Mitt nya liv i trollkarlsvärlden <---- NY

Den är superbra!
Jag ska tagga en av mina kompisar att också läsa den!
lunalovegood!!

Bra! Undrar om hon kommer att hamna i Ravenclaw om hon får börja på Hogwarts? Tyckte att det var lagom längd på kapitlet!

Awesome!!!!

När kommer dt mer? Jag vill inte stressa

Tack, åh va snäll du är



Kände också att det var bra längd Om hon hamnar i Rawenclaw får man se Som du kanske har märkt så har jag inte avslöjat hennes namn ännu heller. : )



Kul att du gillar den!
Jag vet faktiskt inte, känner mig lite sugen att skriva nu men min psykologibok ligger och tittar argt på mig från soffkanten

Soffy, Matilda weasley och Yoshifriend ♥ tack till er också ♥

Jätte bra! du är bara BÄST! Nej det är du inte du är BÄTTRE ÄN BÄST!!!

Tack för att du taggade mig! Jag är fortfarande i London, ska läsa när jag kommer hem! Låter awesome.

Ok! Den är awedome! Du måste läsa!

Lillan Potter
Marsvinsälskaren
Fairy Tale
Minihäst
Matilda weasley
Soffy
Yoshifriend ♥


En liten fortsättning på kapitel 1
Kapitel två kommer förhoppningsvis bli längre och matigare

Jag spände vaksamt öronen och tittade på ett tomt spår. Som när på ett milt hoande hördes inte ett knyst. Vad betydde egentligen allt det här? När jag övervägde vad som kunde ha hänt kändes det mest logiskt att jag på något sätt slagit huvudet i marken. Kanske låg jag medvetslös och fantiserade om allt det här?
På en vägg bredvid mig satt en liten utåtbuktande skylt med vita bokstäver. 9 ¾. Samma sak stod på en stor röd skylt snett över mig. Jag föreställde mig hur ett svart-rött lok tuffade in på spåret och hur uggleburar, koffertar och nya elever nervöst letade efter något att dela sin kupé med.
Det var den 10 september idag, det betydde att det var 9 dagar sedan Hogwarts expressen hade fört alla elever till skolan. Jag började söka efter det dova hoandet och hoppades på att få syn på en uggla men den hade antagligen gömt sig på något mörkt och mysigt ställe. Plötsligt såg jag en lång mörk gestalt komma gående på avstånd.
”Ursäkta?”, ropade jag. Mannen tittade undrade på mig med ett kalla, grå ögon. Han såg lustig ut i sin mantel, som var så stor att änden på den släpade i marken.
”Ja?”
”Jag undrar när Hogwarts expressen går?”
”Den går inte idag, men om du skall till Hogwarts kan du åka med Hogsmeade expressen , den går via skolan” förklarade mannen. ”Men den går först om fyra timmar”.
”Jaha, ojdå!”, utbrast jag. ”Inte alls som i Stock…jag menar hemma”.

En känsla av upprymdhet blandat med rädsla hade börjat gro i bröstet på mig, som ett frö som höll på att slå rot. Det måste betyda något att just jag tagit mig igenom spärren; det var bara häxor och trollkarlar som kunde det. Men om jag nu var en häxa och allt det här stämde, varför hade jag aldrig fått reda på något?
I väntan på att tåget skulle dyka upp öppnade jag min väska och tog på mig skoluniformen. Med den skulle jag i alla fall passa bättre in på tåget och på Hogwarts om jag nu tog mig så långt.
Jag drog med handen över Rawenclaws emblem och bände upp Harry Potter och halvblodsprinsen ur väskan. Harry.. Voldemort... hade allt verkligen hänt på riktigt eller var det bara en saga i trollkarlsvärlden också?
Allt det nya blev för mycket för mig och stora salta tårar rann ner för mina kinder.
Jag hade aldrig någonsin bett till Gud förut; inte så konstigt då jag inte ens var troende, men just då kändes det rätt.
Jag önskade hårt, sådär intensivt så att det känns som att det brusar i huvudet, att allt – precis allt skulle vara på riktigt; och inte bara trollkarlsamhället.

Awesome!