PRS mellan Mikaela120 och Selma...

Jag suckar igen innan jag tar cirkelpassaren och börjar rita ännu ett cirkeldiagram.
Jag sneglar bort mot Mikaela. Hon sitter böjd över bänken och bryr sig inte heller om läraren som babblar bort lektionen som vanligt.
Och sen klagar hon på att vi inte kommer hinna med allt vi borde?

Jag gör klart diagnosen och lämnar in den till läraren. Hon är faktiskt inte så dålig som Selma påstår. Jag frågar henne samtidigt om jag ska börja på nästa steg i Mattestegen C Höst, Tema Statistik. Och det ska jag såklart.

Jag ser Mikaela lämna in diagnosen och kollar på min egna.
Tre uppgifter av 12. Fan ta mattestegen...
Jag räcker upp handen och Hanna kommer snart.
"Varför höll de på att tjata om histogram när det inte finns några här? Och varför ska jag plötsligt dela in allt i decimaltal, det fanns inte en enda gång under hela kapitlet", påpekar jag.
Hon stammar fram något, men jag förstår själva poängen; jag ska kunna detta.
Jaha... Jag ska visst kunna allt enligt henne.
Jag kollar över några huvuden och möter till slut hans blick.
Jag ler och kolar åter ner i boken.
Lyckost som blev dum i huvudet och fick den gamla boken igen.
Och sen ska han kunna bli bäst i hela klassen om han vill? Lycka till, idiot.
Jag känner ilskan bubbla som alltid när jag tänker på alla samtal vi haft.
Jag drar ett djupt andetag och börjar klicka på knapparna på miniräknaren.

Mattelektionen är slut och in kommer Linn för att ha SO med oss.

Rättegången vi hade igår gick inte så bra så det blir roligt att se vad hon ska lära ut idag.
Hon är riktigt bra på sitt jobb, bättre än de andra falska lärarna, fast Lulu slår de alla.

"Idag ska vi fortsätta att titta på ´Lasermannen´"
Jag tittar snabbt bort mot Selma. Filmen tar slut och det ringer ut till rast.

"Vänta!" ropar jag när jag ser henne och hinner ikapp.
"Hm... Vad skulle du säga om jag sa att jag vill bli författare? Och skicka in den till ett förlag?" undrar jag försiktigt, jag vill ju inte att jag hon ska tycka att de är en dum idé.

"Alltså..." börjar jag långsamt säga.

"Ja...?"

*rycker på axlarna*