Gatubarnens överlevnad

(Hahaha xD ^^ ja precis ;P Okidoki )

Fredrika eller ja Fredrik som hon kallade sig går iväg till marknadsplatsen. En dag som denna då solen sken på den klarblå himelen och fåglarna kvittrade och det dessutom var marknadsdag kunde man tjäna mycket. Hon visslade muntert där hon gick från Londons gränder ut i det ännu sparsamt fulla torget där marknadstånden börjades att sätta upp denna tidiga dag. Hon slog sig ner i godan ro vid en fontän och tuggade i sig ett äpple, som råkat hamna i hennes ficka då hon passerat ett stånd. Hon slöt ögonen och värmde sig i solen medans hon väntade på att folk skulle börja att komma och hon skulle kunna tjäna pengar, och folks fickor händelsevis skulle tömmas.

Jack vaknade av en dusch. Ur ett av fönsterna ovanför honom hade man hällt ut dagens tvättvatten. Han befann sig inte i stadens finaste områden utan snarare tvärtom och han hade haft svårt för att hitta någonstans att sova men tillslut hade han funnit en något sånär folktom gränd där han kände sig säker. Nu dock hade slummen börjat vakna till liv och Jack dyngblöt som han var tackade för solens värmande strålar som snart skulle få honom torr igen. Med ett ganska glättigt humör började han gå med nästan hoppande steg emot marknaden.

Marknaden började långsamt fyllas med folk mestadels tjänare, som var ute i ärenden till sitt husfolk. Men även rikare herrar och damer som var ute och spatserade i det soliga vädret.
Hon hoppade upp på fötter och kastade iväg äppelskrutten, bäst att började med dagens förtjänster innan någon annan gjorde det.
Hon hoppade upp på fontanens kant, det röda håret lyste i solskenet, de gröna ögonen glittrade och leendet var vitt i det solbrända ansiktet.
"Gott folk, gott folk, se hit." ropade hon viftade med kepsen i sin hand för att påkallade sig folkets uppmärksamhet och drog fram en kortlek ur bakfickan på sina trådslitna byxor.

Han hade alltid gillat marknaden. Dess lukter, alla ljud och framförallt alla människor som fyllde det stora torget. Det fanns allt ifrån sådana som honom, de som inte ägde ett öre till dem som hade mer än vad dem behövde. Han föredrog det senare. Med sina skuttande steg gick han mellan stånden och hittade efter en stunds sökande vad han letade efter. En mycket tjock kvinna med ett ganska strängt utseende stod och sålde bröd. Han hade träffat på denna kvinna förut och hon kände igen honom. Hennes annars stränga ansikte lös upp i ett leende och hon vinkade honom till sig.

Sedan började hon sina trix, hon lät dem se korten och trollade bort dem framför deras ögon fast hon i själva verket gömde den i skjortärmen. Hon hade laggt kepsen på marken och mynten klirrade in, hon fick applåder och glada leenden till svar och bugade. Sedan började hon trolla fram mynt ur öronen på folk, hon kunde verkligen sin sak att showa och leka magiker. Lite här och lite där flög hennes snabba fingrar ner i fickor och fick tag på ett och ett annat som hon gömde i kläderna. Fler folk samlades runt henne och hon underhöll dem i den nu gassande solen, log och skrattade med dem, hon älskade verkligen att de alla trodde hon var en pojke.

((Vet att det inte är så bra men har lite fantasistopp.))

”Här.” Sade kvinnan och stack till honom en brödbit.
Jack log tillbaka och gav sig längre in på marknaden. En stund stannade han till och roade sig med att kolla på när en äldre pojke lurade pengar av de som var lättlurade nog. Samtidigt så smög hans kvicka händer ner i mans ficka medan de krockade lätt. Jack bad mannen om ursäkt och gick därifrån några slantar rikare.

(Lungt det ^^)

Fredrika såg den lille pojken i folkvimlet som samlades runte henne och log lite, han var duktig. Hon fångade pojkens blick och nickade mot en skock pladdrande flinittrande kvinnor i stora klänningar och fulla börsar.
Hon drog åter uppmärksamheten till sig och visste snart att det snart var slutet på showen då de flesta skullehem och äta och hon gjorde ett till försök för att hon skulle få in mer pengar och då den okände pojken med.

Jack kunde inte missat pojkens menande blick på de alldeles för fina, fnittrande damerna vilket gjorde honom innerligt nyfiken på pojken med det röda håret men samtidigt misstänksam. Han hade förut sett hur gatupojkar blivit lurade och efter det hamnat hos polisen. Även om han inte förstod pojkens avsikt med att lura honom vågade han inte ta chansen att bli av med en hand eller hängd. Istället begav han sig in i folkmassan som trängdes bland stånden igen och snappade åt sig en fin näsduk från en herre i en alldeles för hög hatt.

Fredrika himlade med ögonen, hur kunde pojken låta ett sådant tillfälle gå honom ur händerna? hon suckade, men kanske pojken var själv? han kanske misstrodde stora pojkar som utnyttjade de mindre? Jo, visst gjorde hon det med, hon hade krävt honom på hälften om han inte gett henne det skulle hon slå honom tills hon fick det.
På så sätt var hon som dem, men hon skulle aldrig ta allt, det var ju trots allts pojkens jobb med.
Slutligen skingrades folkmassan och Fredrika räknade leende ihop sin inkomst, hon hade tjänat och även stulit in en hel del. Men nu skulle hon leta reda på pojken, han gjorde henne nyfiken.
Hon paserade ett munkstånd och köpte två varma nygräddade munkar. Just idag kände hon sig mycket tillfreds med livet och hon hade tjänat ihop mycket att hon skulle kunna bjuda honom.
Tillslut får hon syn på pojken med det ljusa håret och hon kommer ikapp honom, "Hungrig?" säger hon leende och sträcker fram en av munkarna.

Jack kunde inte tro det. Pojken stod framför honom med en alldeles underbart doftande munk som han erbjöd till honom. Han hade aldrig smakat en sådan dyrbarhet själv men hade åtala gånger stått och kollat på dem och alla som sett så tillfredställda ut då de tagit det första bettet. Pinsamt nog kurrade hans mage högljutt och med en våldsam nickning nästan ryckte han munken ur den äldre pojkenshand. Han brydde sig inte längre ifall pojken skulle göra honom illa bara han fick smaka på den nästintill juvel munken var för honom.