In Wonderland (PRS)

"Du är duktig..." Säger Alexa till hattmakaren, som bara tycks bli konstigare och konstigare ju snabbare tiden går. Men när musen pratar backar hon hastigt. "D-den pratar." Alexa pekar på den för att understryka vem hon talar om och musen verkar minst sagt förnärmad över det uttalandet. Fast Alexa undrar bara, för sig själv förstås, när det var hon somnade - för det har hon inget minne av att hon gjort. Konstig man, en hare med väst och nu en talande mus. Hon måste sova. Kanske är hon kvar på bussen - hon kanske aldrig lämnade den.

"Tack" sa Hattmakaren om möjligt ännu stoltare. Han tittade sedan på Mallyumkin då Alexa pratade.
"Ja, såklart hon pratar" sa han. Varför skulle Mallyumkin inte prata? Alexa verkade vara lite förvirrad enligt honom.
Mallyumkin själv tittade sur och förnärmat på Alexa. "Varför skulle jag inte prata jänta?!" frågade hon med sin pipiga musröst. Hattmakaren tog henne från sin axel och lät musen istället sitta på sin hand.

För... möss gör inte det." Svarar Alexa förvirrat, de gör inte så. "De piper." Fortsätter Alexa och gör ett sorts pipande läte - som för att demonstrera hur det ska vara. Nu låter ju Alexa galen istället, inte för att det är något fel på det. Snarare tvärtom. Alexa har ju alltid klassat sig som en aning udda, fast hennes "udda" är inget emot vad dessa är. Men det är intressant på samma gång.

"Piper?" sa Mallyumkin om möjligt ännu mer förnärmat. Hennes röst blev så hög att det nästan lät som ett pip ironiskt nog. "Möss piper inte!". Nästan alla djur kunde tala i Underlandet.
Hattmakaren bara log stort. Alexa verkade riktigt rolig. "Vill du följa med och dricka te?" frågade han och slöt handen om Mallyumkin för att lugna ner henne. Han hade inte alls märkt att Alexa betedde sig konstigt, han var så galen själv för att märka sådant.

"Te?" Frågar Alexa plötsligt, kanske sig själv, och glömmer väl bort musen för en stund. "Det skulle jag gärna." Fortsätter hon och betraktar än en gång hans vackra hatt. Om det nu var en dröm, hur kunde hon då ha drömt upp en man som honom? En mus som talar dessutom - men det verkar så otroligt mycket mer sannolikt att hon skulle drömma om med tanke på sagorna hon läst som barn. Även idag om hon finner tiden till det.

"Kom med då!" sa Hattmakaren glatt. Han satte Mallyumkin på sin axel igen och musen hade lugnat ner sig. Hon nöjde sig med att blänga surt på Alexa.
Hattmakaren började gå igen, eller snarare skutta, som ett glatt barn, och tog tag i Alexas hand för att dra med sig henne. Jämfört med hennes hand var hans ganska sliten, full med småsår och märken.

Alexa ser ursäktande på musen, men förstår egentligen inte varför hon ska vara ursäktande till ett drömfoster. Det tycks vara helt absurt enligt henne. En talande mus är inget att be om ursäkt till, men eftersom den talar kanske det är hyfs? När Hattmakarens hand sluts om Alexas känner hon att hans hy är mycket mer... skrapig än Alexas. Om det är en passande beskrivningar har hon ingen aning om. Men det låter rätt bra iallafall.

Efter en stunds skuttande kom de fram till en stor öppen gräsplätt. Mitt i stod det en stor gammal väderkvarn, riktigt sliten och som sagt gammal. Den såg ut att kunna falla ihop när som helst.
Framför väderkvarnen fanns det ett långt bord, uppdukat med massa kakor och tekannor fulla med varmt te. Det fanns massa tekoppar också.
Runt hela borde fanns det stolar och vid en kortsida stod en stor "fåtölj".
Hattmakaren släppte Alexas hand när de kommit fram till bordet och han gick och satte sig i fåtöljen. Han släppte ner Mallyumkin på bordet.

Alexa ser på bordet, det är översållat med saker. Eller egentligen delar av te-servisen. Koppar, fat och allt möjligt. Det ser fint ut på något sätt. Alexa slår sig ned på stolen bredvid Hattmakaren - musen kilar över bordet. Alexa ser sig om och leker lite med koppen som halvt om halvt legat framför henne. Sedan, som från ingenstans, dyker en hare upp.

"Påskharen! Du kommer precis i tid för teet!" hojtade Hattmakaren glatt till. Han tog upp en av kannorna och hällde med vana händer te i sin och Alexas kopp.
Påskharen, som såg väldigt nervös ut som vanligt, satte sig vid bordet och och hällde upp te åt sig. Hela han darrade medan han drack ur koppen.
Hattmakaren var lika munter som förut, han tog en stor klunk av sitt te och frågade sedan Alexa. "Är det kul att falla ner från skyn?".