Robin Hood (fyra personer)

vad bra ^^ nu behöver vi bara en till ^^ några förslag?

En fråga, är det mänskliga varelser endast eller andra också. Håller på och velar lite om att vara med, men skulle gärna veta lite mer innan jag bestämmer mig.

Jag vill gärna ha mänskliga ^^

Okidoki ^.^

men du får jätte gärna vara med

Jag tror att det finns andra som passar bättre in, men tack.

Äh jag börjar nu, kommer det en fjärde människa så får den hoppa in ^^

Midna kom ut ur skogen, hon hade vandrat igenom skogen från Nothingham där hon sålt några pälsar.
"Midna" sa hennes mor och log lättat när dottern kom hem. Hon hade inte varit borta länge men enda sedan hennes far dog.
"Jag är hemma nu" sa hon och log när Mirtha kom springande och kramade om sin syster.
"Jag har förberett middagen" sa henne mor.
"Jag hjälpte till" sa Mirtha och Midna lyfte upp henne.
"Vad duktig du är" sa hon leende och vände sig om när hon hörde hovar som slog emot marken.
"Sheriffen" sa hennes mor och Midna nickade.
"Vad kan han vilja nu?" frågade hon och såg hur sheriffen och hans män kom ridande emot deras hus.

Sidara springer genom skogen, hon hade varit på flykt i tre år nu, varför kunde de inte bara ge upp hoppet om att hitta henne? Ett tag kunde de synas ge upp, men så kommer ryktet upp om en flicka i skogarna och de, kungens män, eller undersåtar är efter henne. Ett pris är satt på hennes huvud, eller snarare på hennes kropp, kungen ville ha henne levande. Hon var den enda slavinna som lyckats rymma, eller ja lyckats rymma och överleva. Hade det inte vart för den gamla utbygdsjägarens kunskaper som han lärt ut skulle säkert även hon vara död nu.
Kungen gillade inte nederlag och att hon överlistat honom grämde honom djupt. Han ville se henne offentligt torteras och halshuggas för att visa ett exempel på att man inte trotsade honom.
Gick de i gårdarna nu och efterlyste henne? De hade ganska bra beskrivning på henne, dock var hon inte iförd vit klänning längre.
Hon landade flämtande i ett snår, här skulle hon hålla sig gömd. Och det enda som bevisade vem hon var höll hon dolt bakom sitt armskydd av läder, den inbrända sigillet, kungens sigill som han graverade in på alla sina ägodelar, slavar, djur och saker.

Ash gick genom sten korridorerna. Då hans fötter stötte i golvet gav de inte av sig något ljud så som många andras gjorde, istället gick han med snabba, lätta steg. Två män vaktade hennes dörr men skingrades då dem såg honom. Han öppnade de enorma dörrarna och steg in. Hon satt i en av fåtöljerna med en bok i hand som hon kastade på soffan då hon såg honom. Så snabbt hon kunde i den stora puffiga klänningen rusade hon fram till honom och slängde sig om hans hals.
”Du är tillbaka”, tjöt hon lyckligt som hon gjort då hon fortfarande varit tio.
Ash kramade henne tillbaka. Det syntes tydligt att hon avskydde sin tråkiga livsstil men det fanns inget han kunde göra.
”Ja, för nu”, sade Ash med sin något hesa röst.
Han såg på henne och smekte henne över kinden innan han kysste hennes panna. De hade fått samma mörka hår, samma gröna ögon men trotts det var de så olika.
”Mary, har du talat med Ferrn det senaste?”
Ash ögon blev allvarliga och Mary vägrade möta hans blick. Det var allt Mary behövde säga för att han skulle förstå.
”Jag måste ge mig av, de skickar mig nordväst i morgon”, sade han.
Mary reagerade precis som han vetat att hon skulle. Hon snörpte ogillande med munnen men sade ingenting. Istället gav hon honom en kyss på kinden och därefter begav han sig därifrån.

Sheriffen och Gisborne satte av framför deras hus.
"Familjen Fairna" sa Gisborne och sheriffen såg på dem.
"De fallna adelsdamerna menar du" sa Sheriffen hånfullt och Midna tittade på sin mor som höll huvudet högt.
"Vem av er är Mirtha?" frågade Gisborne.
"Varför undrar ni?" frågade hennes mor.
"Hon anklagas för att ha stulit mjöl" sa Gisborne och Midna såg på dem.
"Jag är Mirtha" sa hon och räckte över sin syster till sin mor som såg förskräckt på henne.
"Högg av henne handen" sa sheriffen och Midna tittade bort när Gisborne ryckte tag i hennes hand och la den på stocken. Hon visste att det skulle göra ont, men bättre henne än hennes lillasyster. Hon hörde hur något slog in i stocken och tittade upp, där satt en pil.
"Hood!" sa Sheriffen, "Finn honom"