Can you dance like a Hippogriff? [PG][SV]

Verkar bra! bevakar : )

Kapitel .4 – Flyg

Två dagar innan Halloween fick femte årseleverna ledigt från alla studier och en vecka framåt, tydligen hade höstregnet gjort en hel del lärare förkylda och ett par lärare var på resa i studie syfte. Lysander gick med raska steg mot stora salen för sen frukost eftersom han tagit sovmorgon.
Han rundar hörnet och kliver in genom den stora ekdörrarna till stora salen och ser Crystal sitta med huvudet hängandes och med en gaffel i högsta hugg. Lysander började tippa fram på tårna för att inte höras, tystanden i stora salen var oroväckande för att vara en ledig dag för femte årselever. När Lysander väl kommit upp bakom Crystal harklade hon sig hon sig och mumlade något Lysander inte kunde tyda. ’Ursäkta mig, vad sa du?’ utbrast Lysander i ett skratt. ’Jag såg dig i bägaren, du är ju inte direkt osynlig, pucko’ sa hon med en lite klarare röst. Lysander slängde upp en hög med bacon, ägg och lite rostat bröd på en tom talrik som stod bredvid Crystal och högg in. Dem satt och pratade om hur dem skulle spendera sin helg, vilket Crystal skulle göra i Gryffindor tornet med några kompisar för att plugga på inför Försvar mot svartkonst. ’Inget ovanligt, kan man säga’ sa han hånfullt. Crystal fnös och fortsatte läsa. ’Själv hade jag tänkt resa hem, men det verkar som att det är fullt ös på ministeriet så mamma har inte tid att ses och pappa har fortfarande problem med hela trollkarls jippot. Han blev inte ens glad när jag städade hela huset hans med magi. Han ansåg att det var bara ren lathet att använda magi för sådana saker. Kan du fatta?!’ Lysander väntade på att Crystal skulle svara men hon bara skakade på huvudet och suckade.

Det var uppehåll och solen sken igenom dem tunna molnen på himlen, det var lite varmare än dem tidigare dagarna så Lysander tog med sig sin mokskins påse till svarta sjön och satte sig på en filt han haft i påsen. Elever kunde höras på avstånd, fåglar kvittrade ännu och solen speglade sig i sjön. Ur mokskins påsen drog Lysander fram en nylonsträngad akustisk gitarr. Gitarren hade klistermärken och ditmålade logor. Den såg mer eller mindre smutsig ut. Lysander satte sig och började spela lite och nynnade på texter han kunde. Kylan smög sig på sakta men försiktigt och Lysander kände hur hans fingrar blev mer och mer stela och att skjortan inte var värme nog. Från bakom örat drar Lysander fram sin trollstav och skapar en liten eldboll som ger ifrån sig en liten stråle av värme.
Ett buller av fotsteg närmade sig honom och han kollade över sin axel bakom trädet och såg Rick och ett par andra elever komma gåendes med varsin kvast i handen. ’Lysander, min man! Vad gör du här nere helt ensam?’ ropa Rick när han fick syn på Lysander som satt bakom trädet. ’Gitarr, njuter av utsikten och så vidare, vad gör ni själva?’ Rick skrattade och klappade Lysander på axeln. ’Vi ska ta en flygtur med kvastarna runt sjön, hade jag vetat att du var här skulle jag tagit med en extra!’
Lysander log brett och nickade mot mokskins påsen. ’Din jäkla buse, du har fan allt med dig va?’ skrattade Rick och tog sig över magen. Lysander stoppade ned gitarren och rotade omkring efter sin kvast. ’Hittar du den inte?’ frågade Rick och lutade sig över Lysander som satt på knä och svor.
’Det var du själva fan’ svor Lysander och plockade upp staven som låg i gräset bredvid honom. ’Accio Nimbus’ sa han ilsket och upp ur påsen flög en sliten kvast med guldig text längst fram på skaftet som lydde ’’Nimbus 200’’. Lysander plockade upp den ljus orange bruna kvasten och log mot killarna som stod vid sjöns kant och väntade. ’Hur fasiken fick du tag på en sådan schysst kvast?’ utbrast Rick när han och Lysander gick ned mot kanten till sjön. ’Hårt sommararbete på ministeriet på avdelningen mamma jobbar. Fick lönen andra veckan efter vi börjat, köpte den på Spintwitches i Hogsmeade till ett billigt pris eftersom den var begagnad’ så Lysander och gränslade kvasten och sparkade ifrån och började sväva någon meter ovanför marken. Rick skrattade och titta på sina kompisar som också hade tagit luft under fötterna. ’Detta är Hastings, George och Seth, dem bästa Quidditch spelarna jag känner, och jag är glad över att vara i samma elevhem som dem’ sa Rick med ett leende.
’Du får ursäkta mig, men jag har aldrig uppfattat vilket elevhem du går i, du bär ju knappt skol rocken eller någon typ av klädsel som avslöjar dig’ sa Lysander och lutade huvudet åt sidan.
Rick log och sparkade ifrån och svävade bredvid Lysander. ’Vet du vad, vi tävlar, du och jag, fram och tillbaka till Quidditch planen. Vinner du berättar jag, förlorar du så…’ sa Rick och log brett mot Lysander. ’Du får låna min kvast i en vecka’ slängde Lysander ur sig och väntade på Ricks reaktion.
’Deal!’ sa Rick och nickade med ett flin som tydde på självsäkerhet. ’På tre?’ sa Lysander förundrande. ’Visst. Ett… två… tre!’ och dem båda for iväg som kanonkulor upp över slänten och förbi Hagrids stuga, över skolgården vid norra tornet. Lysander låg i ledningen till en början men en vindpust fick honom att vingla till och han dök för att han insåg hur högt upp han var. Rick rundade ett av läktartornen vid Quidditch planen och var på väg tillbaks mot sjön. Lysander kände hur adrenalinet började pumpa och peppade sig själv till att öka hastigheten ett knyck. Efter att ha rundat samma läktartorn som Rick, bara en tio meter efter, fick han bra fart efter att ha passerat skogården. Lysander lyckades komma ikapp Rick, som nu var på väg ned för slänten och nästan i höjd med Hagrids stuga. Innan Lysander ens visste ordet av det så flög han utan kvast. Han dök rakt ned i sjön och det kalla vattnet omringade honom.

’Nästa gång så kanske du ska bromsa in innan du gör en u-sväng för att bromsa tvärt. Förstått?’ sa Rick med en retsam röst medans Lysander satt vid sin eldboll han frammanat och värmde sig.
’Men jag vann, eller?’ var det enda Lysander kunde tänka sig säga. ’Ja det gjorde du, men bara med någon meter. Du flyger inte så jätte bra, du verkar rätt osäker’ svarade Rick. ’Jag har inte flugit så mycket utanför lektionerna vi fått i skolan. Har inte haft tillgång till det under somrarna’ sa Lysander nedstämt. ’Du kommer bli bättre med tiden. Förresten så är jag en Hufflepuff’


[*](Jag ska påbörja nästa kapitel direkt, uppskattar att ni ger kritik och bumpar tråden så jag kan posta ett nytt kapitel. Tack i förhand!)[*]

-----------------------------------------------------------



Tack så mycket ♥

Mycket fint kapitel! Tycker om att det är så enkelt och naturligt allt du skriver, att det liksom inte känns påskyndat eller förhastat. Fortsätt som du gör, för tycker du skriver väldigt bra