PRS TildeW och Zendaya

Killen från ettan hade hotat Laura, så jag gick längre fram för att kolla. Några fredsväktare som höll koll på oss tog Ky för att prata med honom.
Nu skulle vi stylas och jag visste att jag troligen skulle bli ett träd, jag är ju från virkesdistriktet. Vi jbbar med att såga och hugga ner träd. Det kan vara en fördel för mig för jag är skicklig med yxa. Kanske det kan bli mitt vapen tänkte jag för mig själv.
"Och vad tänker du på?" frågade en tjejröst. Jag kollade upp och såg min kusin stirra på mig.
"Inget" svarade jag "Så, släkten ska visst vara med samma år?" försökte jag säga skämtsamt.
Hon verkade inte vara på skratthumör.

"Ja det blir väl så!" sa jag och log mot honom
"Där är du gullet!" sa Ky när han kom och la armen runt min axel

"Och vad händer här?" frågade jag Ky. Han är liksom 3 år äldre än henne "Är du inte lite för gammal för henne?"
"Jaha, och vem tror du att du är?"
"Jag är Adam, om du missade det"
"Adam... En kille hette så i min skola. Han blev lottad när han var 12 och tackade nej till alla frivilliga. Han dog i blodbadet" berättade han "Vilken tönt"

"Jag är faktiskt bara 14 år!" sa Ky
"Jag ljög!" sa han
"Är det därför du är så kort?" frågade jag

"Hur kan du ljuga?" frågade jag häpet "Om president Snow får reda på det så kommer han låta spelledarna tortera dig till döds!"

Jag suckade djupt "Du Ky bara så du vet sp har Kag en pojkvän!" sa jag och tittade på honom

När Laura sa det blev Ky sur och drog iväg.
"Ja, vi ses på träningscentret efter paraden" sa jag till henne och gick iväg.
Vi fick trädkostymer, precis som jag chansat på. Det är inte direkt de snyggaste kläderna, men disktrikt 12 brukar iaf ha de fulaste kläderna. Kolgruvearbetarna.
När distrikt 6, med sina kläder där tyget såg ut som små tåg hade åkt ut för att möta publiken så började våra väldigt dresserade hästar skritta fram till öppningen.
När jag kom ut så slogs jag emot av jubel och jag trodde att mina örn skulle sprängas. Applåderna var höga och folk kastade vita rosor på oss. En hyllning till presidenten. Jag och min distriktkamrat - som jag vägrade lära känna för min egen skull - vinkade ut mot publikhavet och de vinkade tillbaka. Medan de följande distrikten kom efter oss så försökte jag bara se så glad och stark ut för att försöka få på mig några sponsorer. Det vara allt jag kunde tänka på.

När jag stigit på vagnen så började mina kläder att lyssa i alla olika färger, alla sperade ögonen på mig

När vi ställde oss i en halvmåne så hamnade mitt distrikt bredvid distrikt 12. Deras kläder lyste i olika färger. Det var ovanligt att de hade bra kläder. Alla gånger jag sett på Hungerspelen så har de haft gruvarbetarkläder eller varit helt nakna, med bara svart färg på sig föreställande kol.
President Snow välkomnade oss och hade ett tal som jag lyssnade halvörat på. Publiken fortsatte att jubla och ropa, och jag mådde illa av ljudet.

Jag saknade Peeta, jag såg honom i publiken efter talet sprang jag fram och kramade honom hårt