Camelot's Secrets [Privat för Ninniku31 & Inez*Malfoy]

Theodor såg efter de andra riddarna och låssades om att hämta andan i ytterligare några minuter. När han sett att alla riddare försvunnit så rörde han sig ljudlöst mot grottan. Trots alla sina klumpiga moment så slutade han aldrig att vara klumpig då och då fortfarande. Även Theodor ramlade ner efter han bara tagit några få steg in i grottan men som tur landade han på magen. ''Ajajaj'' mumlade han och grimaserade till och låg på marken en stund innan han reste sig upp och fick snabbt syn på samma kvinna igen. Istället för att fråga varför hon gömde sig eller varför hon hade sprungit sin väg så ställde han en helt annan fråga. '' Hur gick det? Detta är minsann en lurig grotta märker jag''

Yanine stirrade med stora ögon på mannen som precis ramlat in i grottan. Hon backade undan när han reste sig. Utan att tänka så sprang hon längre in i grottan, hon hörde mannen ropa efter henne men hon var för rädd för att märka vad han sa.
Hon visste att mannen var en av Camelots riddare, tänk om de skulle bränna henne på bål! Tänk om de skulle döda henne! Hennes hjärta dunkade mer och mer ju längre in i grottan hon sprang.

'' Vänta! Jag vill inget illa! Jag svär det på min död!'' Theodor halkade först till när han tänkte börja springa efter henne men kom snabbt upp på sina fötter igen.
Tack vare sin envishet så tänkte han inte ge upp jakten. '' Jag vill bara veta varför du sprang din väg''
En nyfiken glimt dök upp i hans vänliga blick som riktades mot den unga kvinnan.

Yanine kunde känna den tunga luften inne i grottan och visste att hon snart skulle komma till ett slut av tunneln, men vad skulle hon göra då?
Och Yanine hade rätt, hon lyckades precis märka den stora stenväggen framför henne innan hon hann springa rakt in i den. Hon stod där med ryggen mot mannen som kom springande bakom henne.
"Jag vill bara veta varför du sprang din väg" sa riddaren och saktade in bakom henne med åtminstone 2 meters avstånd.
Yanine var livrädd och stod fortfarande med stort uppspärrade ögon med ansiktet mot grottväggen. Men sakta, sakta började hon vända sig om och granska mannen från topp till tå.

Att springa i rustning var inget att skoja om och Theodor som redan sprungit mer än vanligt för dagen var ganska trött i sin kropp så han blev faktiskt glad när Yanine saktade in och nästan stannande.
De skogsgröna ögonen mötte hennes blick och han lade märke till att hon granskade honom från topp till tå. Sakta och lugnt lade han ner sina vapen på marken och höll uppe händerna. '' se,jag tänker inte göra något'' Hans läppar drogs ihop till ett vänligt leende mot henne.

Yanine såg när mannen la ner sina vapen på den fuktiga marken. Hon granskade varje rörelse han gjorde och var beredd att använda sin magi om han gjorde några hastiga rörelser.
Men när Yanine började titta mer på mannens ansikte så såg hon något hon aldrig sätt förut! På riddarens läppar fanns ett leende, men inget vanligt leende, detta var äkta och så vänligt och snällt och det fanns en glimt i hans ögon som fick Yanine, utan att tänka på det, lugna ner sig. Hon började andas djupa friska andetag och hon kunde inte låta bli att le tillbaka till mannen.

Leendet stannade kvar på Theodors läppar och när han fick syn på hennes leende så låg han bara ännu bredare.
Han förstod att han skulle vara tvungen att ta det försiktigt, han ville inte skrämma iväg henne igen för då skulle han antagligen inte orkat att springa efter.
'' Jag heter Theodor''

Yanines leende försvann och det kändes som om hon plötsligt vaknade när mannen berättade sitt namn. Hon förstod sedan var hon var men hon kände sig inte lika rädd längre, även om hon var instängd i en grotta med den här mannen.
"Vad vill du?" frågade Yanine försiktigt.

'' Vad jag vill? För det första vill jag veta hur det gick eftersom jag antar att du också ramlade ner och för det andra så vill jag veta varför du sprang är väg. Det är bara det jag vill'' Theodors röst var lugn och sansad när han pratade med Yanine.

"Vet du inte vad jag är!!!!!"
Yanine kunde inte kontrolera sig och skrek därför ut orden av ilska. Hennes ögon glödde och grottan började skaka. Yanine märkte plötsligt vad hon gjort och tittade skräckslaget på Theodor, "Spring!" skrek hon och tog tag i Theodors hand och sprang mot grottans öpping, bort från den rasande grottan.