Nessie & Renesmee (THG privat roll)

Gör inget!
Och förresten! Jag ville ju ha Seth!! Sur på dig nu.
~
Jag kollade förskräckt på Prim. Nu skulle vi uppleva det här tillsammans. Det var bättre än att göra det här med Gale till exempel. Han var min bästa vän, men han skulle inte klara ett hungerspel. Vi gick med Effie.

Du fick Gale istället
~
Jag och Kate gick efter Effie. Var jag tvungen att döda Kate?! Nej. Jag skulle fråga om vi skulle göra lite sammarbete. Effie gjorde en gest mot en dörr. Vi gick in. Snart kom Seth och Jacob.
Jag krama Jacob hårt. "Vad ska jag göra?" Sa jag genom tårarna. "Du kan göra vapen själv. Kate kan massa om giftiga växter och så. Hon kanske kan hjälpa dig. Ni kan sammarbeta." Sa han och kolla på Kate. Hon nicka. Jag krama Seth.

Vi fördes in i ett rum.
Brenda sprang och kramade mig hårt. Jag kände hennes tårar gå igenom min blus.
"Gumman det är okej" sa jag och såg på Brenda, "min lilla ängel, det är okej, lugn nu."
Brenda skakade.
"Era minuter är slut" sa en kall röst och Brenda fördes ut ur rummet, och hon skrek. Det var hemskt.
In i rummet kom Gale. Jag kramade honom länge. Jag grät och han höll upp mitt ansikte.
"Du klarar det Kate, du är stark, smart vig och kan växter" sa han.
"Men vatten då!" sa jag, jag hade aldrig varit bra på att simma.
"Kate, du klarar det" sa Gale och jag började gråta. Han kysste mig lätt på kinden innan de tog ut honom. Jag lämnades förkrossad i rummet.

Jag var lika förkrossad som Kate såg ut. Jag gick fram till Kate och krama henne. Snart skulle vi ut. Jag ville inte se svag ut. "Vi hjälper varandra. Jag hjälper dig med vatten. Vi klarar det." Sa jag. En tår åkte ner för min kind. Jag torka bort den snabbt. Var det sista gången jag såg Seth eller Jacob? Jacob var 18 Jag var glad för honom. Det var hans sista år. Han kunde inte komma hunger spelen mer. Men Seth Han var bara 7
Jag hoppades att Jacob tog hand om dom. Han var inte bra på att byta men han var bra på att jaga.

Gud får hjärnsläpp, vart ska de nu?
~
Jag kramade Prim tillbaka och torkade bort en tår. Jag hatade hungerspel. Effie såg bara äckligt glad ut, jag hade lust att slå henne med min näve, eller min fickkniv. Gale fick ta hand om mamma och Brenda, mamma var sjuk och Brenda var bara 10. Gale var 15 ett år äldre än mig. Han skulle säkert lösa det här på något sätt. Jag kanske inte såg mamma, Brenda eller Gale mer. Bara tanken tog död på mig.

Gale är väl tre år äldre? Det var vårt första år ju.
Kan det inte vara vårt andra???
~
Effie tog och hämta oss. Vi skulle till Panem nu. Vi fick gå ut. Alla stod och glodde på oss. Jag kunde urskilja Jacob han såg på mig. En tår höll på att åka ner för min kind. Jag drog en hand över innan nån han se den. Vad jag har hört så var maten på tåget någonting som ingen i sömmen hade kunnat vänta sig.

Jo, men de börjar ju om man är 12, och vi var 13, men Gale får vara 15 nu.
~
Jag stirrade ut genom fönstret och såg Brenda i Gales famn, hon såg förstörd ut. Jag ville inte se henne så.
Jag kollade på maten. Den var säkert underbar. Sån mat hade ingen i Sömmen

Okej tänkte lite konstigt.
~
Jag tappade gaffeln. Jag glömde säga en grej till Jacob. Han kunde bli med nästa år igen om han gjorde en tessert. Han fick inte göra det. Jag var den ända som hade gjort det i vår familj. Kate kolla på mig. Jag reste mig upp och gick till tåg dörren. Men den stängdes. "Ni måste öppna jag glömde en grej." Sa jag till Effie. "Tyvärr" Sa hon och log mot mig. Jag avskydde hennes leende.

Ok, din tur på det andra PRS:et.
~
Jag såg hatiskt på Effie. Prim, måste ha glömt något viktigt, annars skulle hon inte bry sig så mycket. Jag satte mig ner och började tugga hårt på maten, medans jag försökte tränga undan tanken på att döda Effie.

Jag gick till bordet igen. Hon var så... Det var frestande att slå till henne. Det ända som stoppa mig var att en full Haymitch kom in då. Jag tog några tuggor på maten. Han ramla ihop bredvid sin stol. Effie suckade. Hon gick och satte sig för att äta.