EmppuXD och Antiani [Peäres]

Rose gick ombord på tåget i sista minut och suckade tungt då hon såg genom korridoren.
Det fanns knappast inga lediga kupéer mer.
Hon kollade in i alla kupéer men inga platser fanns kvar.
Rose log brett och gav ifrån sig ett glatt litet ljud.
Hon steg in i kupén och lag kofferten upp på hyllan över henne.

*Scorpius*

Han kände sig utstirrad när han trampade igenom korridoren efter en ledig kupé, om det var på grund av hans vita hår visste han inte, men han tyckte verkligen inte om att dom stirrade på honom.
Ugglan Dark hoade lågt och Scorpius sökte tröst, hos berguven.
Han rykte som vanligt, när ugglan bett honom i fingret, men kände sig ändå lite bättre till mods, även om fingret nu värkte.
Så det var så här hans skoltid skulle börja.
Han ryckte på axlarna och trampade iväg, med ett stadigt grep om Darks bur.
Medan han gick igenom korridoren kastade han en hastig blick på fönstren.
Han såg hur landskapet flög förbi, lika som hans gamla hem.
Hans skoltid hade börjat precis som han tänkt, ensam.
Han drog upp dörren till en av kupéerna och suckade lågt, när där var också någon.
På ena sidan soffan, satt en smal flicka med rött hår, hon hade på sig en ljusblå huppari, under en rosa skjorta och gråa leggings.
Hon blädrade genom en bok och pratade varanat med en pojke.
Han hade korpsvart hår med gröna ögon som strålade av glädje mot flickan.
Han skrattade åt något hon sa och log glädje strålande.
Han hade på sig en svartblå t-shirt, gråblåa jeans och blodsröda skor.
Scorpius kände sig osäker och stod där ett tag, innan han tog mod åt sig, knackade på glasrutan för att få deras uppmärksamhet.
Dom både tittade upp exakt samtidigt, kanske dom var tvillingar?
- Hmr, jo... Skulle jag kunna få sitta här?
Hans röst var hes och han ångrade att han inte tagit med halstabletter.
Flickan nickade och han andades lättad ut.
Han lyfte upp kofferten till hyllan, och förvånande nog fick han hjälp av pojken.
Han satte sig ner mittemot dem och tittade överallt utom på dem.
- Jag heter Rose, Rose Weasley sade flickan och pekade på sig själv.
- Det här är Albus Potter, min kusin fortsatte hon och pekade nu på pojken.
Pojken, som hete Albus nickade lätt.
- Jag heter Scorpius Malfoy.
Rose fortsatte le och sade
- Trevligt att råkas Malfoy, verkligen trevligt.

*Albus*
Han och Rose började tala om, vad dom hört om Hogwarts.
Det kändes som flera år hade gått utan varandra, fast på riktigt det bara var två dagar.
Eller rättare sagt som Rose sa - 55 timmar, 13 minuter och 17 sekunder.
Han suckade bara åt svaret och deras samtal avbröts av ett knackande, dom både tittade upp och såg en pojke stirra på dem med nyfikna gråa ögon, hans blonda hår föll i lätta lockar och han öppnade munnen.
-Hmr, jo...Skulle jag kunna få sitta här?
Rose nickade lätt, och Albus stirrade förvånat på henne.
Pojken gick in och började lyfta upp kofferten till hyllan med stor ansträngning.
Han fick en blick av Rose, och suckande hjälpte han ynglingen med kofferten.
Han fick en tacksam blick av pojken på grund av hjälpen.
Han satte sig ner mittemot dem och tittade ut genom fönstret.
En pinsam tystnad sänkte sig över kupén
- Jag heter Rose, Rose Weasley sade Rose och pekade på sig själv.
Pojken lyfte upp blicken förvånat, som att han glömt att dom varit där.
- Det här är Albus Potter, min kusin fortsatte hon och pekade nu på honom, han nickade lätt.
Pojken verkade tveka en stund innan han svarade
- Jag heter Scorpius Malfoy.
Rose fortsatte le och sade
- Trevligt att råkas Malfoy, verkligen trevligt.
Albus kunde bara nicka till svar.

