Camp Half Blood

Skapad av: AlexZz
Namn: Alexa Demester
Ålder: 16 1/2
Kön: Kvinnligt.
Familj: Hennes mor heter Esther Demester och hon är dotter till guden Asclepius men det vet inte Alexa mycket om.
Vapen: Alexa använder knivar, kastknivar, köksknivar, dolkar, jaktknivar - alla sorts knivar. Allt annat hon försökt sig på har inte varit till någon nytta. Därför ser hon till att använda knivarna till full kapacitet när hon trots allt gått på gymnastik och friidrott sedan hon var 5.
Krafter: Hon kan hela alla slags skador (inte de som är permanenta som att man är lam eller så) och det tar mycket längre tid för henne att bli utmattad eller trött - det är i princip vad hon fått.
Utseende:
Alexa har (färgat) mörkt rött hår och mörkt blå ögon. Hon är blek och har svårt för att faktiskt få lite färg, förutom röd av solbränna. Hon brukar ha en keps på sig, svart med ett silver A på. Alexa har en tanig kroppsbyggnad och tycks inte så muskulös - vilket hon egentligen inte är heller och med sina hela 178 centimeter så är hon dessutom rätt gänglig.
Personlighet: Alexa är kaxig, lättirriterad och svär mycket. Hon är ilsken av sig och har kort stubin. Hon är envis av sig och om det inte går första gången förväntar sig nog de flesta att hon ska försöka igen. Trots sina fel är hon pålitlig och snäll när man lär känna henne. Hon är frimodig och tar risker. Dessutom, om man är Alexas vän så ställer hon uppför dig, i vått och torrt - ifall du nu lyckas bli hennes vän.
Bakgrund: Alexa har alltid haft problem i skolan, diagnostiserad med ADHD, dyslexin har helt enkelt förstört hennes skolgång totalt och med det har hon fått aggressionsproblem. Hon växte upp med sin mamma, som hatar henne för allt problem hon stället till med, men när hon fick reda på lägret försköt hennes mamma henne på en gång. Alexa pratar aldrig om det, hon tycker inte om att prata om sin familj eller bakgrund och så fort det kommer på tal blir hon väldigt defensiv och går till attack hellre än pratar om det.
Övrigt: Hon är permanent på lägret och tillbringar sin tid ensam, hon tränar på lite vadsomhelst och hon tycker om musik och att rappa. Vilket hon kan göra när hon är ensam och hon skriver även mycket - låttexter och allt möjligt.

Ser bra ut ^^b

Åh, tack. 8D

Värre dag kunde man leta efter! I alla fall om man var Isaac Pleasant som just nu mer eller mindre sprang för sitt liv över ett stort fällt som var nära en ganska uråldrig skog.
För bara några timmar sedan hade allting varit som vanligt, eller tja nästan. Han hade sagt förväl till sin mor i morse för att sedan ta flyg till New York och för ett tag sedan hade han suttit i en taxi på väg till Long Island men sedan så hade en chimaera kommit och dödat föraren.
Som tur hade Isaac hunnit att hoppa ut innan den anföll honom och just nu så jagade den honom. Han sprang även med sina tunga väska som han precis hunnit ta innan chimaeran hoppat mot honom i bilen. Han hade inte heller någon aning om hur lång det var till det här lägret vad det nu hette igen.
Plötsligt snavade Isaac till på sin fot och ramlade ner på ryggen. Chimaeran tog ett språng mot honom. Plötsligt drog Isaac ett djupt andetag och blåste ut kraftiga vindar som gjorde att chimaeran flög bakåt. Snabbt kom han upp på fötterna igen och tryckte på sitt örhänge som nu blev en florett. Han kunde riktigt känna hur hårt hans hjärta bultade. Varför hade han inte stannat hemma i Alaska? Hellre bråk än dessa monster...

