Privat rollspel; Bittersweet & Dragon Fantasy

Clem höjde förvånat blicken. Ironi var verkligen inte den reaktion han hade väntat sig. Han såg nu att det var en tjej som satt framför honom; mest troligast från distrikt 11, med tanke på hennes hudton. Hon hade mörkt, långt hår och mörka ögon, och såg underligt bekant ut. Hon var dessutom väldigt mager, vilket inte var oväntat men inte precis en trevlig syn, heller. "Eller hur", sade han, och höjde på ögonbrynen. Han betraktade henne några sekunder under tystnad innan han sa, "Du ser bekant ut. Har du varit med i spelen?" Men inte kan väl en vinnare vara sådär mager? Nej, det stämmer inte.

Thalia ser förvånat på honom, hans fråga om hon vart med i spelen kan väl inte vart seriös? "Nej, skulle aldrig komma levande från hornet ens engång." säger hon smått chokat över bara tanken. Fast visst man visste aldrig omständigheterna och hon var bättre än vad folk trodde henne om. "Okej, inte levande från spelen." sa hon sen och log halvt men hennes ögon såg sorgsna ut då hon tänkte på sin lillebror och hans....lillasyster? Hon tar ett djupt andetag och ser rakt på honom utan att vika med blicken från hans, han skulle få reda på det på ett eller ett annat vis och bättre att ta det med engång, "Min bror var med i spelen, samtidigt som din syster och mig har du sett från intervjuerna." säger hon och fortsätter, "Min bror dödade din syster, trevligt att träffas." med en röst utan den minsta tillskymmelse till ironi längre, bara av sorg.

(Var tvungen att ha med den meningen från chatten xD)

Clem stelnade förvånat till. Hennes bror hade dödat... Clove? Han svalde, hårt. Andas Clematis, andas. Försökte hon göra sig lustig för att få veta en karriärists svaga punkt? Nej, insåg han. Hon var ärlig, det såg han i hennes sorgsna ögon.
"Jaså", sa han långsamt. Han visste inte hur han lyckades säga någonting utan att hans röst avslöjade honom, men på något vis lyckades han. "Då måste du vara från distrikt 11. Kannibalernas distrikt, har jag hört." Han log, brett och falskt. Hans matlust hade försvunnit, men han tvingade sig själv att äta.

(I see xD)

Hon log svagt men hennes leende försvann genast vid hans ord och hennes ögon smalnade hotfullt. "Ja, jag är från 11an, men vi är inte kannibaler." sa hon så lugnt hon förmådde men handen som låg på bordet hade knutits ihop så att knogarna vitnade. Ingen och det ingen fick prata illa o hennes distrikt, hennes hem och inte om något annat hon höll kört heller för den delen. Hon drog ett djupt andetag och klarade sedan inte av att hålla tillbaka ilskan, "Ta tillbaka det." sa hon skarpt med flammande ögon.

Clem sneglade på hennes hand, som hade knutits till en knytnäve på bordet. Han insåg att det var precis den reaktion han velat locka fram. Han visste även att det var orättvist och omoget av honom att ta ut sin ilska på henne, när det egentligen var hennes bror han var arg på, men han kunde inte hindra sig själv. Nu när han hade någon annan än sig själv att skylla på, så tog han tillfället i akt...
"Ingen fara, ditt distrikts hemlighet är i säkert förvar", sade han med spelad älskvärdhet. "Men jag kan inte låta bli att undra... Äter ni människan före eller efter att personen avlidit? Jag heter förresten Clematis. Lika bra att jag presenterar mig själv, eftersom att vi antagligen kommer att ses mycket såvida du inte blir utslängd härifrån på grund av din kannibalism."

Thalia for upp från stolen, hon visste att han provocerade henne det visste hon och hon hade väldigt kort teperament. Hela matsalen hade nu tystnat och såg på dem ty hennes stol hade ramlat i marken med en skräll. "Bara så du vet så är vi inte kannibaler och jag struntar fullkomligt i ditt namn. Sen är det inte mitt fel att din syster dog, inte min brors heller. Tror du verkligen det hade hänt om spelen inte funnits?" säger hon och tar hanns orörda skål med soppa och häller över honom. Hon ler sedan älskvärt mot honom, "Brukar ni från 2an alltid gå runt blöta och utan hjärna?" säger hon men står kvar och ser på honom, han en karriärist men just nu fanns inte det i Thalias hjärna och skulle de det skulle hon ändå inte bry sig, hon var sällan rädd och dumdristig, ja det kunde hon vara.