Roose leende försvann snabbt. Var det inte Malfoy som hennes far hade sagt att vara borta från?
Hon log snett och drog handen genom det röda håret.
- Så vad har ni gjort i sommar du?, frågade hon vänligt.

*Albus*
Albus var förvånad hur Rose betedde sig.
Hade inte hennes pappa sagt åt henne, att hålla sig borta från familjen Malfoy.
Han såg hur hon drog handen genom håret, och igen forsade tankarna, om att han så gärna ville ha rött hår.
Han var så djupt i tankarna om ämnet att han ryckte lätt till när Rose sa
- Så vad har ni gjort i sommar då?
Hon låg strålande och Albus verkade inte känna igen henne.
Hon brukade ofta likna James, bussig och retsam men nu var hon som en kramgod teddy björn.
Kunde det vara...?
Han kastade en blick på Malfoy i ögonvrån, medan han låtsades titta ut genom fönstret.
Ingen av pojkarna svarade och Rose suckade lågt.
- Åh, ni är så tråkiga! stönade hon och skakade på huvudet, men ännu med ett leende på läpparna.
Nu kände Albus igen henne, hennes busiga humör och listiga kommentarer.
Ibland undrade han inte om, James och Rose var tvillingar.
Han såg hur Scorpius strök lätt med handen, över ugglan som hohoade oavbrutet.
Hans ansiktsuttryck verkade drömmande och han tyckte att han verkade likna Luna Lovegood, som pappa alltid sade var en liten drömmande typ.
Han muttrade lågt och pojken ryckte till av hans röst.
Innan Albus han säga en spydig kommentar kom en tant, ja men hon var verkligen en tant, trampande in.
Hon knuffade en vagn som var fylld med Bertie botts bönor i alla smaker, chokladgrodor och massor av olika grejer som han inte visste, eller inte mindes namnet på.
Han drog några galleoner ur byxfickan och hade svårt, verkligen svårt, att bestämma sig vad han skulle ta.
Scorpius stirrade bara ner på ugglan, var han fattig?
Mera hann han inte tänka innan Rose frågade
- Vill du ha en chokladgroda av mig, Scorpius? Du kan få den om du vill.


*Scorpius*

Han var förvånad hur dom kunde vara så vänliga.
Han hade tänkt att han bara skulle skaffat vänner i Slytherin, hela hans släkt hade varit i Slytherin, då kommer han bli det också.
Men även om det redan var bestämt vilket elevhem han skulle hamna i, villa han ändå att något skulle hända, något som fick hans liv att, kanske bli bättre.
- Så vad har ni gjort i sommar då?
Scorpius ryckte till och tittade upp.
Rose strålade av glädje och han visste inte vad han skulle säga.
Han hade aldrig varit så bra på att prata, på grund av att hans mor hatade hans röst, så han fick nästan aldrig prata, bara neka och nicka.
Han öppnade munnen för att svara men blev avbruten av Rose.
- Åh, ni är så tråkiga! stönade hon och skakade på huvudet, men ännu med ett leende på läpparna.
Scorpius kände sig så ovan, att vara nära folk, och sökte tröst genom att smeka Dark, som hohoade oavbrutet.
Han funderade vilket elevhem han skulle hamna i.
Ravenclaw, Gryffindor, Hufflepufff, Slytherin.
Han hade inget emot Slytherin, det var ett bra elevhem, men han ville inte vara exakt en kopia av alla Malfoys som gått i Slytherin.
Han ryckte lät till, ur hans funderingar, av att Albus muttrade lågt.
Han skulle just fråga om något var på tok men blev avbruten av gnisslandet av en vagn.
Han tittade upp och såg en leende tant knuffandes en vagn.
Vagnen var fylld med godsaker och han stirrade.
Hemma hade han aldrig fått godis, bara en gång när pappa varit på bra humör.
Pappa.....
Han saknade honom verkligen, han kände ett sting i hjärtat, men inte på grund av nervositet men på grund av rädsla, skulle pappa komma ihåg honom.
Eller hade dom flyttat direkt, så att han inte skulle hitta dom, och bli hemlös.
Nej, pappa är inte så.
Han kände ännu värmen av när pappa kramade honom, och log åt minnet.
Scorpius smekte vidare på Dark och verkade helt försjunken i tankar.
Han såg i ögonvrån hur Albus drog några mynt ur fickan, och gick mot vagnen.
Men, inte gjorde det något.
Han var inte så hungrig, även om han bara ätit två smörgåsar till frukost.
- Vill du ha en chokladgroda av mig, Scorpius? Du kan få den om du vill.
Han tittade upp och såg Rose, hålla en chokladgroda mot honom.
-Jag?
Rose låg åt hans förvåning och innan han hann protestera hade hon lagt grodan i hans hand.
-Tack mumlade han lågt och tog en bit av chokladgrodan som sprattlade.
Han drog fram kortet och stirra på det ett ögonblick.
Det var en ung man med orange hår och ett leende på läpparna.
Han vände på kortet och läste

