PRS mellan Lords och Shaana

(Nää det var jättebra ^-^)

Nica såg långsamt upp från grusgångens många olik formade stenar och sparkade till en speciell sten som hon hade sparkat på hela vägen från magikervägen och släppte den med blicken.
Hon blinkade förvånat och märkte att hon hade gått ovetandes in i en dimm bank som var så tjock att det såg ut som om man skulle kunna skära i den.
En nätt figur kom emot henne genom dimman ropandes hennes namn med en ljus sopran röst som inte gick att ta miste på.
"Sy!" Utropade Nica och sprang glädjestrålande den sista biten fram till Sy och slöt henne i en varm omfamning. Hon hade verkligen saknat henne och det sade hon också.
"Jag har saknat dig så mycket! Det är inte alls samma sak att reta Zac utan dig! Har du haft det bra? Hur var det i innerlandet? Jag har hört att det ska finnas grott troll där? Stötte du på några? Såg de ut som gräsliga Gregory nere vid fiskestugorna?" Frågorna forsade ur henne och hon nästan hoppade upp och ner av iver.

Sy blev väldigt förvirrad av Nicas många frågor. Då hennes hjärna inte arbetat på ett ganska långt tag tog det henne en liten stund att bearbeta vad hennes vän sa till henne.
"Ehm..." Började hon lite trögt, "varför går vi inte till madame Hosertia och pratar? Jag kan behöva något att äta." Föreslog hon och erbjöd Nica sin arm. Madame Hosertias krog och café var ett litet ställe i kringelkroken dit det sällan kom mycket folk. Det var mörkt belyst och varken Nica eller Sy skulle riskera att bli upptäckta.
"Jag har så många frågor till dig också! Vad sa Zac om sitt nya gosedjur?" Flinade Sy med glittrande ögon. Det hade varit ett intressant skämt som Sy ännu inte fått veta konsekvenserna av.

Nica skrattade hjärtligt och tog Sys erbjudna arm samtidigt som de började gå. Nica lät Sy leda henne till vart de nu skulle, fast hon misstänkte att de skulle till Madame Rosertias krog. Det var liksom "deras" ställe.
"Jo du skulle ha sett hans ansiktsuttryck!! Ja Gud alltså! Jag skrattade ihjäl mig! Han rodnade ända upp till öronen, du skulle ha sett hans min! Och allt framför hans nya flickvän!" Hon skrattade igen "Jag kommer inte ihåg vad hon heter, typ något på A...Ja juste, Alexia. Hon verkade vara en riktig tråkmåns." Nica nickade ivrigt för att understryka detta.
"Men du, berätta nu, hur var det i innerlandet, fanns det några troll? Jag spricker av nyfikenhet här borta." Hon såg uppfordrande på Sy i väntan på ett svar.

Då Nica nämnde namnet Alexia dök en bild av en ljushårig skönhet med långa ben och mörka ögon och hon funderade på hur Zac lyckats snappa åt sig en sådan flicka.
"Innerlandet var... Det var... annorlunda." Avslutade hon sin mening lite tvekande. Det var så olikt allt hon sett förut. Hon misstänkte att svaret hade för mycket luckor för att Nica skulle bli nöjd, men hon var fortfarande tagen av det som hänt där inne.
"Så... Madame Rosertias var det va? Vi är framme." Jag stannade vid den rosaröda skylten och tittade in. Som vanligt var det mycket lite folk, och mycket skumt där inne så hon drog upp sin huva över ansiktet och steg in.
"En kopp te tack. Kamomill." Sade Sy och lade fram lite pengar över disken. "Och det hon vill ha." Fortsatte hon och nickade mot Nica.
"Jag går och sätter mig, ok?"

Nica nickade och kisade genom skumrasket mot servitrisen som stod där framför henne och väntade på en beställning.
Hon tänkte efter och beställde sedan citron te. Egentligen var hon hungrig, hon hade inte ätit någon frukost, men alla visste att maten här hade en otrevlig tendens att smaka som, tja, drakbajs.
Hon vandrade upp till bordet som Sy hade satt sig vid. Bordet var en sorglig syn, det såg mer ut som en obestämbart formad träklump på ben.
Hon satte sig, efter att ha dragit med handen över stolens ytan för att sopa bort dammlagret som hade lagt sig som ett täcke över stolen.
"Jag beställde citron te", upplyste hon till ingen särskild.

Sy skakade retsamt på huvudet.
"Citronte... Pft!" Sade hon roat och fnissade vänligt. Hon hade många citronte-skämt på lager, det var allmänt känt att folk som drack citronte led av dåliga smaklökar. Hon lade en smal hand över Nicas och log.
"Hur går det med hans kungliga höghet Niccolo då?" Frågade hon finurligt och bet sig i läppen.

"Det går nog bra tror jag", hon rynkade pannan. Farbror Niccolo, också han från innerlandet. Han hade kommit en dag innan Sys semester. Han verkade tro att hade någon slags ägande rätt över henne när hennes pappa var borta, som nu alltså. Detta störde henne extremt mycket och hon tog varje chans hon fick att bevisa motsatsen.
"Jag 'käftade emot' vid frukosten idag som han uttryckte det, jag kanske råkade nämna att han ser utom en padda i kavaj." Hon gav Sy ett okynnigt leende och ryckte obekymrat på axlarna. "Han sade att han skulle ge mig lektioner i hur en riktig prinsessa uppför sig, och lektionen började för en timme sedan." Hon log glatt "Oops."

----------
Om du inte hade en tanke om vem Niccolo var? Jag kan ändra?

"Haha, vad säger du, vi låter honom vänta lite?" Föreslog Sy med ett lika okynnigt ansiktsuttryck som Nica och fnissade. Hon smuttade på sitt te, det var milt och varmt, perfekt för dagen som hade varit ovanligt kylig. Sy smög ned sin högerhand i fickan och drog upp en sten.
"Nica, jag köpte en liten present i innerlandet." Log hon och sträckte fram sin knutna näve. Hon öppnade fingrarna och smekte stenen tills den började röra på sig.

"Åh!" Pep Nica förtjust och böjde sug fram över Sys hand för att få en bättre överblick över stenen "Är det en kel sten?"
Små ben hade nu skjutits ut på sidan av stenen. Den vaggade fram och till baka för att hamna på benen och lyckades efter ca 10 vaggningar. Hon iakttog den fascinerat dör den gick runt i Sys handflata.
"Vad heter den? För den har väl ett namn? Är det en kille eller tjej? Finns det kön på stenar ens?" Återigen strämmade frågorna obehindrat ur Nicas mun och lappade över varandra.

Om någon någonsin undrade om det var den riktiga Nica han eller hon pratade med så var det bara att vänta på att hon skulle öppna munnen, för ingen kunde ställa frågor som Nica. De strömma de obehindrat och okontrollerat ut utan att hon verkade vara medveten om det.
"Jag låter dig döpa den, och jag tror varken att det är en tjej eller kille. Den är väl androgyn antar jag." Svarade Sy och stjälpte ned stenen i Nicas hand.