Sirius Blacks dotter

Du skriver väldigt beskrivande och bra, jag kan precis se det framför mig! Längtar efter fortsättning

Jättebra!

Jätte bra skrivet

Åååh, ni är så himla snälla!
Jag är så tacksam, utan er skulle jag inte fortsätta, jag lovar .
Kanske, kanske det kommer ut en till del ikväll, annars lovar jag att det kommer imorgon.
Tack för allt, ni förstår inte hur mycket det här värmer mig ♥♥♥

Jaa en till ! Har ju skit tråkigt nu ! ♥

Lellilola: Stressa inte, och känn att du måste, men vill jätte gärna ha ett nytt kapitel För du skriver as-bra!

Kapitel 3:

Jag stirrade på konduktörens tidning, på bilden av den galne mannen som skulle föreställa min pappa.
”Sirius Black? Mördare? Vem är det?” undrade pojken.
”Han dödade tretton oskyldiga mugglare och en trollkarl.” viskade jag med darrande röst.
”Japp, det stämmer, Miss.” teaterviskade konduktören.
”Det sägs att han gjorde det med hjälp av en enda förbannelse. En enda.”
Jag rös ofrivilligt och svepte min lila kofta tätare om mig.
”Nu är han på fri fot. Den första som någonsin rymt från Azkaban. De du.” fortsatte konduktören.
Pojken tittade en lång stund på tidningen. Han såg inte rädd ut, bara undrande och förvirrad.
Jag, däremot, kände mig så rädd att jag helst av allt ville lägga mig ner under den där tjocka yllefilten på min säng. Det gjorde jag inte.
”Nästa stopp: Den läckande kitteln!” vrålade konduktören. Han baxade ner min och pojkens koffert från hyllan.
Under stånk och stön bar konduktören koffertarna
hela vägen in på en sjaskig bar, som jag antog måste vara ”Den läckande kitteln”.
”Harry! Så trevligt att se dig!” utropade en tjock liten trollkarl så fort vi stigit över tröskeln.
”Jag är Cornelius Fudge, trolldomsministern.
Och vem är den här unga damen?” fortsatte han.
”Åh, Sil… Evangelin White, Sir.” mumlade jag.
”Trevligt att träffas!” log Fudge.
I ögonvrån sneglade jag på Pojken, som jag antog måste vara Harry Potter. Mamma hade berättat allt om vad som hände den där natten 1981, men jag visste inte hur han såg ut. Bara att han hade korpsvart hår, gröna ögon och ett ärr i pannan.
”Harry! Harry Potter! Jag visste de hela tiden!” hojtade konduktören. Nu förstod jag varför Harry hade försökt släta till håret över ärret så desperat. Han ville nog inte ha så mycket uppmärksamhet och, ärligt talat, jag förstod honom.
”Då borde väl ni gå och lägga er nu, Miss” mumlade den tandlöse värden.
”Ni får rum nummer 25. Till vänster om rum nummer 24” fortsatte han.
”Okej, jag tror jag förstår.” muttrade jag och baxade med mig kofferten upp till rummet.
Det var ett hemtrevligt litet rum, med mörka tapeter och en stor himmelssäng. En liten brasa sprakade i ett hörn. Det kändes nästan som mitt rum hemma.
Jag bytte om till min pyjamas och klättrade upp i sängen. Lakanen luktade citron. Det kändes ganska härligt. Lakanen hemma luktade bara… Hemma.
Jag somnade så fort jag lagt huvudet på kudden.

”Jag springer genom en mörk skog. Träden kastar hotfulla skuggor över mig och flera gånger snubblar jag över trädrötter.
Jag är förföljd av en stor svart hund som morrande rusar fram med rest ragg.
Plötsligt faller jag ner i en tjärn. Vattnet omsluter min kropp och näckrosrötter trasslar in sig i mina fötter. Jag kan inte andas och kämpar febrilt för att komma upp.
När jag tillsist når vattenytan ser jag att hunden inte längre är en hund utan en man med bortvänt ansikte...”

Jag vaknade av att jag gallskrek. Ljudet torterade mina öron, det skar igenom mörkret som en kniv.
Jag satte händerna för öronen tills min mun inte längre utstötte det förfärliga ljudet. En varm droppe föll ner på min handflata.
Förvirrad förde jag handen till ögonen. Jag grät.
Grät? Det var inte likt mig. Jag hade aldrig gråtit av en mardröm förut och, tro mig, jag har haft många i mitt liv. Jag har bara vaknat, förlamad av skräck och inte kunnat röra mig på ett tag, eller så.
Den här gången vaknade jag av att jag grät.
Det var så olikt mig att det nästan var skrattretande.

Klockan var (enligt en otroligt irriterande väckarklocka på nattduksbordet som sade saker i stil med ”Tidigt i säng och uppe med tuppen, så blir du rik, frisk och klok på kuppen!”) halv sju, så jag gick och började gräva i min koffert efter något bra att ha på mig.
Jag bestämde mig för en T – shirt med ett tryck som föreställde en knallrosa pygmépuff, ett par jeans och gympaskor. Sedan satte jag upp håret i en slarvig
jag-bryr-mig-inte-knut och som kronan på verket tog jag på mig min medaljong. Det är det enda minnet (som inte är förstört av att han sitter i fängelse)
jag har av pappa. En stor repig guldmedaljong med ett foto på mig, mamma och pappa inuti sig. Det är bara jag som kan öppna den.
Vill ni veta lösenordet? Tyvärr ger jag inte ut det bara så där.
Jag kastade en snabb blick i spegeln. Perfekt.

”God morgon, Miss. Sovit gott?” frågade värden när jag hade lyckats ta mig hela vägen ner för trappan.
”Jodå. Det var… bra” svarade jag, lite undvikande.
En liten husalf kom fram med frukost åt mig.
Tallrikar med stekt ägg, rostat bröd och massor av andra saker som fick det att vattnas i munnen på mig.
Så fort alfen ställt ner det på bordet började jag äta.
Jag åt nästan tre tallrikar med stekt ägg, och två stora rostade mackor. Det var länge sedan jag hade fått en så här god frukost. Mamma brukade på sin höjd steka ägg, inte göra allt det här.

När jag slutat äta och nöjt tittade runt i rummet märkte jag att någon hade satt sig bredvid mig.
En snabb blick åt vänster bekräftade mina misstankar…

Okej, det är inte såå dramatiskt som det låter!!!
Kommer mer i eftermiddag XD

Superbra!

Tack allihopa ♥
Min skola slutar 15.10 idag, så en uppdatering
kommer kanske runt 16.30 ❤❤❤
Jag är så tacksam ❤
P.s. Jag vet EXAKT vad som ska hända
i nästa kapitel ❤

Detta var bra! Du har fått till en spännande berättelse här som är lätt att läsa, men samtidigt detaljrik. I like that!
Sedan tycker jag inte att du ska oroa dig för att det inte händer något i dina kapitel, för det är vardagliga detaljer som gör berättelsen och karaktärerna mer levande, om du frågar mig. Annars så tycker jag att själva berättelsen verkar väldigt spännande, och jag är nyfiken på att se hur den utvecklas!