Nirvana (Privat rollspel Fellrendión & YES)

"Jag varnar drottningen", svarade Safirion.

Safirion tog sedan upp en liten visselpipa han hade gjort av trä och började kalla till sig sin fjällräv vid namn Aurora och bad henne att sprida vidare meddelandet mot öst under tiden som han själv började gå mot drottningens höga fästning som låg nära havet.

"Okej, jag följer med". Sa Amina och dom började att gå, men inan såg hon till att berätta för några fåglar vad som höll på att hända och bad dom att varna människor (eller ja typ människor) och djur.

Efter att ha spridit vidare budskapet så var det dags att gå till drottningen. Drottning Renna satt på sin tron av ädelt guld och skrev brev till sina allierade.

"Ers majestät, demoner har lyckats ta sig upp ur dödens rike och håller på att infektera hela Nirvana", säger Safirion. "Jaså det säger du"..."Safirion, använd formeln "movere" och ta Aminas hand så kommer ni direkt ner till underjorden och då kan ni samtidigt försöka få tag på källan till detta mysterium", sa drottning Renna.

"Okej". Sa Amina och tog Safirions hand.

Snabbt som vinden så tog Safirion tag i Aminas hand och en sekund senare så befann de sig plötsligt i något som verkade som en mycket djup, lång, mörk, kall och fuktig grotta. Det var tydligen så det såg ut i underjorden.

Amina släppte Safirions hand och tittade sig om kring. Platsen dom kommit till var inte precis vacker och det luktade unket och mögel.
"Trevligt ställe". Mumlade Amina och började gå mot höger vilket var det ända hållet som gick att gå åt i grottan eftersom det andra bara var kalla stenväggar.

"Brr! Inte undra på att varelserna ville upp härifrån", mumlade Safirion och frös av kylan som omgav grottan och greppade sin stav mycket hårt. Sedan så började han ta av sin safir från stavens topp och räckte den till Amina.

"Vad ska jag ha den här till"? Frågade Amina misstänktsamt, men hon lät nästa alltid så. Hon granskade safiren som honfått.

"Vi trollkarlar kan utveckla nattsyn, men eftersom att du är en alv så kan du låna den här som en 'ficklampa'", svarade han och insåg att vägen började allt bli trångare.
"Vi måste vara försiktiga! Ingen som har kommit in hit, har någonsin kommit ut", viskade han.

Amina hukade sig för att undvika att slå huvudet i det låga taket. Det blev mörkare och mörkare ju mer dom gick och Amina förstod att hon skulle ha användning av safiren.