Vampire lady (privat)

Hon gav henne mer mat och putade ut en stor balja i trä och började fylla den med vatten och en del varmvatten som stod på spisen för att göra vattnet jumet. Hon såg sedan på kvinnan. "Kliv av den där och sätt dig här. Du ska bli ren nu. Min husonde vill ha rent tjänstefolk."

Adriana klev tveksamt ur klänninen som hon lämnade i en hög på golvet och såg tveksamt på tunnan innan hon klev i. Hon kände förskräckt att det var varmt, men behagligt varmt, skulle man bada i varmt? Tänkte hon och satte sig tillslut lydigt ner och gjorde ingen annsats till att dölja sin kropp, den var ärrad det visste hon. Dels från männen från gårdagen och dels från den gången hon blivit piskad offentligt för att blivit tagen på bar gärning då hon stulit en limpa. Det var för någon vecka sedan och vissa var fortfarande färska och hade spruckit upp, de flesta missfärgade eftersom de varken var rengjorda eller omlindade.

Kendra såg förfärat på kvinnan och tog en trasa och blötte den i kalt vatten och började att tvätta hennes sår och såg på henne. "Vad har du ställt till med?" Hon reste sig upp och gick ut ur rummet och kom tillbaka med en blå klänning och ett förklädde och såg på henne. "vad är ditt namn?"

Adriana mötte inte kvinnans blick, för hur skulle hon förstå? Att ibland måste man göra saker man inte ville för att överleva. "Stulit, piskats och blivit våldförd." mummla hon tyst fram, och var berädd på att få lämna huset genast, hon var glad att hon fått mat iallafall.
Hon såg upp på den vackra blå klänningen, en sådan som tjänstefolk till rika hade. "Adriana" sa hon tyst och drog fingrarna genom det långa, blonda och nu rena håret, hela hon var ren.

Hon drog upp henne och torkade henne försiktigt och drog på henne klänningen. "Såja. Men du måste ha flätat hår." Hon gjorde en snabb fläta och såg på henne. "Nu måste du säga till herrn vem du är och du ska jobba åt honom."

Adriana nickade, och drog fingrarna längst det rena fina tyget. Men kvinnans ord gjorde henne nervös, säga vilken hon var? Hon visste inte vem hon var, hon hade inte ens något efternamn då hennes föräldrar var döda när hon föddes och hon rymde från barnhemmet runt sexårsåldeern och hade sen dess levt ett okristligt liv på gatorna.
"Okej, kan du visa mig till honom?" säger Adriana nervöst till kvinnan.

"Kalla mig Kendra för det är mitt namn." Hon log och nickade och började att gå och gick ut i korridoren och började gå mot en dubbeldörr. "Han vill ha sitt te om kvällarna." Hon log svagt.

Adriana nickar och ser på Kendra så hon nämner te, te på kvällarna alltså tänker hon och lägger det på minnet, hur man gjorde te fick hon lista ut sedan. "Är det här han är?" säger hon undrande och ser på dubbeldörrarna.

Hon nickade och öppnade dörrarna och gick in och neg för ett skrivbord där en man satt och såg sedan över axeln. "Jag gjorde som du sa. Du har en ny piga." Hon lämnade rummet och stängde efter sig.

Adriana såg nervöst på mannen då Kendra försvann och lämnade henne ensam. Mannen såg granskande på henne och hon slog nervöst ner blicken. "Namn." sa mannen och Adriana viskade fram hennes namn, och sedan förhörde han sig om hennes tidigare liv, familj och jobb. Eftersom inte något av det existerade och hennes tidigare liv inte var något att ha blev förhöret kort.