Törsten efter blod. (privat)

[menade att jag var trött inte karaktären. eftermiddag? En grå eftermiddag? Ursäkta detta inlägg skriver ifrån mobilen. ]

Alice betraktade den unga halvvampyren för det var precis vad den unga kvinnan var. Så bestämde Alice sig för att hon inte var värd att ta upp tid utan vände sig om och började gå emot stället där hon kunde se skylten expedition. Ifall någon av hennes gamla vänner sett henne nu hade de skrattat henne rakt i ansiktet. Aldrig hade hon velat gå på skolan som utbildade de så kallade fruktade vampyrjägarna. Vid tanken på att de var bättre än någon annan fnös Alice.
 Innan sparken hann träffa Alice så hade hon flyttat på sig. Den unga vampyren gjorde ett nytt försök men Alice dansade smidigt undan vilket verkade få den unga halvvampyren att blekna. Alice log, fintade och stök till. Greppade tag i henne. Med en smäll for det rakt in i väggen där de lämnades märken efter deras kroppar. Hon försökte men lyckades inte få övertaget på Alice utan Alice höll henne i ett järngrepp. 
"vad i helvete håller ni på med?" frågade en mycket sträng kvinnoröst. 
Då såg Alice att de inte längre var ensamma. Korridorren var fylld med folk om man nu kunde kalla dem folk. Alice släppte in greppet hon hade om den unga vampyren utan kramade åt hårdare. Hennes ljusa hy verkade nästan vilja dela sig av styrkan men Alice visste precis hur hårt hon kunde ta i och hur hon skulle få henne att kvida i smärta. 

[Haha, nej, jag ville bara att hon skulle till sovsalen xD
Är vi i samma skola? O.o Bra att veta innan jag skriver ]

[jag tänkte mig det. ]

[Okej! ^^]

"Vem bryr sig om åldern?" frågar han och överrumplar mig.
"Ursäkta?"
"Din tanke", svarar han lätt. Jag kollar ut i korridoren och drar sedan i honom.
"Hur i helvete vet du vad jag tänker?" frågar jag medan jag trycker upp honom mot väggen. Jag håller hårt fast honom och vet på något vis att jag är starkare än honom.
"Ande..." viskar han och möter min blick. Jag släpper chockat ner honom.
"Ska du rymma eller inte?" frågar han.
"Ja, och? Har du tänkt stoppa mig?" snäser jag.
"Nej, jag tänkte fråga om jag får följa med?" undrar han och kollar på mig.
"Ursäkta?" frågar jag och känner mig som en trasig bandspelare som upprepar allt.
"Du har smitit förr", svarar han. Jag nickar.
"Det stämmer, men varför smiter du inte själv?" undrar jag. Nu svarar han inte och kniper bara igen.
"Svara", säger jag.
"Nej", säger han bestämt.
"Varför?" morrar jag och trycker upp honom mot väggen igen samtidigt som Cilla kommer ut ur duschen.
"Imorgon, klockan 15", viskar jag innan jag släpper taget.
"Oj", utbrister Cilla. "Vad gör han här?" frågar hon och kollar undrande på mig.
"... Han bjöd mig på dansen", ljuger jag och klämmer fram ett leende.
"Ja, jag hoppas bara att de andra lärarna inte har något emot det", tillägger Erik bredvid.
Cilla tittar tveksamt mot oss, sedan börjar hon flina.
"Då kan det bli en dubbeldejt!" ler hon glatt.
"Va?" frågar Erik och jag armbågar honom diskret i sidan. Han gnyr till, men inte tillräckligt högt för att Cilla ska höra.
"Du, Rose, jag och Theo", ler hon glatt.
"Nu drömmer du dig bort igen", påpekar jag och försöker spela lugn och normal medan hjärtat bankar i bröstet.
Varför vill han följa med?

[hur går rekryteringen till? Haha, vet noll. ]


"Släpp henne", sade samma kvinna igen något oroligt.
Alice vände sitt huvud emot henne. 
"Varför skulle jag? Hon attackerade utan anledning då jag vänt mig ifrån henne."
Alice njöt av att höra henne kvida men det var något hon inte tänkte erkänna. En hand lades på Alice axel och Alice visste att det var dags att släppa. Om hon startade något skulle de lätt ta över henne med sina nummer.
"Lugna, jag tänker inte döda henne eller något", ekade Alice röst och hon släppte.
Några kastade föraktfulla blickar på henne men det brydde hon sig inte om. Istället vände hon sig emot kvinnan som talat till henne.
"Hejsan, jag är Alice och skulle vilja börja här."
Alice kunde inte hjälpa att hon rynkade på näsan vid lögnen som hon luktat på något illa.