Fred Weasley
1978-1998
Fred Weasley var en Gryffindor-elev och tvillingbror till George Weasley. Tillsammans blev de kända på Hogwarts som roliga bråkmakare, och öppnade sedan butiken Weasleys vassa varor i Diagongränden, en butik fylld med skämtartiklar, kärleksdrycker och dylikt. Fred blev tragiskt nog dödad i slaget om Hogwarts.

Dödad, död, dog.
Dom tre orden är hemska.
Plötsligt utbrast Rose Weasley
- Är inte det där, farbror Fred.
Hon rykte till kortet och Scorpius rynkade på pannan, farbror?
Albus steg upp och sade snabbt - Jag går på toaletten.
Hans steg mattades ut och Scorpius såg hur Rose började gråta, Små, små tårar för ner och Scorpius skyndade sig fram.
Han satte sig ner bredvid henne nervöst, hans pappa hade alltid gett honom tröst.
- Så, såja.. viskade han lågt och strök lätt henne över huvudet.
Det kan vara både jobbigt och skönt att gråta.

Rose snyftade tyst och lutade huvudet mot Scorpius axel.
Hon hade ju egentligen aldrig riktigt känt Farbror Fred. Hon hade bara hört väldigt mycket om honom och vad han hade gjort på skolan.
Rose blundade och kände hur tårarna rann ner för kinderna.
Rose öppnade sakta ögonen då Scorpius strök lätt henne över huvudet. Hon blev en aning gladare då. Det kändes faktiskt som en tröst. Rose visste hur galen hennes far skulle bli om han skulle se detta.
Hon log vid tanken.

*Albus*

Albus muttrade högljutt medan han rusade in till pojk toaletten.
han sjönk ner på golvet, med ryggen lutande mott vägen.
Han hyperventilade och jämmrade sig lågt.
Det värkte så mycket i bröstet, men inte på grund av smärtan utan på grund av Rose.
Han slöt händerna runt benen och lutade hakan mot knäna.
Svettdrppar föll ner och han kände hur salta tårar föll ner.
Han muttrade tyst för sig själv - får inte...får...får inte.
Han fick inte vara kär!
Rose var hans kusin.
Han skakade lätt i feberfrossa och slet bort hårstrån från håret så hårtussar bildades på golvet.
Det värkte så mycket, att se henne prata med Scorpius.
Allt hade varit så bra tills han kom.
Han hulkade till och slöt ögonen.
Det kändes som att han hade feber, 45 grader minst.
Han torkade tårarna med tröj ärmen och reste sig skakandes.
Han fick inte!
Han ville inte ha dessa fåniga känslor.
Tillslut bestämde han sig, medan han betraktade sig själv i spegeln
Han fick dölja sina känslor även om det värkte.
Han drog loss papper från toarullen och snöt sig.
Han öppnade sakta dörren och gick tillbaka till kupén, som tillhörde honom, Scorpius och Rose...

