Privat rollspel mellan Mort och Mily

Therese gick mot det vita huset där hon hade bott i hela sitt liv. Hon letade efter nyckeln och fan den på nyckelbandet längst ner i väskan. Hon gick upp för de tre trappstegen mot dörren och låste upp. Hon stängde noga dörren och hängde av sig jackan på sin krok i hallen.
" Halå jag är hemma ropade hon men inget svar. Då kom hon ihåg att hennes föräldrar skulle komma hem vid klockan 18:00 idag. Hon tog väska och gick upp för trappan till övervåningen där hennes rum väntade på henne.

Ramuh hade ridit länge och svor högljudt. Varför var det just han som var tvungen att göra detta? Varför inte någon av pojkarna som varit så ivriga. Han drog manteln tättare omkring sig medan ponnyen han lånat som
Inte såg mycket ut för världen tradkade på stadiga hovar uppför de branta bergen. Och sedan en jäkla portal, var skulle han hitta en sådan?
I nästa ögonblick så såg han den som en skimrande slöja, som då värmen över elden får luften att se konstig ut. Ramuh hoppade av ponnyn. Drog lite i remmarna till sina svärd, med några få fjärilar i magen tog han steget igenom. I nästa stund befann han sig utanför ett enormt vitt hus.

Therese satt på sitt rum och kände nån konstig drag kraft något som en portral som öppnade sig hon ingorerade drag kraften och fortsatte med sin son läxa utan att veta att hon inom några minuter inte längre skulle vara på jorden. Utan att veta att hon var den enda som kunde stoppa en världs undergång

[Hej, ]

Ramuh hade aldrig sett något liknande. Han insåg ganska snabbt att det var gjort av trä men då en stor enorm sak som människor åkte i vilket det tog ett bra tag innan han insåg svepte förbi blev han väldigt misstänksam, inte rädd för det blev han inte även om han hoppade till. Det hade taigt en stund men så insåg han att de endast följde den där mörka vägen, som han insett måste vara väldigt hård så han var säker ute på gräset. Troligtvis skulle den utvalda befinna sig i det enorma huset. Han hade bara sett sådana hus i städerna och där bodde det bara förtryckare eller de som var förtryckta så han kände att huset inte bådade så gott.
Sakta tog han sig uppför trappan och fram till dörren som han ljudlöst öppnade. Sedan gjorde han ett misstag. Han kunde inte hjälpa nyfikenheten som tog över och hur kunde han veta att de där genomskinliga sakerna var så ömtåliga? Ett högt krasch ljöd genom huset samtidigt som den slog i golvet. Det var en vas med blommor i men det snirkliga mönstret som verkade ingraverat i den hade lockat hans uppmärksamhet. Det hade påmint lite om hans tatuering som fått honom hit.
Det genomskinliga for i tusentalsbitar runt golvet och då han gick på dem fastnade de i hans stövlar. Sedan när han försökte få loss dem skar han sig. Alla dessa distraktioner fick honom att missa stegen ifrån ovanvåningen.

Therese ryckte till vid ljudet av den grossade blomvasen hon gick dit och ryckte till ännu en gång när hon stod i trappan och såg ner på en kille som låg framför trappen. han var ganska söt men han hade gjort intrång i hennes hus
- Ursäkta mig men vem är du?? frågade hon och strök undan det eldröda håret

Ramuh svor högt sedan hörde han rösten. Då han kollade upp mötte hans mörka ögon ett par ljusblåa. Han kände sig full i skratt, skulle hon vara den utvalda men i risk för att hon var det så kvävde han det och undan slapp endast ett leende.
”Är du den utvalde?” frågade han istället för att besvara hennes fråga.
Han hade fått ut alla glasbitarna ur händerna men blödde vilket inte var så konstigt. Med vana rörelser drog han av en bit av nederdelen på den långa bomullsskjortan och band snabbt om sina händer och avslutade med en knut. Det fick räcka till han kunde komma till en helare.

Therese såg konstigt på killen hon utvald för vad?? Tusen frågor uppembarande sig i hennes huvud. Men när hon nuddade hans hand kände hon en känsla en känsla av att dom kom från samma värld.

[När snuddade deras händer vid varandra?]

Ramuh hade tappat sitt tålamod, han var inte direkt känd för sitt tålamod och kollade upp på henne där hon stod i trappan med sitt röda hår svallande över axlarna.
”Nå, är du den utvalde? För om inte så måste jag hitta denna så jag kan ta mig hem igen.”
Hans röst lät nu irriterad vilket han också var även om det inte var flickans fel. Med en suck vände drog han upp ärmen på tröjan och visade märket som indikerade varifrån han kom. Alla rikena hade märken som bevisade var de tillhörde. Hur det fungerade eller varför det var så visste Ramuh inte och brydde sig inte heller men det var så det var. Den utvalde skulle också ha ett märke och han hoppades det var hon för han hade ingen ork att leta eller tid.

Thersese såg att han hade samma märken som hon fast hon hade bara ett. Hon drog undan håret och där syndes märket lite men det var halvdolt under tröjan
- Utvald för vad?? frågade hon och såg på Killen att hon inte viste gillade hon inte. Hon gillade inte att man berättade på ett sätt hon inte fattade.

”Det sägs att den utvalde ska rädda mitt folk ifrån den ondska som härjar i vårt land.”
Ramuh kunde inte hålla sin tvivel ifrån rösten. Tvivlen han alltid känt. En utomstående som skulle komma och få solen att åter skina. Det lät alldeles för mycket som en saga i hans öron.
”Kom igen, vi måste bege oss”, muttrade han och nickade lite lätt med huvudet emot dörren.
Hon stod fortfarande upp på trappan och såg misstänksam ut men han skulle få med henne, hur spelade ingen roll.