Murderous private roleplay.

namn: Kazou Tanaka
ålder: 26
kön: Manligt.
utseende:

personlighet: Kazou är en äkta skådespelare, han spelar roller var han än är. Kazou tycker om att leka med sina offer, lite katt och råtta. Han låter dem tro att han inte vet något om personen när han egentligen kan kontra minsta rörelse, han kan mörda ljudlöst på nära håll, med ett 'boom' eller kanske bara ett simpelt skott i skallen. Han säger sig själv inte ha ett samvete, och de säger de flesta andra också.
familj: Ingen han bryr sig om, ingen som bryr sig om honom. Men storasystern Ai (30 år) finns i branschen.
Status: Yrkesmördare
övrigt: Han spelar spel, det är hans grej.

yeay skall du börja? :p

Sure. ^__^
--

Kazou vandrar rastlöst nedför gatorna och söker med blicken efter sitt offer. Han har redan bestämt sig för att hitta och hugga. Kazou har inte orken för att göra något storstilat eller som kommer sätta redogöra hans position på en gång. Därför ska han bara hugga henne i ryggen när han hittar henne. Alltså spionen Azura. Han vet hur hon ser ut och han vet att hon snart kommer bli begravd, och han kommer fortsätta med sitt liv.

Azura log mot mannen framför henne. Hon kröp upp ur sängen och rättade till håret. Hon hade fått veta det hon ville, det hade kostat henne en tur i sängen med mannen, men informationen var användbar.
"Tack min sköna" sa mannen och hon log emot honom. Hon drog på sig klänningen och lämnade rummet. Hon gick ut från hotellet och rättade till klänningen när hon gick ut på trottoaren och lämnade mannen bakom sig.

Kazou lyfter blicken och får syn på den ljushåriga kvinnan som han ska hugga ihjäl. Sicken tur. När han ser henne nu så visar det ju sig att hon faktiskt är vithårig och det inte var något fel med kameran man tagit kort på henne med. Wow, det hade han inte trott. Kanske var han ändå lite väl naiv när de kom till människor. Fast såklart, kanske är hon bara platinablond och han är för långt borta för att se något. Kazuo börjar gå mot henne och försöker att inte väcka för stor misstanke.

Azura tittade ner på papperna i handen. Vem skulle betala mest för dem? Hon tog upp telefonen och suckade när den la av. Hon hade behövt köpa en ny, men hon hade inte haft råd. Trotts att hon sålde sina uppgifter dyrt så hade hon haft skulder att betala och när de var klara köpte hon ett ordentligt hem. Hon ville bo någonstans där hon inte riskerade att bli överfallen och våldtagen, eller värre dödad. Nej en ny telefon fick vänta. Hon log mot den när den sate igång igen, allt som hade behövts var att hon slog på den. Hon tittade ner i kontakterna och stannade på Charlies namn. Hon tryckte på den gröna knappen och förde telefonen till örat i väntan på signaler.

Hur mycket Kazou än försöker kan han just nu inte tänka på annat än den senaste han tog livet av. Vilket var någon gammal man vid namn Carmas Beloshie som han dödat på samma sätt. En kniv i ryggen när han gått ut ur sin limo. Sedan hade han försvunnit spårlöst och Hector Ranch, mannen som han varit under Carmas tid fanns inte mer och skulle heller aldrig finnas mer. Ja, inte i formen som Kazou Tanaka åtminstone.

Azura suckade när Charlie inte svarade. Han fick ringa tillbaka om han var intresserade, i fall hon hade kvar papperen. Hon vände sig om och krockade med en man. Hon ramlade bakåt och tappade papperna. Hon tittade upp och såg en svart hårig man stå där. Hon chansade att han var några år äldre än henne, men inte många.
"Jag ber om ursäkt" sa hon och log flyktigt innan hon började plocka upp pappren. Ingen fick se vad det var för något. Inte för att många människor skulle förstå vad det var, men om de gjorde det kunde hon råka illa ut. Hon reste sig långsamt upp, hon kände smärtan i pannan men ignorerade den.
"Jag ber åter om ursäkt" sa hon och log mot mannen innan hon började gå där ifrån, hoppades att han inte sett pappren

Kazou som precis skulle dra kniven! Han döljer sin irritation innan han lyckas plocka upp ett av pappren, tydligen något viktigt med tanke på hur gärna hon velat ha tillbaka dem.
"Jag gissar på att du vill ha det här också, miss." Stoppar han henne när hon ska gå och räcker henne pappret. Han har inte en så stor användning för det, faktiskt.

Azura stannade mitt i steget och la huvudet på sned. Hon såg på pappret och log stort.
"Tack" sa hon och tittade ner på det, det var ett av de viktigare papprena, med säkerhetskoder utan det skulle de andra inte ha ett sammanhang. "Det är väldigt viktigt, du har precis räddat mig" skrattade hon och tänkte på hur arg Charlie skulle bli om han inte fick all information. Han hade slagit till henne några gånger när hon gett information som inte var tillräcklig eller felaktig. Hon tittar på mannen, det var något med honom som stack ut.
"Tack igen" sa hon innan hon började gå, hon var tvungen att skynda sig hem och låsa in pappren. De fick inte försvinna