Privat rollspel mellan Luna_rav och YoshiFriend <3

Zaro:
Jag tog ett djupt andetag, innan jag började.
En efter en tog jag snabbt på knivarna, och kastade iväg dom, mot mitt mål som var en tyg docka. En efter en satte borrade om sig in i tyget. Jag virvlade runt, på mattan jag stod, och var nu helt inne i det jag gjorde utan att bry mig om de andra runt om mig. Ljuden försvann och jag koncentrerade mig till det yttersta, att alla knivar skulle komma perfekt. Plötsligt slant min uppmärksamhet, av någon som hade ramlat, och en kniv jag hade i handen, kastade jag iväg utan att titta egentligen vart.

Jag tappade helt kontrollen för att titta på den som rammlat, men efter ett tag gick det upp för mig att jag inte kunde tittade på dom för länge, på grund av att datan kunde stängas av och allt arbete skulle försvina. Jag tittade upp på den stora skärmen och gick vidare. Efter en liten stund, som kändes som ungefär en halvtimme gick jag till knivarna.

Zaro:
Som tur var, träffade kniven väggen, utan att skada någon person. Jag skyndade mig att hämta den.
Snart var alla knivar i bältet slut, och jag tänkte gå vidare till nästa station, där man lärde sig att göra snaror för att fånga djur i. Det satt redan en kille där, och jag slog mig ner på en liten bänk mitt emot honom. Killen tittade inte upp på mig, utan hade fullt upp med att knyta en avancerad snara. Wow, tänkte jag när jag såg honom arbeta. Han var verkligen duktig på det här området.

Jag tog upp några knivar och siktade... Mina tankar skulle inte få förstöra för mig nu. Jag tittade mördande på dockorna och kastade en kniv som hamnade mitt i hjärtat. Jag snurade runt och kastade en till, som hamnade på huvudet. Jag hoppade upp en gång och siktade i luften. Kniven träffade hjärtat på den här dockan också. Jag bromsade farten och la undan knivarna. ''Eh jag värkar kunna klara det här bra'' Tänkte jag och gick för att träna min kondition. Det fanns en lång sträka som jag tänkte köra 40 sekunder ungefär... vilket var riktigt jobbigt. Men jag var tvungen att öva så mycket jag kunde.

Zaro:
Försiktigt och lätt tvekande började jag följa instruktionerna till den allra lättaste snaran. Allt mana behövde var ett 50 centimeter långt rep.
Trots de lätta instruktionerna, gick det in te så bra. Och när jag en liten stund senare betraktade mitt verk, såg det ut som en trasslig bit snöre, helt oanvändbar. Jag suckade tungt, jag skulle nog få sitta kvar här en stund.

Jag sprang nåra gånger så att jag kunde klara 40 sekunder.Efter en lång stund gick det och jag gick och drak lite vatten. Jag tittade ut bland alla tävlare och fick en liten känsla om hur jag skulle kunna vinna? Jag kanske bara behövde klättra upp och slingra mig i träd... då kanske jag klarar dom två veckorna...

Zaro:
Jag såg hur en tjej tittade runt bland alla deltagarna, och jag gjorde samma sak. Runt om mig tränade massa deltagare, de verkade ganska duktiga. Modfällt återvände jag till min snara. Efter ett tag hade jag faktiskt lyckas göra en snara. Nöjd gick jag iväg till kamouflerings stationen.

Jag hoppade upp från pallen och bestämde mig för att träna lite till. ''Ja, juste... jag måste ju kolla mat förgiftningen på datorn.'' Jag gick snabbt mot en ut av maskinerna och började skriva fram lite ställen i skogen som det värkade troligt att ha mat på. Efter det gick jag till en bänk där det stod massor ut av bär. Jag stoppade ner en ut av bären i glaset och såg att en tjock dimma spred sig. Jag vifftade bort den
och provade några andra bär.

Zaro:
Det gick sådär, men ändå helt okej. När jag var klar på stationen en halvtimme senare, gick jag fram till där man kunde fäktas med kniv. När kamper var en av mina svaga punkter, och jag visste att jag var tvungen att öva på det. Ingen annan än jag var där för tillfället, och jag hopades att det skulle komma en snart.

Jag log lite snätt och förstod att det inte var någon mening att äta några ut av bären. Jag märkte att det snart var dags att avsluta och imrogon skulle dom på förhöret. *Suck* Varför ska dom ha ett litet smått förhör för de? Vad är vi för märkvärdiga. Om bara ungefär tjugo minuter skulle de stoppa träningen och vi skulle få gå tillbaka till våra rum.