Larry Stylinson

Nämen tjäna

Jo asså det är lite konstigt att dom sover så mycket. Men annars är det braigt.

Bra

Bra!

Bra

Undrar när dom kommer att drabbas av uttorkning på grund av alla tårar. Men bra.

Superbra! älskar sättet du skriver på! kommer det hända något mellan Harry och Naill....? X) tänkte på kramen?

Niceigt (Världens skummaste stavning på det ordet)kapitel.

Får väl helt enkelt hoppas att du har fel.

Ja, men det skulle ändå vara roligt med lite spänning...

När Louis har sovit en timme bestämmer jag mig för att väcka honom.
-Louis, viskar jag.
Han rycker till, men han vaknar inte.
-Louis, säger jag lite högre.
Han öppnar ögononen och sträcker på sig.
-Sömtuta, säger jag och skrattar.
-Hur länge sov jag? frågar han och gäspar stort.
-Typ en timme, säger jag och hjälper honom att resa sig upp.
Han hoppar upp i mitt knä och drar filten över sig.
-Vad gör du? skrattar jag.
-Jag vill mysa, gnäller han.
Jag flyttar lite utåt så att han kan sitta på sätet brevid, men ändå väldigt nära mig. Han böjer sig framåt och kysser mig, jag besvarar den och smeker hans hår.
-Jag tröttnar aldrig på det där, säger han och tittar förförande på mig.
-På vadå? frågar jag och min hand letar sig under hans tröja.
-Att kyssa dig, viskar han och drar mig mot honom.
Jag smeker hans rygg intensivt medan vi kysser varandra snabbt och hårt. Jag känner hur någon tittar på mig så jag sneglar framåt i bussen. Alla de andra killarna sitter och stirrar häpet på oss. Jag ler och kysser Louis hårdare.
-De är avundsjuka, säger han och fnissar.
-På mig, flämtar jag och trycker in honom mot fönstret.
-Varför på dig? frågar han och kysser min hals.
-För att de inte får hångla med den sexigaste personen i hela världen! säger jag och söker hans läppar igen.
Jag känner hur han rodnar, han blir kokhet.
-Louis, du är sexig! säger jag och börjar kyssa hans hals.
-Jag tycker inte det, mumlar han och smeker min kind.
-Men det tycker resten av världen, säger jag och skrattar.
Han säger ingenting utan kysser mig bara hårdare och intensivare.
-Ta det lugnt där bak! ropar Zayn tillslut.
-Vi tar det lugnt! ropar Louis och tittar på mig.
Jag skrattar, bara Louis kan få för sig att ropa något sådant.
-Det verkar gå hett till! ropar Niall och skrattar.
-Du, vi hånglar bara lite lätt nu! ropar Louis och skrattar.
-Det kan bli mer intensivt, ropar jag och kysser Louis igen.
De andra killarna skrattar, jag och Louis ler mot varandra och fortsätter kyssas.
-Vi ska stanna och äta om en minut, ropar Liam och tittar bak.
Jag slutar kyssa Louis och ler mot honom istället.
-Du är riktigt sexig Harry! viskar Louis i mitt öra.
-Louis, om det är någon här som är sexig så är det du! viskar jag tillbaka.
-Nej, säger han och rodnar.
-Sluta rodna så fort jag säger att du är sexig! utbrister jag.
De andra killarna tittar bak i bussen, jag låtsas inte om de.
-Jag tycker att du är den sexigaste människan som vandrat på denna jord, kvinna som man! säger jag och tar tag i hans haka.
Louis rodnar ännu mer och försöker titta bort.
-Och jag tänker säga det så ofta jag kan, för du måste lära dig inse att i mina ögon är du perfekt!
Han tittar på mig och ler.
-Tack, viskar han och kramar mig.
Jag kramar honom hårt och smeker hans rygg.

