Harry Potter NG (prs)MusicLov3r & Shaana

Medan Rose och Lucas gick före in i tågvagnen, insåg både Maia och Claire att deras lilla diskussion inte skulle komma nån vart som vanligt.
Maia och Claire är ganska olika. Maia är en plugghäst, medan Claire gör nästan alltid det i sista minuten.
Claire är en riktigt tjejig tjej, hon älskar skor och kläder och är ganska killtokig, medan Maia är inte alls så. Maia gillar mer att sätta sig och skriva eller läsa, en att börja snacka om killar och fundera vad hon ska ha på sig nästa dag.
Men trots alla olikheter är Claire och Maia bästa kompisar, även om de har diskussioner varenda dag vilket ibland kan driva Rose och Lucas till vansinne.

Så de började gå efter Rose och Lucas.
"Emh, Claire vad tycker du om Lucas?" frågar Maia, efter ett tag och pillar på sin väska som hänger och dinglar på axeln.
"Lucas? Han är väl snäll, hurså?" svarar Claire.
"Jag menar inte så"
"Gillar du honom" säger Claire glatt.
"Det är är så kul" fortsätter Claire.
"Nej, det är det inte" säger Maia, "Kom så springer vi ikapp de andra" fortsätter hon och båda tjejerna springer ikapp sina vänner

Scorpius och Tito gjorde sällskap i letandet efter Zandra, Loke och Robin. Efter ett tag hittade dem Zandra som stod och hånglade i en tom kupè (ett framsteg eftersom att dem brukade stå och hångla i korridoren) med Benjamin. "Akta så att du inte käkar upp honom!" ropade Tito och skrattade. Zandra gav Benjamin ytterligare en kyss och tog sedan ett steg bort från Benjamin. Scorpius undrade hur länge Zandra skulle vara intresserad av Benjamin. Hennes intressen brukade hålla i ca 2 veckor. Benjamin såg vimmelkantig ut och som han såg på Zandra kunde man tro att hon var en gudinna (Scorpius hade käkat tacos med Zandra förut, därför visste han att han aldrig skulle se på henne på det sättet).
Zandra gick fram och gav Scorpius en kram "Hur mår du skorpan? Du är lite röd i ansiktet" Zandra studerade honom retfullt.
"Kalla mig inte skorpan så är du snäll", sade Scorpius en aning uppgivet. Hon lade en hand mot hans kind och sade allvarligt "men jag är ju inte snäll" hon flinade och ruffsade honom i håret.
Han sträckte fram en hand och ruffsade om i hennes omsorgsfullt fixade hår. Hon tjöt till och sade "Nu är du körd skorpan" och han sade "du kanske ska fixa håret det ser ut som att du har en höna i ditt" han flinade stort och vek undan för Zandras attack.

När Rose och de andra letar efter en tom kupé passerar dem Scorpious och hans kompisar.
Rose ser Scorpious med en lätt rodnad och undrar vad som hade hänt. Hon fick en stark längtan att bara där ta tag i honom och kyssa honom framför alla, men Rose visste att det var hemligt för en anledning. De ville inte att alla skulle dömma dem och göra en stor grej av det.

Så hon tog ett djupt andetag och förskökte tänka på något annat men det gick inte så bra, så hon drog en djup suck och Claire kollade lite snett på henne.
_______________________
Men ska de mötas snart?

ja det är nog bra, Scorpius ska bara hitta sina vänner
--------------------------------------------

Scorpius vek undan för ännu en attack och ropar retsamt "men vad är det med dig hönsfrillan? Du verkar lite upprörd" han skrattar och hör ser hur Tito flinar uppskattande. Samtidigt såg Scorpius Rose gå förbi och han tappade andan, hon är var så vacker. Zandra hoppar upp på hans rygg bakifrån och han ropar överaskat till. Han kastar av Zandra och börjar springa därifrån, jagad av Zandra och lite efter dem, Tito.
12 kupèr bort stod Loke och Robin nonchalant lutade på väggen utanför en tom kupè. "Började undra när ni skulle komma..." han fick syn på Scorpius och Zandra, Scorpius utförde just en liten dans för att vika undan för Zandra och Robin skrattade högt. "Han lär sig aldrig va? Man ger sig inte på Zandras hår så lättvindigt"

"Kan ni gå lite i förväg, jag vill prata lite med Rose" säger Claire, Lucas och Maia ser misstänksamma ut, men fortsatte gå utan protester.