Douglas eller Doug vilket var det han föredrog stirrade den fula tjejen rakt i ögonen. Hon tog några steg åt sidan för att sedan åter igen komma emot honom med sitt svärd i högsta hugg. Det första hugget emot hans ben undervek han enkelt för att parera det andra med sitt egna. Han gjorde en motattack och kände hur svärdet äntligen borrade sig in i hennes högra vad. Doug log. De hade hållit på länge utan att någon av dem fått in mer än några små sår. Svetten rann nerför hans panna och sved i hans ögon. Tröjan, hans orangea Camp half blood tröja var genomblöt.
"Oupss, börjar du tröttna Rina", sade han och flinade stort emot henne.
Hennes fula tryne förvreds i en grimas. Hon hade fallit på knä men han visste att det inte var så allvarligt som hon verkade vilja han tro. Med ett skri gjorde hon ett utfall emot honom. Rina lät ilskan ta över istället för förståndet och Doug gjorde ett enkelt knyck med sitt svärd så hennes föll ur handen på henne.
"Död", sade han med ett litet skratt.
Hon såg förvånad ut men samtidigt arg. Det var fjärde dagen i rad han hade slagit henne.
"Ska jag hela det där åt dig?" frågade han men hon gav honom bara en grimas och började ta sig ifrån honom.
Hans vänner och halvbröder, Mark och Greg kom leende fram till honom.
"Härligt broder", sade Mark och räckte Doug hans båge.
Några av Areskillarna hade slagit vad om att de var bättre med bågen än vad dem var och nu var det upp till bevis.

[Dåligt första inlägg ifrån mig, jag vet. ]

[Nej! Det blev jättre bra ]
Chimaeran gav inte upp så lätt men det gjorde inte Isaac heller som började bli ganska förbannad nu på detta monstret! Han var jäkligt trött på att springa nu så han stannade till och såg på chimaeran med en ganska förbannad blick.
Han drog sitt svärd i en snabb rörelse och skar av chimaerans alla huvud och träffade sedan i hjärtat.
Monstret löstes upp och Isaac pustade ut men var ändå irriterad. Han dog ett djupt andetag och såg sig omkring. Vart tusan var han nu?
Han kliade sig i nacken och började gå medan hans svärd ändrade form till hans örhänge igen.
Efter han gått några meter till,eller snarare kilometer så fick han syn på ett märkligt träd... Det kändes bekant på något sätt men hur visste han inte. Det kunde väl ändå inte vara lägret som fanns här i närheten eller?

Kan jag vara med?

Visst ^^
Skriv bara mallen så c:

Mall
Skapad av: Bree Smith

Namn: Wendy Miles

Ålder: 16, på dagen ^^

Kön: kvinna

Familj: hennes mamma var Aglaia, glansens, praktens, ärans, skönhetens och älskvärdhetens gudinna, och hennes pappa Eric Miles.

Vapen: pilbåge, kniv och sen är hon väldigt vig, något hon verkligen utnyttjar

Krafter: folk gillar henne nästan på en gång, hon kan sjunga "som en ängel" och hon är nästan onaturligt vig.

Utseende: http://static2.devote.se/gallery/big/20121016/971fbf841593d4d77b6a608520b7e662.jpg

Wendy är väldigt liten och nätt. Hon ser snarare ut att vara 13 än 16. Hennes naturliga hår färg är chokladbrunt men alla höll på och tjata om hur vackert det var. Så när hon fyllde 12 tog hon saken i egna händer och färgade håret. Hon har oftast på sig ljusa kläder t.ex: en pastellblå tröja i bomull, ett par tajta jeans och ett par citrongula sneakers.

Personlighet: i stora drag är hon vänlig, älskvärd och modig. Men hon kan bli irriterad på folk som inte förstår henne. Wendy älskar att prata och pratar både väldigt fort och eftersom hon har en väldigt klar röst är det ännu svårare att höra vad hon faktiskt säger vilket gör folk omkring henne irriterade. Detta i sin tur får Wendy att känna sig missförståd. 

Bakgrund: när hon var 8 år fick hon diagnosen dyslexi men hon kämpade tappert emot. När hon fyllde 10 kunde hon läsa tjocka böcker och koncentrera sig hyfsat på lektionerna. Nu för tiden kan hon läsa en tgelstensroman på ca två dagar. När Wendy fyllde 11 dog hennes pappa och hon fick komma till Camp half blood.

Övrigt: hon älskar berättelser som: Peter Pan, Askungen och Rapunzel. Wendy är allergisk mot brysselkål. Hennes bästa minne är när hon var på nöjesfält, vilket hon bara varit en gång. Hennes hobby är att fota och hon börjar bli riktigt bra på det.

Duger den här?


 

Den duger fint fint!
Du får rollen! c: