PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia fortsatte att springa fastän hon inte såg huset längre och var en bit inne i skogen. Hennes hjärta bultade hårt och snabbt. Hon hade gjort det, hon hade rymt...
Hon kom precis ut ur en buske och såg inte killarna. Så hon råkade springa rakt in i Benjamin. Vilket gjorde att hon föll bakåt. "Ursäkta" mumlade hon.

Woah, en tjej rusade just in i honom. Han ser på tjejen och vet faktiskt inte vad hon heter. Men Edwin hjälper till.
"Mia Smith, visst?" Säger Edwin och Benjamin sträcker fram en hand för att hjälpa den påstådda Mia upp.

"Ja" mumlade Mia och tog handen. Hon reste sig upp med hjälp av den. "Tack" sa hon sedan och borstade bort lite smuts från byxorna. Hon fick väl springa åt en annan riktning nu...Just snyggt om någon hon kände skulle se henne. Men hon fick ju vara artig.
"Och ni är?".

Benjamin ser på Edwin med en blick, som tycks försöka berätta något för honom. Benjamin kan ju inte förstå att denna Mia är den som han ska gifta sig med. Han har ju aldrig hört namnet på sin "trolovade".
"Folks, Benjamin Folks." Presenterar sig Benjamin med ett lätt leende.
"Edwin Wright, här!" Säger Edwin högt och flinar, han avbröt Benjamin halvt om halvt.

Mia log lätt tillbaka. Hon tyckte namnet verkade bekant. Hon hade glömt bort namnet på mannen hennes förälder tänkt gifta henne bort med. Vilket nog var rätt så bra, annars hade hon väl sprungit där ifrån i högsta fart.
"Trevligt att råkas, men hur visste du vem jag var?".

"Jag vet vem alla är." Svarar Edwin en smula spöklikt och Benjamin nickar instämmande.
"Han vet faktiskt det." Säger Benjamin och gör någon sorts svepande gest som ska vara spöklik den också - men det får allt bara att bli skrattretande.

Även fast Mia förstod den effekten de ville ha, kunde hon inte låta bli att le lite åt de. Hon tänkte precis säga något annat då hon hörde något. Det lät som om någon avlägset ropade "Mia". Hon stelnade till, det var säkert hennes föräldrar, de visste ju att hon inte direkt var glad åt att gifta sig och såg att hennes saker var borta...
"Ursäkta, men jag måste gå nu" sa hon och kunde inte hindra att hennes röst darrade lätt. Sedan vände hon sig om för att springa åt ett annat håll.

"Woah, vart?" Frågar Benjamin snabbt, innan hon hinner sticka. Som om hon ska öppna upp sig för en total främling som Benjamin. Edwin tycks leta i skogen efter vad som än fått henne att vilja dra på så kort varsel och i princip utan någon sorts förvarning, om man ska vara helt ärlig.

Mia svarade inte på Benjamins fråga. Hon kunde inte direkt berätta då hon inte visste själv vart hon skulle...Och om de skulle stötta på hennes föräldrar fick de inte veta, för då kunde de avslöja henne.
Hon hann springa så långt att hon knappt såg killarna längre då hennes mor och far kom ut ur samma buske som hon gjort förut och gick fram till killarna.
"Har ni sett den här unga damen?" frågade hennes far Benjamin och Edwin och höll fram ett foto på Mia. Han kände inte igen Benjamin eftersom inte ens han hade träffat honom.

Benjamin lägger huvudet på sned och betraktar bilden noga, som om han verkligen tänkte så det knakade. Edwin gjorde någon sorts liknande min fast han verkade mycket mer koncentrerad än Benjamin.
Benjamin ruskar på huvudet.
"Jag tror inte jag sett henne, eller såg vi henne i stan någon gång?" Frågar Edwin Benjamin en aning tveksamt.
"Ja... alltså, det är lite svårt. Måste varit ett tag sedan." Svarar Benjamin.
"Eller jo! Ja! Nu ser jag vem det är!" Säger Edwin och Benjamin ser tveksamt på honom, vad gör han nu? "Hon, eller åtminstone någon lik den där tjejen, stack åt det hållet." Säger Edwin och pekar åt motsatt håll som hon sprungit åt och inte alls åt samma håll som de här vuxna kommit ifrån.