Genomskinlig kärlek

MER MER MYCKET MER!!!
Vill ha nästa kapitell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack! Glömde bevaka så har missat alla fina kommentarer....
Tack vare -Luna-Lovegood- får ni ett till nu. För att hon bad så snällt.

OCH OBS!!!! DETTA ÄR OCKSÅ VID DEN TIDPUNKTEN DÄR ELSIES BEGRAVNING ÄR! DET ÄR ALLTSÅ INTE DET SJUNDE ÅRET PÅ HOGWARTS SOM JAG SKREV FÖRUT.

Kapitel 2
Elsie såg något ljust. Det var vitt som ett spöke, men samtidigt mörkt som det mörkaste mörker.
Ögonlocken tvingades ner. Det var som om en varm filt tryckte ner henne och hon ville bara borra in sig i den.
Då kom hon att tänka på Ben. Hon hade lovat Ben att komma tillbaka. Hon visste att hon måste välja. Det smärtfria eller det krångliga, svåra. Om hon bara fick borra ner sig i filten...
NEJ! sa en röst i hennes huvud. Bestämt. Även Elsie hade bestämt sig.
Hon klev ur filten med ett bestämt steg. Allt blev kallt. Iskallt. Hon kände sig plötsligt så naken där hon stod, som om någon kunde se igenom henne.
Elsie kunde kliva tillbaka till filten. Men hon visste att även om vägen var smärtfri skulle hennes själar aldrig bli riktigt hela. Inte utan Ben.
"Säg då!" sa hon högt, för att liksom övertyga sig själv, och hennes röst lät kusligt ensam och ekade många sekunder efter att orden lämnat hennes läppar.
"Säg vad jag ska göra, för att komma tillbaka!"
Bara ekot svarade henne.
"KOMMA TILLBAKA TILL BEN!!" skrek hon och den här gången slog hon omkring sig, hon var så arg över allt som hänt. Sen rann all ilska av henne. För framför henne stod döden.
Det var ingen människa, det var bara ett grått sken.
"Är du säker?" ekade väggarna, "säker säker säker?"
Jag är säker, sa Elsies huvud.
"Verkligen?" svarade den, "verkligen verkligen? Säker, säker säker?"
Elsie brydde sig inte om att svara. Hon väntade bara. Otåligt.
Efter lång tid försvann döden. Och vips så var hon i Hogwarts igen. Fast, hon la märke till en viktig detalj. Hon var genomskinlig.

_________________

novellen äger!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
(kan du gör ett riktig långt kapittel till nästa?)

AWESOME!!!!!!

Bra! Bevakat!

Jättebra!

spännande!!!!!

Tack! Mer kommer imorgon!!

JA!!!

WOOOOOOOOOW!!!!!!!!!

MEGAAWESOME!!!!!!!!!

MEEEEEEER!!!! NUUUU!! INNAN JAG BLIR ETT SPÖKE!!!