[Precis som hos en vanlig skola. Du är välkommen xD ]

"... Jag tror jag ska gå nu", säger Erik och går bort mot dörren. Innan han går ut lutar han sig ner mot mig och kysser mig lätt på kinden. Vad i helvete?! tänker jag men jag kan inte låta bli att känna fjärilarna dansa i magen.
"Är ni...?" frågar Cilla när jag stänger dörren efter honom.
"Håll käften, och inte ett knyst till någon, fattar du?" snäser jag medan jag känner rodnaden stiga. Hon flinar och gör tecken för en dragkedja över munnen och slänger sedan iväg "nyckeln".
"Men, är ni tillsammans?" frågar hon.
"Fråga honom", svarar jag och knycker med nacken mot dörren.
"Jag tar en dusch nu, vi får prata mer imorgon", säger jag och tar med mig en handduk in i badrummet.
Jag klär av mig och sätter på vattnet.
Vad håller han på med? tänker jag oroligt samtidigt som vattenstrålarna rinner över mig. Men jag kan ändå inte få bort den pirriga känslan och känna mig road på samma gång.

Kvinnan som var en fullblodig vampyr log emot Alice. Alice besvarade leendet. Det var något med henne som fick Alice att känna sig trygg vilket var rysligt underligt eftersom hon var absolut inte trygg, någonstans.
"Följ mig till mitt kontor", sade kvinnan och vände sig om.
Utan ett ord följde Alice henne. Hennes mörka, långa hår fladdrade till lite av fartvinden. Eleverna som samlats av oväsendet skingrades. Kvinnan ledde henne till ett ganska så stort kontor som var mycket elegant möblerat, mordernt.
"Mitt namn är Hobbs, Lillith Hobbs och det är jag som bestämmer här", sade kvinnan samtidigt som hon satte sig intill det enorma skrivbordet.
Hon gjorde en gest att Alice skulle slå sig ned miitt emot henne vilket Alice också gjorde. Kvinnan började ställa ett gång frågor till Alice som hon besvarade. Alice hade alltid haft lätt för att ljuga och gjorde det nu som om hon inte gjort annat.
"Bra, bra", sade Lillith och log stort emot Alice.
Hon pinglade i en liten klocka hon hade och in genom dörren kom en ung flicka, inte äldre än tio år.
"Ta med Alice här till Cilla och Roses rum. Hon ska sova med dem tills vidare."
Alice nickade tacksamt emot Lillith och följde efter den lilla flickan. Flickan talade inte med Alice, tog enbart hennes väska som fortfarande var en aning blöt likt Alice själv.

[Super dåligt, jag vet. örrk. ]

Plötsligt knackar det på dörren och jag flyger upp ur sängen med pyjamasen på.
"Hm... Vem?" gnyr Cilla sömndrucket.
"Och du ska kalla dig vampyrjägare?" fnyser jag och går bort mot dörren.
Erik, om det är du, så ska jag... tänker jag surt och öppnar dörren medan jag tänder lampan. Utanför står Klara med en tjej i min ålder,ungefär.
"Hon ska sova här tills vidare", säger Klara och släpper ner en väska och smiter sedan iväg.
"Det förklarar extra bädden", säger Cilla från sin säng. Jag vänder på huvudet och kollar förvirrat omkring.
"Vilken jävla extra bä..." börjar jag och lägger sedan märke till extra bädden. Hur i helvete missade jag den?
"Ja", säger Cilla. "Lillith vet ju jämt allt, och bla bla bla, men bjud in henne då så att jag kan få sova!"
"Jaja", muttrar jag och vänder mig tjejen.
"Hej! Jag heter Rose!" ler jag och räcker fram handen.

Alice betraktade rummet flickan lett henne till. De två unga halvvampyrerna ignorerade hon och handen som hålls fram emot henne gick hon förbi. Istället tog hon upp väskan och slängde den på bädden som uppenbart var hennes. Alice huttrade lite av kylan och satte sig på sängen.
"Jag är Alice", presenterade hon sig. "Om du är Rose måste du vara Cilla."
Rummet är lika elegant som resten av skolan vilket inte förvånade Alice. Hon började röja runt i ryggsäcken efter något torrt men alla hennes saker var genom blöta.
"Så finns det något ställe jag skulle kunna ta mig en dusch på här?" frågade hon då hon åter igen huttrade till.
Alice visste att hon lät nedlåtande men hennes humör hade sjunkit. Hon ville egentligen inte vara där.

"Där", säger jag och pekar på badrumsdörren.
"Om du ursäktar så tänker jag sova nu", muttrar jag surt och lägger mig åter i min säng.
Man får en chans av mig. Om man inte vill ha något med mig att göra tänker jag inte försöka imponera på personen.
Jag virar in mig i täcket och börjar blunda i hopp om att jag kommer kunna somna.