Jaz & Cinz PRS 8D

((Förlåt att det tog sådan tid xD))

Det var en vanlig söndagsmorgon hos familjen Winchester. Mamma Sophia stod och stekte ägg, Pappa Richard satt vid det bruna träbordet och gjorde uppgifter för sitt jobb på ministeriet.
Tvillingsyskonen Nellie och Jack satt på golvet och bråkade om leksaksbilarna de fått i födelsedagspresent för två veckor sedan på deras nionde födelsedag. Men det fanns en person till i huset. Limone satt inne på sitt rum och väntade ivrigt på brevet som hon hoppades få. Men hon kanske inte ens får det, hon kanske är en ynk?
Nej, det kan hon inte vara. Hur skulle hon annars kunna ha öppnat alla kökslådor och göra så alla bestick flög ner på golvet?
Fast det kanske inte var hon, det kanske var Nellie eller Jack? De var ju faktiskt i köket med henne när det hände.
Limone blev avbruten mitt i tankarna av att hennes mamma utbrast att hon skulle komma ner.
Limone gick tröttsamt ner för trappan och mötte på nedervåningen sina föräldrar som hade stora leende på sina läppar, och samtidigt Limone gått ner för det sista trappsteget gav hennes pappa henne ett brev. Hon kände att hjärtat slog i minst hundranittio och tog sedan brevet från sin pappa, hon läste vad som stod utanpå.
Limone Hannah Winchester
Bluestreet 128
Det näst största rummet på övervåningen.




Efter minst tusen kramar, pussar och efter att sagt hejdå minst hundrasextio gånger, fick Limone äntligen kliva på Hogwarts Expressen.
Hon lyckades på något sätt få upp sin koffert på tåget och vinkade en än gång hejdå till sina familjemedlemmar innan hon faktiskt började gå längre in i tågets korridor.
Tillslut när hon inte orkade leta efter en egen kupé längre så öppnade hon nästa kupédörr hon såg och bara gick in. I kupén såg hon två pojkar i hennes ålder. En mager mörkhårig pojke med runda glasögon och på andra sidan en pojke med blont, spretigt hår. Han var också väldigt mager, det var som om de aldrig ätit. Visst, vissa människor tror antagligen att Limone inte äter något heller eftersom hon har en riktig liten kroppsbyggnad och är faktiskt riktigt smal. Men sanningen är att hon äter mest i hela hennes familj, hennes föräldrar är förvånade att hon inte ser ut som en elefant än.
"Får jag sitta här?" Frågar hon lätt, och utan att vänta på svar satte hon sig bredvid den mörkhåriga pojken.
"Så vad heter ni då? Ni ska väl börja första året? För annars så vet jag inte om jag vågar sitta här." Sa hon snabbt och lade till lite sarkasm på slutet. Hon är väldigt modig och utåt, och därför skulle nog hon inte bry sig om de så var fem år äldre än henne.
Pojken som satt bredvid henne gav ut ett skratt och tittade på henne med sina gröna ögon.
"Jag ska börja första året, och mitt namn är Harry, Harry Potter." Sa han och log mot Limone som stannade upp mitt i rörelserna.
"Harry Potter? Åh herregud! Jag har typ läst och sett jättemycket av dig! Och ditt ärr. Och din livshistoria. Ledsen för det där med dina föräldrar... Alltså nu låter jag typ som världens spion men till mitt försvar så bokstavligen slängde pappa upp fakta om dig i mitt ansikte. Okej kanske inte bokstavligen men ändå. Okej jag ska sluta prata nu." Hon avbröt sig själv snabbt när hon säg Harrys förvirrande ansiktsuttryck. "Förlåt... När jag blir upphetsad pratar jag fort. Men du då? Vad heter du?" Sa hon samtidigt hon vände sig mot den andra pojken.

Gabe såg en kort flicka stiga in i kupén och hon frågade efter Harrys namn. Hon började babbla på en stund innan hon tystnade, och Gabe vaknade till efter en stunds tänkande. "Va? Frågar du mig? Om mitt namn?" frågade han och harklade sig lågt. "Mitt namn är Gabriel Burbridge, kalla mig Gabe. Jag ska också börja första året... Vad heter du?" frågade han och log vänligt. Han vände blicken mot kupédörren som nyss öppnats. En rödhårig, blek pojke med fräknar i ansiktet stod i dörröppningen. Gabe log. "Alla kupéer är fulla... Kan jag få sitta här?" frågade pojken. "Ännu en Weasley. Självklart får du sitta här." sade Gabe och pojken satte sig bredvid honom. "Vad är ditt namn?" frågade Gabe vänligt och pojken harklade sig lågt. "Ron. Ron Weasley." sade han. "Vad är era namn?" frågade han de andra. "Gabriel Burbridge, kalla mig Gabe." sade han och Ron nickade lätt. Han vände sedan blicken mot Harry. "Och du?" frågade Ron. "Harry. Harry Potter." sade Harry och Ron gapade stort. "På riktigt?!" frågade han och Harry nickade lätt.

[Kort I know men har ont i huvudet xD]