Fantasy rollspel för 4!

[ Alla kommer ju ha sina egna, men idén lät lockande ^^ ]

( vet ridolycka här kommer jag! XD )

[ Aa, det blir bra ]

[Ridolycka? O.o ]

[Men eftersom alla är inloggade nu så kanske det skulle passa bra att börja?
Men mitt Internet är lite segt så om jag inte svarar på ett tag så har jag antagligen fastnat i "Laddar..."
Vem vill ha äran att börja? ^^]

[Samma sak med mitt internet. xD]

( jag kan om ingen annan vill mott Word )

[Jag kan ^^ ]

Jag springer in i skogen och börjar springa bort till bergsklippan som finns på skolan.
Jag flåsar lyckligt när jag står där och känner solens värme i nacken.
Fåglarna börjar kvittra och jag visslar till svar.
Fåglarna svarar på min vissling och börjar kvittra allt mer högljutt.
Jag fnissar nöjt. Jag har jämt haft bra kontakt med djur. Och jag inbillar mig inget. Jag "talar" verkligen med fåglarna.
Jag minns nöjt vintern. Min bästa vän försökte smyga upp bakom mig medan jag "talade" med fåglarna, och kvittret tog slut när hon satte foten i skogen,
Fåglarna tystnar och jag börjar bli orolig.
Jag vänder huvudet bakåt men ser ingen.
Vad händer?
Marken börjar skaka och skogen börjar sakta försvinna.
"Vad fan är det som sker?!" skriker jag förfärat. Jag är i mitten av skogen, ingen kommer se mig!

James drog på sig en jacka och öppnade ytterdörren för att gå ut. Det luktade regn och det var mulet, och dessutom hade de varnat om nederbörd på Vädret. Inte för att han var särskilt intresserat av sånt, men hans mamma och pappa satt vid TV:n precis innan han skulle ut.
Med lugna steg gick han till ett närliggande, ganska litet torg. Det var ovanligt få människor där denna eftermiddag - ingen faktiskt. Han var helt ensam.
James var egentligen osäker på varför han hade gått hemifrån från början. Men han orkade inte sitta innanför väggarna längre, han ville ut!
Med en suck satte han sig ner på en bänk och lutade sig bakåt med händerna i fickorna. Han fick en vattendroppe på näsan och kollade upp i skyn - gråa moln täckte himlen.
Plötsligt började marken skaka och byggnaderna runtomkring honom tynade bort. Han fick panik, vad hände?! Snart försvann även träden och bänken han satt på och omgivningen ersattes av ett totalt mörker.
James blev yr och svimmade som om någon slagit honom i bakhuvudet. Och platsen han sedan vaknade upp på var helt annorlunda...

Alexandra sadlar lugnt på Desmond och ler mott maja som redan gjort klart sin häst hon babblar om helgens tävling vilket roar henne lite, maja som nästan aldrig pratade i skolan eller på stan blev helt förbytt när hon kom till stallet och kände lukten av häst. Hon spänner åt sadelgjorden och leder sen ut valacken på stallplanen, dom skulle rida i det mordärna ridhuset. Maja hade satt upp sitt bruna sto och pratade fortfarande. Lexi suckade och skakade på huvudet, hennes mor öppnade ridhusdörren för dom så att dom inte behövde gå av hästarna och dom red in. Dom började med ett enkelt dressyrpass och nu var maja för en gångs skull tyst. När dom ridit i kanske tjugo minuter frustade Desmond oroat och hon kliade honom lugnande på manken. Plötslig började marken skaka.
”VAD F*N DET KAN INTE BLI JORDBÄVNING I SVERIGIE!” nästan skrek maja.
Alexandra tänkte det samma men plötsligt stegrade sig Desmond och hon föll mott marken.
”ALEXANDRAAAAAAAAAAAAAAAA……….” moderns skräckslagna röst var det sista hon hörde innan allt blev svart.