PRS mellan Medi & Shaana

Han såg in i hennes ögon och funderade. "Saknar inte din familj dig?" frågade han rakt på sak. "Jag måste ut på en resa till Italien och om du vill så kan du få åka till din familj medans jag är borta", han höjde uppfordrande på ögonbrynen och väntade på ett svar.

Hon såg på honom och hon skakade på huvudet. "Nej min herre." Hon såg ned och svalde. "Min familj dog i en brand när jag var 5 och jag levde på gatan i 4 år innan ni tog in mig." Hon såg på honom. "Så jag kan tyvärr inte komma hem." Hon log och gick fram och såg på honom. "Om ni ursäktar så tänker jag dra mig tillbaka för kvällen och jag hoppas ni får det trevligt i Italien."

(jag ska dit på fredag!)

(haha vad roligt )

Han rynkade pannan "Jag beklagar" sade han uppriktigt. Han hade aldrig funderat över varför hon satt där på gatan, en 8 åring. Han slog ihop händerna. "Då går jag och packar och jag föreslår att du gör detsamma" han gick ut ur rummet och på vägen ut log han varmt mot henne. Det kändes konstigt. Han hade inte lett på väldigt länge.

Hon såg på honom. "Det är okej. Jag har en säng och ett tak över huvudet." Hon såg på honom. "Ursäkta men vad menar ni? Ska jag packa?" Hon gick efter honom. "Jag tänker ta hand om herrgården. jag kan inte gå någonstans."

Han stannade "Varför?" frågade han och vände sig om så att han såg in i hennes ögon. "Varför kan du inte det? Du har tjänat mig bra i 10 år, jag tror nog att herrgården överlever i tre veckor"
Han vände sig om igen och började gå "vi åker klockan sex på morgonen imorgon, inga förseningar. Sov gott."

Hon såg på honom och en kall kåre spred sig i hennes nacke och hon såg ner. "Ja herre.." Hon neg för honom och återvände till köket och packade ner scones i en korg och drog fram en väldigt sliten väska och lade ner de klänningar hon ägde och två förklädde och sedan lade hon sig att sova och sov oroligt. klockan fem på morgonen vaknade hon och tog sig upp och gick tyst till trappavsatsen och såg upp.

Han hade suttit uppe hela natten och tänkt på vart han skulle börja någonstans. Han behövde leta upp Rosita, systerdottern, och han skulle nog få börja hos sin syster. Han suckade. Det vore kanske riskabelt att ta med Alice in till mitten av vampyrernas näste men det kunde inte hjälpas. Dem skulle inte våga attackera om dem visste att hon var hans.
Ja så fick det bli, han skulle åka till systern som bodde i mitten av Rom.

Hon kom upp med en ljusstake i handen och knackade på och försiktigt öppnade hans dörr. "Mästare?" Hon tassade in och såg ljuset från bransan fotfarande vara vid liv. "Ursäkta men ska jag inte packa åt er? Det är min plikt som piga."

"Tack men det är redan gjort" han gestikulerade mot en enkel ryggsäck. "jag ska bara lägga ner dessa så är jag klar" han sopade hastigt ner hela bunten i famnen och lade ner dem i camping ryggsäcken som var större än snittet. "Ska vi åka då?" han gick före ut genom dörren.

(vänta vänta. det är 1500 talet och han är adelsman med EN väska? och det tar mins 2 månader att ta sig ner till italien på den tiden))