Empusen och Jessica Tonks Peäres!

Hon började småspringa genom den mörka parken. Hon visste inte varför men plötsligt kände hon sig inte säker i mörkret mer.

William såg att kvinnan började springa lite. Han visste inte varför, men han reste sig och följde efter henne. Dock gömd i skuggorna så hon inte skulle se honom. Han hade plötsligt bestämt sig för att kvinnan var ett bra byte. Hans ögon blev smått röda och tänderna växte ut medan han följde henne.

Ananda stannade och fortsatte med att bara gå. Hon spände sig i hela kroppen. Hon kände sig fortfarande iakttagen. Hon bet sig oroligt i läppen.

Då kvinnan stannade så slog William till. Snabb som den vampyr han var så stod han plötsligt bakom henne. Han sa med en aning kuslig röst "Och vad springer ni ifrån då?".

Ananda stelnade till och såg över axeln på mannen.
- Inget..., sa hon skräckslaget.

"Synd, för de borde du göra" sa William fortfarande med samma kusliga röst. Man kunde smått skymta hans rödaktiga ögon.
Plötsligt hade han gripit tag med henne, med ett hårt grepp. Han började blotta hennes hals med sin andra hand för att kunna bita henne.

Ananda fick smått panik och försökte slita sig ut hans grepp. Hon suckade och gav upp då hon hade gjort slut på hennes krafter.

William väntade tills kvinnan tröttat ut sig . Han studerade hennes hals några sekunder och valde ut en stor, bra åder. Han skulle precis bita men hejdade sig.
Det var något men kvinnan, något som gjorde att han inte kunde döda henne. Han, som alltid kunde döda människor utan skrupel...
Plötsligt hade han släppt kvinnan och var borta. Han var påväg hemåt förvirrad.

Ananda föll ihop på marken eftersom hon knappt hade haft krafter kvar. Hon reste sig sakta upp och såg omkring sig med blicken. Vad hade just hänt egentligen.
Hon lag handen vid hennes hals och började gå hemåt.

Snabbt var William hemma vid sin lilla lägenhet. Han låste dörren och satte sig i sitt favorithörn och funderade medan han bläddrade lite frånvarande i en bok. Varför kunde han inte döda kvinnan? Hon var väl ingen speciell, hon luktade som alla andra människor och såg ut som alla andra...