Tiden lämnar djupa spår

okey kul med något om framtiden!

Nu kommer inlägget som lovat. Hade tänkt att hoppa det på grund av att min hjärna vägrar komma på något, men jag fick en läskick så ja, här har ni det

Kapitel 3
Elsie satt tillsammans med en annan tjej i båten. Hon hette Wendla hade hon berättat. Wendla. Elsie smakade på namnet, lät det fastna på tungspetsen och rulla runt i munnen.
Wendla. Det lät bra. Fint.
Det var bara en liten bit kvar och spänningen hängde som ett täcke i luften. Vilket elevhem? Vad händer om jag hamnar i Slytherin?
"Wendla?" sa Elsie och avbröt henne i snacket om vilken växt som var giftigast av murgröna och lavendel.
"Ja, vad är det?"
"Alltså, vad händer om jag hamnar i Slytherin? Hela min släkt har hamnat i Gryffindor och..."
"Då är det lugna puckar!" avbröt Wendla henne. "Sorteringshatten tänker på sånt också, tro mig. Men min släkt är faktiskt blandad. Vissa i Hufflepuff men flest i Ravenclaw. Några få i Gryffindor och en i Slytherin. Så vi får se vad det blir."
Hon lät som om det var en av världens enklaste saker i livet, som vilken tandborste man ska välja i affären eller om man ska köpa röd eller grön mjölk.
Wendla var en pratkvarn. Så fort någon nämnde något om salt kunde hon säga vad det hette på latin, vilket årtal människor började använda det, och sen var diskussionen igång. Hon insåg aldrig att det bara var hon själv som egentligen var engagerad, och att de andra mest satt och lyssnade med ett halvt öra.
"Men vilket elevhem hoppas du på då? Jag menar, du har ju så många möjligheter." Elsies röst lät upphetsad och ivrig, samtidigt så tillbakadragen och... ja, rädd. Elsie var rädd. Rädd vad som skulle ske om hon faktiskt hamnade i Slytherin. Det var en sak att ana det, en sak att det faktiskt kanske skulle ske. Hon hoppades att Sorteringshatten tänkte på ens eget val också.
"Gryffindor", svarade Wendla snabbt, "helt klart Gryffindor."

Nästa kapitel blir de sorterade! Missa inte det!

Super!

Tack!

Åh längtar till sorteringen! Superawesome kapitel!

Hey! Förlåt om jag inte har uppdaterat på länge, men jag hoppas inte ni har dissat mig för det! Nu är det dags för sorteringen, så håll hårt i hatten! (om ni förstod skämtet så var ni duktiga. )

Kapitel 4
En man stod framför alla eleverna. Hans hår var mörkt och han bar en silverring på ena fingret. När alla slagit sig till ro och slutat viska med varandra, började han tala:
"Välkomna till den fantastiska skolan för magi, Hogwarts."
Hans röst var mörk och djup och Ben ryste. Den kändes alltför vetande. Alltför bevakande.
"Jag är professor William McGonagall, och kommer undervisa i trolldomskonst här på skolan, tillsammans med professor Gina McGonagall."
Han sa ingenting som släkt, men Ben tänkte att de måste väl vara syskon. Sättet att säga hennes namn, som om det var en dyrbar vas som var alltför ömtålig för att handskas med hur som helst, tydde på att de var mycket nära. den mörka stämman fortsatte:
"Elevhemmet, som ni ska delas in i nu, kommer att bli er familj under skolgången. Varsågod att kliva in i Stora Salen!"
Ben tryckte Ludwigs hand när de gick in. Vad skulle hända? Han hade hört det mycket förut, om guldtallrikarna och den ståtliga julgranen vid jul. Men det han tyckte mest om var taket.
Det var förtrollat, gissade han, och liknade en klar stjärnhimmel så mycket att han trodde att han kunde röra vid den.

Förlåt, jag hann inte med sorteringen. Inte alls meningen, det kommer imorgon om jag hinner. under sportlovet är jag borta så i värsta fall får ni vänta två veckor.
Hoppas ni tyckte inlägget var bra ändå!

Bra! OMG tänk om det är fröken McGonagalls barn/barnbarn/barnbarnsbarn... O.o :3

Men nej, vi vill veta vilket elevhem dom är i ju! Men visst, vi kan väl vänta.

Hej igen! Jag kände att jag inte kunde lämna er utan sorteringen, så här kommer den! + tack återigen för alla fina kommentarer!♥♥
(och alldeles rätt där, Minihäst!)

Kapitel 5
Samma man som berättat om elevhemmen stod nu framför eleverna och betraktade dem.
"Jag tror att det är någon i McGonagalls släkt", viskade Wendla till Elsie, "jag tror att de har undervisat på Hogwarts hur länge som helst."
Elsie nickade frånvarande. Mannen harklade sig och började läsa.
"Wendla McCartney!" ropade hans djupa stämma. Wendla ryckte till bredvid henne. Hon tog ett osäkert kliv framåt.
Elsie kramade hennes hand och viskade:
"Var inte rädd" - trots att hon tyckte att det var ett under att hon inte redan fallit baklänges för att hon själv skakade så mycket - "lycka till nu."
Wendla nickade och log svagt.
"Seså, skynda på!"
Wendla satte på sig den bruna hatten med många lappar på. Elsie höll tummarna. Nej, inte båda, det betydde otur. En bara. Sådär ja.
"Hm, jag ser mod. List. Hopp om framtiden. Jodå, ingen tvekan om det, GRYFFINDOR!"
Det högra bordet klappade händerna och hurrade. Vissa gav henne till och med välkomstkramar. Elsie hade bara en enda tanke: Där vill jag vara. Där vill jag sitta. Där vill jag få välkomstkramar. Och hon hoppades så innerligt att det gjorde ont, att det skulle bli så.
Ytterligare några namn ropades upp. De flesta hamnade i Hufflepuff, vissa i Ravenclaw och två stycken i Slytherin.
"Elsie Granger!"
Elsies hjärta slutade slå. Eller så slog det bara ännu fortare. Det var som om hon var en ande som bara såg hur allting uppspelade sig, hur hon gick fram och satte sig och hur hatten nästan direkt skrek ut det hon alltid önskat sig, ända sen hon var född: "GRYFFINDOR!"
Hon sjönk ner en halvmeter på stolen och skyndade sig bort mot Gryffindorbordet. Hon hade gjort det! Elsie Granger var i Gryffindor!! Hon måste berätta för mamma, hon skulle bli så glad, åh var livet var härligt!
Men det skulle inte vara härligt så länge till.
"Ben Potter!" ropade mannen ut. Elsie försökte få ögonkontakt, men Ben bara stirrade ner på sina begagnade svarta skor med klack.
Kanske var det att Elsie råkade hålla två tummar. Kanske var det bara slumpen, eller kanske var det rätt. För hatten skrek ut det som Elsie minst hade anat:
"Slytherin!"

(nu blev ni allt förvånade va?)

OMG!!! En Potter i Slytherin...!!!! Superbra kapitel =)