Vi stannar för att kunna äta i bussen i lugn och ro. Jag och Louis sätter oss med de andra längre fram i bussen.
-Ska alla ha kyckling? frågar Zayn.
-Jag ska ha det i alla fall, säger Liam och tittar på oss andra.
Jag och Louis nickar, Niall tittar fundersamt på Zayn.
-Kan jag få en stor sallad också? frågar han.
-Alla får det, säger Zayn och skrattar.
Niall lutar sig belåtet bakåt och blundar.
-Om hur lång tid är vi framme? frågar jag.
-Det hade du vetat om du inte hade varit så upptagen med att ha tungan i Louis hals, skämtar Zayn.
Alla börjar skratta och jag är nära att börja gråta, det var länge sedan jag skrattade så mycket. När vi har lugnat ner oss försöker jag igen.
-Om hur lång tid är vi framme?
-Vi är framme om ungefär en timme, säger Liam och gräver fram en vattenflaska ur hans väska.
Maten kommer fram till oss och vi äter fort, det är riktigt gott.
-Jag är säker på att folk tror att vi äter oxfilé varje dag och sånt, säger Niall med munnen full med kyckling.
-Men vi sitter här i en turnébuss och käkar kyckling och sallad, säger Louis och börjar skratta.
-Hellre det här än oxfilé och klyftpotatis, det här nästan godare! säger Zayn och tar en stor klunk ur sin vattenflaska.

Efter maten sätter jag och Louis oss längst bak i bussen igen, de andra killarna bad oss att om vi skulle hångla skulle vi sitta där. Jag sitter och smeker Louis hår, han ligger i mitt knä igen. Louis har varit nära att somna ett par gånger men jag har gjort allt jag kan för att hålla honom vaken.
-Sov du inte inatt? frågar jag.
-Jo, men inte mycket! gnäller han.
-Varför inte? frågar jag tålmodigt.
-Jag tänkte på...börjar han.
-På vadå?
-Oss, viskar han.
-Vad tänkte du på då?
-Jag tänkte på hur vi ska gå ut med att vi är ett par, säger han snabbt och blundar hårt.
Det har jag inte tänkt på alls, det känns som att hela världen vet om att jag och Louis är så fruktansvärt kära i varandra.
-Hur tycker du att vi ska göra? frågar jag honom.
-Jag tänkte att vi kunde säga det till några journalister, så fixar de resten! säger han och tittar på mig.
-Eller så säger bara kysser vi varandra eller så offentligt, säger jag och skrattar.
Han börjar skratta han också.
-Det var en bra idé, jag tycker vi kör på den! säger han och borrar in sitt huvud i min mage.
Jag fortsätter att smeka hans hår.
-Tänk att igår hade vi ingen aning om att den andre kände såhär för oss, säger Louis.
-Jag vet, och idag hånglar vi som galningar i turnébussen.
Han skrattar och börjar kittla mig lätt.
-LÄGG AV, skriker jag och skrattar.
Jag börjar kittla honom och han kiknar av skratt. Vi hamnar i ett vilt slagsmål längst bak i bussen, jag har övertaget och sitter på honom samtidigt som jag kittlar honom.
-Jag ger mig, flämtar han.
Jag tittar misstänksamt på honom innan jag böjer mig ner och kysser honom mjukt. Han drar ner mig mot honom, jag tittar på Louis och ler. Det som var ett slagsmål för femton skeunder sedan, har nu blivit en romantisk stund. Det är en av de många sakerna som gör att jag älskar vårat förhållande, och det har bara pågått en dag. Precis när jag ska böja mig ner för att kyssa honom igen ropar Niall framme i bussen.
-VI ÄR FRAMME STRAX!!
-Har det gått en timme? ropar jag.
-Nej, men det gick fortare än vi trodde, ropar Zayn.
Jag reser mig upp och suckar högt, jag ville vara kvar på bussen och mysa med Louis.
-Jag vill inte heller gå av, säger Louis som om har läst mina tankar.