"Okej, aouch. Det var bara en simpel fråga, ta det lugnt. Herre jösses." Clem ställde sig upp, med ljummen, gråaktig soppa droppandes från hans hår och kläder. Underbart. Nu luktar inte bara min andedräkt av den här sörjan, utan hela jag, också. Satan. Jag måste gå och tvätta av det här. Han höjde på ögonbrynen. Hon såg minst sagt förbannad ut. "Nu behöver jag ett bad, tack vare dig. Men vi ses, kannibalflickan. Försök att inte slita av någon huvudet, det vore ju tråkigt om du blev utkickad härifrån, så trevlig som du är." Han gav henne ett hånfullt leende innan han vände henne ryggen och lämnade matsalen. Han hade inte en aning om vart hans rum låg, men han skulle nog hitta. Jag menar... Hur stort kan det här stället vara egentligen? Förhoppningsvis så fanns det tillhörande badrum.

Thalia ser illsket efter honom och helst av allt skulle hon vilja skrika åt honom, slå honom eller vad som helst. Men hon behärskar sig och sätter sig ner på stolen, hon vet att hon inte borde reagera så kraftigt eftersom att det är exakt det han ville få ut av henne. Men hur skulle hon annars bli av med all den ilska hon kände som egentligen inte var hans fel. Ett par vakter kommer fram till henne och med höga röster talar de om att de inte tycker om beteendet och slösandet av mat, visste hon inte hur värdefult mat var?
Seriöst hade de sett henne eller? Ilsket lämnar hon matsalen, nu fick de ta och ge sig. Hon var så gott som skinn och ben och så undrar de om hon brukar slösa med maten?

[Kan inte minnas hur distrikt 13 beskrevs riktigt, så jag gissar mig fram. xD Sedan så behöver det väl kanske inte vara exakt som i böckerna?]

Clem sökte sig fram genom ändlösa, långa korridorer och var precis på väg att ge upp sin sökning när han hittade rätt. Hah, tänkte han nöjt. Äntligen kan jag tvätta av mig den här sörjan. På de slitna, gråaktiga dörrarna fanns det namnbrickor, och Clem hittade sitt namn utan några större svårigheter. Rummet var litet och trångt med bara en säng och ett skrivbord, och placerad på skrivbordet stod en ekorrbur. Nåja, en fågelbur, för att vara mer exakt. "Tommen!", utbrast han glatt och skyndade fram till buren. Ekorren gav ifrån sig ett upphetsad tjattrande, och Clem log brett. "Jag har saknat dig också, buddy. Det här stället suger, tycker du inte?" Clem stängde dörren, lättad över att få lite avskildhet, speciellt med tanke på att han pratade med ett djur. Han såg sig hastigt omkring i rummet ännu en gång. Nope, inget badrum. "Fy fan. Jag vägrar att dela badrum med Clash och hans illaluktande kumpaner", mumlade han. Det såg dessvärre ut som att han inte hade något vidare val, insåg han och kvävde en suck.

(Nepp, det funkar bra det ^^ xD Man får typ bara tänka mycket spartanskt och inte några överflödsgrejer xD )

Thalia som får instruktioner om att gå till sitt rum och på vilken våning rummet ligger gör dem surt till viljes, vad skulle hon annars göra? Snart finner hon dörren och skikten med namnet Thalia Greenlaw på. Hon öppnar dörren och ser sig om. Rummet är litet och har endast en säng och ett skrivbord. Men rummet är helt och rent och det var hon inte van vid. Deras ruckel där hemma var lappat och det blåste igenom och inte tätat ordentligt så det regnade in på sina ställen. Deras hela ruckel kanske var som två sådana här rum och då tog vedspisen den mesta av platsen och deras sängar var inträngda i hörnen. Hon la sig uppe på sängen och känner att madrassen är tunn men ändå bättre än den hon hade haft i 11an. Och helt utmattad av allt faller hon snart i en djup mycket oroad sömn om hennes broders död och killen hon mött som häller vatten på henne och sjunger nationalsången.