Rose och Scorpius vände upp blickarna.
- Hur mår du?, frågade Rose bekymrat och tog upp huvudet från Scorpius axel.
Hon såg på Scorpius röda kinden och fnissade tyst.
Han reste sig upp.
- Om ni ursäktar mig, jag går och byter om, sa Scorpius. Han tog den lilla väskan med hans klädnad i och gick ut från kupén.
Rose vinkade lätt hejdå till Scorpius och vände blicken mot Albus.
Scorpius gick snabbt till en av toaletterna och bytte snabbt om till klädnaden.
Rose sträckte på sig.
- Jag har saknat dig och Lily i sommar, sa hon och log.

*Scorpius*

Han beslöt att det inte var något bra tillfälle att stanna kvar, när han tycktes se tecken av att Albus gråtit.
Hur många gånger hade han själv inte gråtit?
Han drog reflexmässigt ner tröjans ärm över blåmärket på axeln.
Han gnuggade lätt över platsen, men den hade för länge sen slutat värka.
- Om ni ursäktar mig, jag går och byter om sade han nervöst och försvann innan Rose eller Albus han svara.
Men han såg i ögonvrån hur Rose vinkade lätt åt honom, med en taksam blick.
Han rodnade lätt, över att vara till hjälp.
Han sträckte upp handen för att vinka tillbaka men hon hade redan vänt bort blicken från honom.
Han suckade lågt och strök håret, fundersamt.
Han hoppades verkligen att dom tre kunde komma i samma elevhem.
Men det var omöjligt, det var 99 % att dom INTE skulle hamna i samma elevhem.
Men ändå, djupt inne i hans hjärta, hoppades han.
Han öppnade dörren till pojk toaletten låst, och svor lågt.
Han släntrade fram till en kupé, hårdare en han menat.
Fem stycken första elever hoppade till och stirrade på honom nervöst, han kände sig som vanligt utstirrad, och gjorde som Rose gjort år honom, och gav dom ett vänligt leende, om man nu kan kalla det så.
Stämningen blev som vanligt, eller så bra det kan vara och dom nickade nervöst när han bad dem om lov att få byta om där.
Dom behandlade honom som en prefekt, till hans irritation.
Kanske hade dom hört om släkten Malfoys beteenden och deras mobbning instinkter.
Han suckade lågt medan han drog på sig den långa svarta rocken.
Han hade helst viljat skrika ut - Det är inte mitt fel att jag blev född i min familj, och ni ska inte snacka massor av skit bara på grund av allt ni hört om min släkt, för fan, ni ska inte tro om allt ni hört om min familj!
Han ruskade på huvudet åt den tanken och presenterade sig och eleverna ryckte till när han pratade.
Dom ryckte till som om han sagt namnet Voldemort, eller kanske som andra sade, Du-vet-vem.
Han ruskade på huvudet och sökte tröst genom att tänka på Dark.
Efter han klätt på sig, gav han dem en lätt nick och gick ut ur rummet, direkt efteråt hörde han hur dom bröt ut i viskningar och han himlade med ögonen.
Han släntrade iväg tillbaka mot kupén med kofferten dinglande i hans högra hand och ett leende på läpparna, som fick eleverna i närheten att tro att han var upp till någonting.
Men nej vad dom hade fel! Han var bara glad, att ha fått några vänner.

