låta dig sluta som Altero."

"Nej berätta inte för henne!" nästan skriker jag och fryser till is.
"Du fattar inte, jag MÅSTE göra det här"