Better life

Hon såg på honom med räddsla och hon sträckte sig efter knappen som skickade hjälp
"Nej låt mig vara. Jag är inte galen." Tårar började rinna ner längst hennes kinder och det vackra ansiktet såg på honom "snälla låt mig vara"

Han fortsatte se ner på henne med sitt ljus strålande från honom. ''Du är inte galen, du är likt många andra, död. Men ta det lugnt, du ska komma till en bättre plats.'' Han osmärtsamt separerade hennes själ från hennes kropp och han började föra själen med sig mot guds himmel.

Nu grät hon och skakade på huvdet.
"Nej jag vill inte dö snälla jag vill inte" Smärtan i kroppen gorde ont men istället för en sköterska som kom så kom det flera läkare. Mellan dem rullade de en hjärtstatare och hon såg ppp. Hon stod nu framför Gabriel och hon vände på hvdet. På sängen låg hon, död och hon såg på honom.
"du din!"

Ärkeängeln tittade ner på liket och på doktorerna som försökte få det tillbaka. Han skrockade till, bara fler människor som försökte vara gud. Han såg mot själen av henne och sa. ''Om du vill höra min åsikt, så gjorde jag dig en tjänst. Alldeles nyss låg du på den där sängen och klagade på din sjukdom. Nu när du är död så är den borta.'' Han vände sig om och började långsamt gå ifrån själen och ifrån rummet. ''Följ med, eller vill du hellre se din döda kropp och fastna här som spöke för evigt?''

Hon såg på honom och gick efter honom tyst och såg ner. " Jag klagade inte" Hon kröp ihop nästan när hon såg upp. " Jag mådde ju bra!"

''Om du mådde bra, varför är du då här?'' Han log och fortsatte gå lite till innan jorden slöt sig och guds himmelrike öppnade sig inför dem båda. ''Kom, du måste se din bostad och sedan slipper du mig.'' Han log och vinkade åt henne att följa honom.

"För du kom!" Hon såg på honom och såg på sin rygg, inga vingar och hon såg på honom. sakta gick hon efter honom och rummet de var i såg viktorianskt ut.
"Bostad? Du måste skoja?"

''Du dog inte för att jag anlände.'' Han gick in i rummet efter henne och såg om hon var nöjd, ''Nej, jag skämtar inte, detta är ditt hem nu. Oj kolla på klockan! Jag har inte tid med dig mer nu, har du frågor så fråga någon annan snälla du. Adjö'' Han försvann från rummet exakt efter att han hade sagt detta, han for tillbaka till jorden för att hämta nya döda, denna själ han nyss hämtat tog också längre tid än behövt.

((det är iyne den himmelen som vi tror det är mer som ett land som inte många får komma in i))
Hon såg på honom "Du dödade mig!" Hon sllog efter honom och satte sig ensam på en bänk och kröp ihop. Sedan så somnade hon.

((ok, då säger vi att det bara var många som kom in idag? så slipper vi ändra massor))
Han hjälpte den sista personen för dagen upp till himmelen. Han kände att han förtjänade att få vila ut. Att få slippa höra människors tjat om att ''Det är inte min tid!'' Han satte sig i en trappa och lutade sin rygg mot en pelare. Han blundade och råkade somna.