Folk som inte riktigt passar in.

Jag har alltid varit den här personen som blev mobbad i högstadiet, men jag är en sån person man inte ska jävlas med. Om någon skulle göra något emot mig, min familj eller mina vänner som innebär att de skadas. Då skulle jag attackera som en ilsken hund. Så har jag alltid varit, även om jag har varit blyg eller anses som den sär snälla och tysta lilla tjejen som ingen lägger märke till.
I åttan så stängdes jag ut ifrån träslöjden, varje lektion, för att jag var den ända tjejen som gick träslöjd. så en gång kom jag dit innan alla killar och då låste jag ut dem. (läraren var en skitstövel som inte brydde sig för fem öre) Det var faktiskt jävligt roligt, då blev de långa i ansiktet.

En gång fick jag höra av min kusin(han gick i samma skola som mig) att en i min klass hade slagit honom med en bandiklubba. Jag blev så jävla arg, och när jag blir arg, så är det inte roligt att ha med mig och göra.
Man ger sig faan inte på min familj.

Min bästa kompis var ännu blygare än vad jag var, så hon vågade inte säga ifrån, så då stod jag upp i stället för henne.

Men min äldsta kusin(han är 23) har lärt mig en sak som han alltid gör när folk irriterar och jävlas med honom, så ler han bara stort med sitt irriterande leende och hånar dem. Man ska inte bruka våld, även om det ibland känns rätt att göra det.

I sjuan hade jag ett måtto som löd. "Man ska inte vara normal, man ska vara sig själv. Vad än andra tycker."