LotR roll mellan sanna1324567 och Mily!

"Miss", hörde hon en sopranröst säga.
"Ja?" Gilraen vände sig om.
"Han vill tala med er, miss. Han sa att det var viktigt. Han är kvar i salen."
"Tack, Elizabeth."
Gilraen gick snabbt tillbaka till salen.
"Vad ville du?" frågade hon kallt när hon stod framför stolen där Han satt.

Leo ser sig om i sin koja inget lyx plats precis men han var nöjd han hade byggt den av rester från hans gammla hem.

"Gilraen. Jag har väntat på dig."
"Ja, jag fick höra det. Vad vill du?"
"Jag vill att du flyttar. Ger dig iväg. Försvinner ur min åsyn. Jag vill aldrig mer se dig."
"Och vart hade du tänkt dig att jag skulle ta vägen?"
"Det... är inte mitt problem." Han skrattade. "I så många år har jag tagit hand om dig, nu får du klara dig själv."
"Tagit hand om mig? Tagit hand om mig? Är det att ta hand om mig att hålla mig inlåst på mitt rum, men sedan visa upp mig som din trofé? Det ska bli skönt att slippa dig." Med det vände hon sig om och gick in på sitt rum för att göra det nödvändiga - byta kläder och packa. Sedan fortsatte hon ut i stallet för att hämta sin häst.

Leo satte sig på sin uteplats han hade byggt han skuckade i många många år hade han fått tagit hand om sig själv men hittils hade det gått bra

"Hej gumman", sa hon mjukt och ryktade det vita stoet med snabba, vana händer. Sedan tränsade och sadlade hon Snöflinga och ledde ut henne. Hon satt upp och lämnade platsen i galopp.

Leo hörde en häst som galloperade inte långt ifrån

Helt plötsligt tvärstannade Snöflinga. Gilraen svingade sig ned från sadeln och undersökte vad som fått henne att stanna. På marken, rakt framför hästen, låg en stor rot.
"Åh", sa hon för sig själv och ledde Snöflinga runt den.

Leo suckade ensamheten var ibland jobbig

Gilraen satt upp och fortsatte sin färd i trav.

Leo hoppade ner och tog en promenad han viste inte att han då skulle få stötta på den enda mäniskan på år