[SV] Julbalen med Harry, Ginny, Ron och hermione[B]

Jätte bra! Kapitlena är så bra att man alltid tror att det inte kan bli bättre, men så kommer nästa kapitel och då tror man att det inte kan bli bättre... osv

Jag blir så glad av era komentarer ♥


Molly Evans
YES

Och vi av dina kapitler

Kunde inte sagt det bättre själv Molly Evans
Kul att du blir glad av mina kommentarer !

Kap.4

~Harrys Perspektiv~

Från att ha legat på botten av något som kändes som ett hav började han skymta ytan. Någon sa hans namn, Hermione. Det kändes som om någon lös honom med en ficklampa rakt i ögonen. Han var så trött han visste inte om han skulle orka kämpa eller låta sig göra det lätta sjunka tillbaka till botten. Hermiones röst nådde honom, men det var inte bara henne han kunde urskilja tre röster, Hermione, Ron och… Han hjärta tog ett skutt, Ginny. Med en sista ansträngning som nästan var övermänsklig tvingade han sig att simma upp mot ytan.

~Hermione, Ron och Ginnys Perspektiv~
Harry kämpade det syntes inte mycket på honom utan bara på kallsvetten som hade brutit fram i hårfästet på honom. Madame Pomfrey hade sagt: ”Det är upp till er om han vaknar eller inte, det är er han lever för”.

~Harry~
Han var nästan uppe nu bara lite till han stannade plötsligt upp när han hörde en liten röst full av snyftningar säga: ”Harry”. Ginnys röst det värmde i hjärtat. Bara ett tag kvar nu han kunde känna ytan med fingertopparna nu bara lite till och med ett sista ansträngande tag kom han upp till ytan. Samtidigt som han kom till ytan kom även alla känslor och sinnen tillbaka. Det smärtade till i ärret han drog ett djupt andetag och sa till handen att komma till pannan och gnugga i det. Kroppen ville inte lyda honom det enda den gjorde var att handen kom en bit uppåt mot huvudet. Han stönade av smärta och slog upp ögonen ljuset var hemskt han stängde snabbt ögonen igen.

~Hermione, Ron och Ginny
De satt alla och stirrade på honom, hade det varit ett djupt andetag?
Denna gången var de säkra han hade rört på sig!

~Ginny
Ginny satt på vänster sida om Harry den sidan som handen hade rört sig på, hon tittade snabbt på Hermione som nickade, Ginny smög in sin hand under täcken där var jättevarmt hon trevade efter Harrys hand, hittade den och tryckte den försiktigt.
Harry stönade Ginny trodde det var av smärta, hon släppte snabbt han hand och drog den en bit bort från honom. Harrys hand fumlade efter något där fan den sitt mål och blev stilla. Ginny hoppade till där var handen det verkade inte vara hennes fel att det gjorde ont på honom. Han öppnade försiktigt ögonen och tittade på henne med ett öga, som alltid var så grönt och klart, som nu var grumligt. Han stängde det snabbt.


Så vad tycks?♥

Så bra! ♥ Mer!

Jätte bra!
Du skriver snyggt och beskriver verkligen känslor och liknande på ett bra sätt!

Awsome!!

Kap.5

~Harry~

Hur skulle han få dem att förstå att det var ärret han hade ont i. Ginnys han var så skön att ha där på hans egen hand. Ron och Hermione skulle nog fatta men Ginny…
Han bestämde sig för att Hermione var det som först skulle förstå, Han försökte vrida på huvudet så det var mot Hermione och försökte uttala: ”Ärret” Den som kom ut hans mun lät mer som ett svagt: äjj.

~Hemione~

Harry hade vänt sig om till henne och försökt säga något samtidigt som han försökte titta på henne, med ens fattade hon vad ryckningen var till för och vad han ville. ”Ginny” sa Hon försiktigt.

~Ginny~

Hermione sa mitt namn, Ginny tittade snabbt upp och sa: ”Ja”.
Hermione räckte fram sin hand, jag tog den. Hon lyfte min hand mot Harrys panna, och la den på den men mer åt sidan än i mitten, på ärret la hon den. Harry andades ut lite och började slappna av. Jag ryckte till när jag kände temperaturs skillnaden mellan pannan och ärret. Så det var det han ville, undrar varför. hon tittade undrande på Hermione som började berätta allting för henne om länken mellan honom och Voldemort och vad som hade hänt. Ginny tappade hakan av förvåning.

~Ingens~

Hermione tittade på klockan och sa: ”Vi måste gå nu men vi kommer tillbaka”. Hon och Ron gick först ut ur rummet. Ginny reste sig upp och gick några steg.

~Harry~

Han ville bara få ur sig det. ”Ginny” viskade han i en knapt hörbar viskning.
Ginny vände sig om och skyndade fram till honom med en oroligt blick och sa: ”Ja”.
”Vill du”… Det var jobbigt att prata även att mumla, ”Gå på… Varför skulle det vara så jobbigt att prata han tog sats för att allt skulle komma med: ”balen med mig?”.

~Ginny~

Hon lät orden långsamt sjunka in. Han ville gå på balen med henne!
Hon strök undan det svarta håret ur ögonen, han verkade kämpa för att hålla dem öppna. ”Ja” svarade hon andlöst. Hon böjde sig fram och pussade honom på kinden. En rodnade spred sig över de bleka kinderna på honom och han somnade med ett leende på läpparna.


Vad tycks?

Åååå, fint! ♥