Wallets and roses [Privat för Ninniku31 & Dragon Fantasy]

I sin ögonvrå får Leonardo syn på att den unga damen log stort till och han själv log brett då han såg leendet, men sedan kom den gamla gubben och förstörde allt.
Han väntade tills kusten var kvar men gick ut på den andra sidan av husen där springan var. '' Snacka om smidighet'' mumlade Leo och flinade till. Men precis när han trodde att hans problem för dagen var slut så hade han fel. Pojken som innan följt efter honom kom springandes mot honom med poliser efter sig. Leonardo fick snabbt ett väldigt besvärat ansiktsutryck. '' Där är han! Han är en tjuv'' ropade pojken efter Leonardo som börjat springa ganska snabbt och de något kraftiga polismännen pustade efter honom i deras något mer långsammare tempo.
Han nästan rörde marken när han svängde vänster mot marknaden igen. Leonardo for över tunna och låda och utan att tänka på det så sprang han bokstavligen in i paret han innan mött. '' Hoppsan hejsan! Här står ni i min väg'' flinade han retsamt till.

Diana följde hela med en road glimt i ögonen, skulle de få tag på mannen? Då han störtar rakt in i dem ler hon tunt mot honom, men med sänkt blick så att inte greven skall se det. Men när greven ser honom grabbar han tag i honom och ruskar till. "Jag har honom, konstapeln hit!" ropar han och Diana bleknar hon ville verkligen inte att ha skulle bli fångad. Så då konstapeln for fram gör hon det knep kvinnor säkerligen dragit till sig i urminnes tider, eller ja sen korsetten uppfanns. Hon andas hårt till och förlorar genast medvetandet och svimmar av, uppståndelsen runt henne blir då så stor så hon hoppas att pojken kan rymma iväg.

Van som han var så visste han hur han skulle ta sig ur knipan trots att denne gamle och fete mannan tagit tag om honom. Han skulle precis utföra sin plan då den unga kvinnan plötsligt svimmar. Det var inte bara Leonardo utan polisen och flera därtill som fick ett förvånat ansiktsutryck. Chockad som hennes man var så sparkade Leo hårt till mannen på smalbenet så att han släppte taget och innan ens polisen hinner göra något så tar han upp en fickkniv från en gömd ficka och skär upp hennes korsett. Polisen får ett fasligt ansiktsutryck när de först trott att han skulle dödat kvinnan men icke sade nicke! Därefter så började han snabbt springa igen men hans älskade och högt värderade fickur gled ur hans ficka utan att han märkte det och hamnade på något sätt vid hennes hand.

Diana vaknar snart till sans, blek och yr men på något sett hade hon mycket enklare att andas, det var som en befrielse. Hon såg ner och någon hade skärt upp hennes korsett, vem det en var så var hon evigt tacksam. Polisen undrar hur det är fatt och hon ser sig upp den unge mannen hade lyckats rymt och vid hennes hand......ett fickur? Snabbt som ögat greppar hon tag i det och hon gissar att det är pojkens. "Det är bra." säger hon med svag röst och spelar ut alla trådar, att spela svag kvinna hade hon lärt sig sedan hon var liten.

Hjärtat bultade hårdare för varje meter han sprang. Kanske inte så konstigt då han sprungit en väldigt bra bit och stannade inte till fören han kommit fram till ett av alla slum-kvarter. Trött satte han sig ner på marken med en hög duns. Det var ett tag sedan han sprungit så här långt. Som en helt vanlig reflex så åkte hans ena hand i fickan där hans fickur brukade vara men till hans skräck var det inte där!
I ren panik började han rota i varje ficka och andra ställen där han kunnat legat den men till sin förskräck hittade han inte den och grabbades av ännu mer panik! Högt svor han till och förbannade sig själv för att han tappat sin mest käraste ägodel.

Vagnen förspänd med de två svarta hästarna kommer snart och hämtar upp henne. Och hennes man försäkrar hon att han får stanna på middag, mer än villig är hon glad att bli av med honom. Kunde det inte starta ett krig han skulle vara med i? Eller något braskande ärende? hon ville bara bli av med honom, om hon inte blev det så kände hon snart att göra något drastiskt. Då vagnen sätter iväg och hon äntligen är ensam kan hon luta sig tillbaka och hon ser på fickuret i hennes hand, det var vackert och gamat tillhörde det honom eller hade han snott det?

Inuti Leonardos fickur finns det mer än bara än klocka utan en bild på hans mor som dog när han bara var ett spädbarn. Något frustrerad och deprimerad så reser han sig upp och med händerna i sina slitna byxfickor börjar han röra sig mot den svarta marknaden för att handla sådant han för tillfället behövde.
Något som varit tur med denna dagen var att han tjänat ihop mer pengar än vanligt. Blicken var riktad mot marken när han gick men trots det så undvek han smidigt personer och andra saker som var i hans väg. Skulle han någonsin få se sitt fickur igen?

Diana öppnar fickuret och får se en bild av en ung vacker kvinna, hon ser på det och känner som ett hugg i hjärtat. Hade han en kvinna i sitt liv? men sedan, varför reagerade hon så? Vad spelade det för roll? Hennes liv var redan bestämt och hon suckade hårt och stängde igen fickuret, helst av allt skulle hon vilja att döden förbarmade sig över henne. Men det var okristligt att tänka så, men vad spelade det för roll då hon redan förde okristliga handlingar genom att ta örter för att döda ofödda foster, hon ville inte leva som hon gjorde.

Som om det inte vore nog med problem denna dag så kom en kusk med sin vagn i full fart mot honom och Leonardo hann precis tvärstoppa för att inte bli nedtrampad av hästarna. Att kusken inte kunde se sig för! Fast egentligen var det hans eget fel då han varit helt försjunken i tankar och tyckt synd om sig själv då hans fickur verkade vara helt förlorat.

Diana rycks upp då vagnen tvärstannar och ser ut genom fönstret så huvudet sticker ut. "Vad hände?" frågar hon och ser chockat på den unge mannen hon stöt på tidigare. "Är du okej?" frågar hon och gör ett tecken åt kusken att hålla in tömmarna och vinkar leende till sig mannen. Diana ler och är en helt annan än när hennes man är närvarande och kräver att hon endast ska vara tyst och se ut som en docka.