Vi kommer in i arenan där konserten ska vara, den är riktigt stor.
-Det här kommer bli grymt! säger Niall och tittar på scenen med stora ögon.
-Det bästa är att det är slutsålt, säger Liam och gör en high-five med Zayn.
Jag står och tittar på scenen, rädslan för att göra bort mig kommer krypande. Jag stirrar på scenen, och sedan på den stora yta där publiken ska stå, alla människor som kanske kommer titta på mig när jag glömmer texten. Helt plötsligt känner jag mig illamående.
-Vad är det Harry? frågar Louis.
-Inget, svarar jag och sväljer klumpen i halsen.
-Jag ser att det är någonting, säger Louis och tar tag i min arm.
Jag tittar på honom länge, försöker bestämma mig för vad jag ska säga.
-Tänk om jag gör bort mig, viskar jag till slut.
Louis tittar ner i backen, jag vill bara omfama honom och gråta i hans famn.
-Kom, säger han och tar tag i mig.
Vi går till korridoren med våra loger, Louis drar in mig i sin och stänger dörren.
-Varför tror du att du kommer göra bort dig? frågar han mig och går fram till spegeln.
-Jag vet inte, det har inte känts bra när vi har repat! säger jag och känner en tår rinna ner för min kind.
-Jag har inte märkt något, mumlar han och går fram till mig.
-Tänk om jag inte är redo för en stor turné! utbrister jag och tårarna sprutar.
-Harry, om någon i bandet är redo så är det du!
-Men jag orkar inte med all press!
-Harry, om du någonsin skulle göra bort dig står vi andra bakom dig och ser till att skadan blir så liten som möjligt!
Jag sjunker ihop på en stol och lägger huvudet i händerna, jag orkar inte bry mig om att tårarna rinner. Louis sätter sig brevid mig, han gör ingenting, han bara sitter där.
-Vill du ha något? frågar han efter ett tag.
Jag skakar på huvudet.
-Nej, det är lugnt! säger jag och torkar tårarna.
-Ska vi gå ut till de andra igen? frågar han och lägger sin hand på mitt knä.
Jag nickar och reser mig upp, jag orkar egentligen inte men det är bara att gå ut och vara som vanligt.
-Är du säker på att du orkar?
-Det är lugnt.
Vi går ut till scenen igen och möter de andra killarna.
-Vart tog ni vägen? frågar Zayn förvånat.
-Harry var tvungen att andas lite, svarar Louis och ler varmt mot mig.
-Vill du berätta? frågar Liam.
Jag säger ingenting, jag vet inte vad jag ska svara.
-Om inte du berättar gör jag det, säger Louis och tar tag i min hand.
-Berätta du, viskar jag och klämmer hans hand.
-Harry är rädd att han ska göra bort sig och göra alla besvikna, säger Louis och tittar på mig.
-Varför det? frågar Niall och tittar häpet på mig.
-Han tycker att det har gått dåligt för honom på repen, svarar Louis.
-Det har jag inte märkt, säger Liam allvarligt.
Jag känner hur nära jag är att börja gråta igen.
-Asså, jag vet inte om jag är redo för det här! utbrister jag och tårarna kommer.
De andra killarna står tysta och tittar på mig. Louis drar in mig i hans famn, jag börjar gråta ännu mer.
-Harry, vi älskar dig och om någon av oss är redo för det här så är det du! säger Niall i ett försök att trösta mig.
-Jag sa ju det, viskar Louis och lägger sitt huvud på mitt.
-Det är bara det att du har så höga krav på dig själv, fortsätter Zayn.
-Om du inte har satt alla toner perfekta är du missnöjd, medan om vi andra missar tio är vi missnöjda! konstaterar Liam.
Jag gräver mig in i Louis famn ännu mer, det är det ända stället där jag känner mig trygg för tillfället. Louis böjer sig ner och drar ner mig på golvet, jag försöker kravla mig fast vid honom men han lyckas slita sig loss.
-Harry, vi står upp för dig vad som än händer! säger han och sätter sig på huk.
Han smeker min rygg och tittar på de andra killarna.
-Om det blir för mycket måste du säga till, så att vi kan göra något åt det tillsammans! säger Zayn och böjer sig ner han också.
-Men ni tycker ju inte att det är för mycket, snyftar jag.
-Jag gör det, säger Niall och rufsar om mitt hår.
-Jag med, säger Liam.
-Det blir för mycket för oss alla ibland, säger Zayn och klappar mig på armen.
-Du behöver inte skämmas Haz, det har varit ganska mycket för oss båda de här två dagarna! säger Louis och kysser min panna.
-Men nu ska vi gå ut och ha riktigt roligt ikväll, säger Niall och tar tag i mina händer och drar mig upp.
Jag torkar tårarna och ler, de hade rätt.
-Ni är bäst, mumlar jag och tittar på de.
De ler stort mot mig allihop, jag torkar en sista tår och ler tillbaka.