*Albus*

Om det syntes att han gråtit visste han inte, men innan han steg in i kupén strök han tröjärmen över ögonen, för att vara säker.
Han steg in och hans blick fastnade direkt på Rose som visade tecken på att, ha gråtit.
Scorpius tröstade henne, och han förbannade sig själv för sina fåniga tankar, när han önskade att det varit han själv istället för Scorpius som tröstat Rose.
Dom båda tittade upp och han såg hur Scorpius rodnade lätt, till hans irritation.
- Hur mår du? frågade Rose och visade tecken på att resa sig upp.
Han skakade bara på huvudet, och Rose sjönk ner i soffan.
Hon fnittrade lågt medan hon tog upp huvudet från Scorpius axel, och Albus förbannade sig själv i sina tankar att sluta bry sig.
Scorpius kanske hade hört hans tankar, för han steg snabbt upp, och muttrade om att han skulle gå och byta om.
Han sträckte fram handen och tog tag i hans koffert, troligen med kläderna och gick förbi Albus ut till korridoren.
Han sjönk ner mittemot henne, rädd för att om han satt för nära henne, skulle han göra något, som han sent skulle glömma.
Rose sträckte på sig och gäspade, som om hon just vaknat ur vinter idet.
- Jag har saknat dig och Lily i sommar, sa hon och log.
- Jag med mumlade han lågt och stirrade ner på sina skor.
- Är allt som det ska? frågade hon och lutade sig framåt, så dom satt öga mot öga med varandra.
Han knep hårt i sin arm för att inte börja hyperventila igen och skakade på huvudet.
Men det verkade bara göra Rose mer bekymrad och hon tog i hans högra hand, till hans förvåning.
Hon stirrade stint i hans ögon och frågade
- Är det verkligen inget du har att säga?
Åh,vad han önskade han kunde säga sanningen.
Han skulle ha utbrist allt men sänkte blicken.
Han försökte ta bort handen ur hennes grep, men hon höll ett så hårt grep, att en mugglarpolis skulle ha blivit häpen.
- Det är inget, jag lovar svarade han och försökte le.
Hon öppnade munnen för att svara, men Albus fick aldrig höra svaret, då Scorpius just kom in.
Rose släppte taget om hans handled, och för ett ögonblick önskade han att dom hållit varandra i handen, bara en liten liten stund till.

Rose suckade tung. Det blev en tung stämning i kupén.
- Men kom ihåg att det är bara att säga åt mig om det är någonting, sa hon med en mjuk stämma och vände blicken ut. Rose, smart som hon var, hade hon bytt om före hon steg ombord på tåget.
Scorpius steg in i kupén och satte kofferten upp på hyllan.
-Jag hoppas jag kommer i Gryffindor. Men mamma säger alltid att jag passar i Ravenclaw... Eller Slytherin, sa Rose och betonade "Slytherin".
- Men du skulle väll inte kunna komma i Slytherin. Du är ju bara... halvblodig, sa Scorpius.
Rose tittade upp och log lättat över att han inte sagt blodförrädare eller smutsskalle.
- Jag vet. Och en Weasley i Slytherin. Det skulle nog komma som en chock för alla..., mumlade hon och suckade än en gång.
Scorpius nickade instämmande. Men att en Malfoy kom i Slytherin var ju inget nytt.

*Scorpius*

Scorpius nickade instämmande åt Roses svar men kände ändå ett sting i hjärtat.
Han ville göra sina föräldrar lyckliga genom att hamna i Slytherin, men ändå kändes det, inte som hans elevhem.
Han var inte listig som en Slytherin, han var inte klok som en Ravenclaw, han var inte lojal som en Hufflepuff och inte modig som en Gryffindor.
Men vad som än hände, skulle han vara med dem, även om dom var i Gryffindor och Slytherin, som var bittra fiender.
Han ruskade på huvudet och intalade sig, att han säkert skulle hamna i Slytherin.
Tåget började sakta ner och barnen stirrade ut, med näsorna tryckta mot fönstren, för att bättre se Hogwarts station.
Han kände hur Dark bet honom i fingret, men istället för att bli arg, kunde han bara inte sluta le.

*Albus*

Albus förväntade sig komma i Gryffindor, han måste!
Han skulle visa vad han kunde göra, och sluta bli retad av James, hela tiden.
Han rycktes ur tankarna om vilka buss han skulle låta James hamna i, när tåget saktade ner.
Han drog pannluggen bakom örat, och som vanligt föll den ner igen.
Han klappade lätt Hunter på huvudet, och katten smekte sig mot hans hand.
- Du kommer klara dig fenomenalt.
Hans pappas ord ekade i huvudet och han log åt tanken.
Han var glad att pappa inte blev arg, att han inte hade några krav på vilket elevhem han måste komma i.
Han gav Malfoy en medlidsam blick, och tänkte hur jobbigt det måste vara att följa traditionen, att hamna i Slytherin.
Han andades ut, medan tåget stannade helt.
Han steg upp och log strålande åt Scorpius och Rose
- Jaha, då var det dags då, och öppnade kupé dörren, till Hogwarts, till skolan som skulle bli hans andra hem.