"Så, vem suckade du över?" säger Claire medan hon ger Rose sin Jag-älskar-verkligen-att-prata-om-personer-man-gillar-blick.
"Vadå?" säger Rose oskyldigt.
"Jag känner dig och det där är din fustrerade och om ändå suck"
"Va?" säger Rose och känner sig allmänt förvirrad som hon ibland gjorde när hon prata med Claire. Det var inte ofta hon kände så för sin allra bästa vän, men när hon började prata om bland annat killar eller försöker få ur något ur en utan att faktiskt säga det, var det sällan Rose förstod vad hon menade.
"Jo, vem gillar du. Är det Tito, det får inte vara Tito. Eller är det Benjamin"
"Nej, jag gillar inte nån av dem" svarar Rose och försöker hålla Claire borta från ämnet som snart skulle komma.
"Phu, det var nära..." säger Claire först, men innan tanken riktigt hann gro i hjärnan sa Rose istället.
"Jag blir bara så frustrerad på James och Fred" säger Rose "De är bara så, irriterande"
"Okej, så ingen du gillar eller något mer än det vanliga som har hänt?"
"Nä" ljuger Rose och tittar ner i golvet. Hon hatade att hon behövde ljuga, men det fanns inget annat val. Rose ville egentligen inte det här, men hon visste vad som skulle hända om hon berättade. Om hennes pappa fick reda på det, då var både hon och Scorpious rökta. Att hon var ihop med hennes pappas fiendes son, nej det kunde inte hända. Det var bara att bita ihop och gå vidare.

"Hörni kommer ni, det finns en tom kupé här borta" ropar Lucas och ler, och Rose skakar bort alla jobbiga tankar och sprang bort till Lucas och kupén, medan Claire sprang efter och tänkte att det måste finnas något mer än vad Rose berättade.

Efter ett tag så slöt Zandra fred med Scorpius och det var bara efter att hon hade totalt demolerat Scorpius frisyr fast som hon sade "det är ju orättvist, du har ju inte långt hå så du får inga tovor men det får jag".
Scorpius såg på sin klocka. Benjamin var inte där så Zandra nöjde sig med att totalt mosa Loke i exploderande kort och det slutade med att Lokes ögonbryn blev bort brända.
"Hörni jag måste gå nu" sade Scorpius och fick en frånvarande nickning från Zandra och Robin mumlade "kul kul".
Lite stött gick Scorpius därifrån mot Roses och hans mötesplats. Han längtade efter henne så mycket att det värkte i kroppen.

"Emh, jag måste prata med Lily om en sak" säger Rose efter ett tag.
"Om vadå?" frågade Maia.
"Emh, det är inget viktigt egentligen" svarar Rose.
"Så kan du inte ta det senare" frågar Lucas.
"Då kommer jag ha glömt det, jag måste bara gå ses om ett tag" säger Rose och går ut i korridoren.

"Tycker ni inte att Rose är lite annorlunda i år?" frågar Claire.
"Vad menar du?" säger Maia
"Jo, hon såg frusterad och nästan kär ut när vi gick förbi Malfoy och dem. Jag frågade henne om det och hon bara förnekade det" förklarar Claire.
"Men det behöver ju inte betyda något" svarar Maia.
"Och nu går hon och träffar 'Lily' utan en riktig anledning. Försköker ni säga att det inte är något som är pågång, att det skumt?"
"Något pågår säkert, men det betyder inte att det är något skumt. Och om Rose vill att vi ska veta kommer hon berätta det" svarar Lucas.
"Vad tråkig du är" säger Claire.

Rose ute i korridoren går genom tåget efter Scorpious. Hela sommaren hade hon längtat efter honom, det kändes i hela kroppen, denna varma och underbara känsla. Hela vägen till deras mötesplats log Rose, nästan så folk undrade vad som pågick.

Scorpius gick in i städskrubben som dem tillsammans hade upptäckt förra året. Mörkret svalde honom hel och han kände sig som alltid lättat när han var i mörker. Han log, befriad från alla hämningar. Han satte sig på en uppochner vänd hink och väntade.

(blev ganska kort men jag visste inte vad jag skulle skriva riktigt)

Rose öppnade dörren och där stod han, som hon hade längtat efter. Hon gick närmre och stängde dörren och slängde sig hans armar. Hon kände hans värme genom henne tunna jeansjacka och det kändes bra. Som att det var där hon var menad att vara, i hans armar, för alltid. Men det var ju inte riktigt möjligt.

Scorpius skrattade mjukt och lade armarna om Rose. Han borrade ner ansiktet i hennes mjuka underbara röda hår som också idag doftade smultron och värme.
Hon var så mjuk, så vacker. "Jag har saknat dig Weasley", han log och kysste henne på hjässan och kramade om henne lite hårdare som om han var rädd för att hon skulle försvinna, bli en illusion, som om han genom att hålla om henne kunde hålla henne kvar där i all evighet.